Den uppmärksamme ser att bilderna inte är tagna idag. För ett par helger sedan hade jag ff och passade då på att ta en lång promenad runt Nyköping.

Det blev en dag i höstens tecken som inleddes i ett litet disigt väder och avslutades några timmar senare under en klarblå himmel.

Ni som är från Nyköping kommer att känna igen er. Ni andra får med fantasins hjälp följa med på en promenad genom ett Nyköping som redan då knackade på dörren till den höst som blir alltmer höstlik…

Från hemmet i Högbrunn brukar våra promenader inledas med riktning mot Dammgruvorna, alternativt Nya kyrkogården. För er som inte känner till stan så befinner jag mig då i trakterna kring hotell Blommenhof, vars skylt ni ser från E4:an om ni passerar förbi Nyköping.

Till en av parkeringarna till Nya kyrkogården finns en smal väg som leder genom en allé. Den korta sträckan är ofta föremål för åtminstone mitt hobbyfotograferande. Den aktuella dagen gjorde mig inte besviken.

Det för tidigt för att solen skulle nå över träden och färga dess kvarvarande löv i eldens färger. Det var dock tillräckligt tidigt för att en lätt dimma skulle ligga kvar ovan marken. Det dis som låg över stan försvann i takt med att jag tog mig från Högbrunn till platsen ovan och bakom detta dis visade sig en blå himmel som så småningom kom att värma rejält.

Fast vid tidpunkten när de första bilderna togs, så var det lite småkyligt. En baksida man får räkna med under dagar som denna i den årstid vi just nu befinner oss i. Jag koncentrerade mig på närbilder av de löv som fortfarande klamrade sig fast vid sina grenar och de som redan insett sitt öde och släppt taget.

Jag valde att inte gå in på själva kyrkogården, även om det är lätt att hitta intressanta motiv och vackra arrangemang. Istället passerade jag Frisksportartorpet, tog mig över vägen till Oppeby och vidare bort mot Harg.

Normalt brukar slänten bort mot hällristningarna vid Släbro möta förbipasserande i vackra höstfärger, men så var inte fallet och jag misstänker att årets höst är något försenad. Om det är rätt eller fel får den insatte gärna berätta. Jag lät därför kameran hänga kvar på axeln och fortsatte istället bort mot Harg och den cykel- och gångbro som leder över Nyköpingsån.

En flock änder som låg och flöt en bit bort såg mig stanna och trodde säkert att det vankades mat. De lyfte och flög med bestämda vingslag mot den plats där jag stod. De fick förstås tji, då mitt stopp berodde på att jag ville föreviga den vackra omgivningen som speglade sig i vattnet.

Djurvän som jag är, så känns det lite kymigt att lura djur som säkerligen får det allt svårare att finna föda. Man borde ha med sig en påse med bröd, jag vet och jag har sagt det till mig själv många gånger.

Jag lämnade de besvikna änderna och bron bakom mig. Jag promenerade vidare på den asfalterade gångvägen förbi Krikonbacken och vidare mot en annan bro.

En bro som är betydligt mer trafikerade och som passerar förbi en av de vackrare byggnaderna i den här delen av Nyköping.

Blåhamra, den före detta ingenjörsbostaden som ligger intill det som en gång i tiden var Hargs textilfabrik om vilken ni kan läsa här.

Från bron intill Blåhamra blev det lång promenad innan jag såg något jag fastnade för. När jag väl gjorde det så var träden utanför ICA-butiken de som fångade mitt intresse. De brukar lysa härligt rött under hösten, men nu fann jag att de flesta löv hade fallit från träden. Några fanns ändå kvar och när solens strålar lyste upp dem var det bara att höja kameran till ögonen.

Från Oppeby gård valde jag att ta gångvägen genom Hållet. Det var alldeles för blött att bege sig ut på någon av stigarna i området. Det myckna regnandet har satt sina spår här och var. Jag valde istället att promenera den asfalterade och betydligt mer ointressanta vägen. Fast en viss känsla gav ändå den här vyn.

Långa skuggor kastade sig över vägen och in mot det täta buskaget på andra sidan vägen. Lite höstfärger syntes i några av träden och hela scenen gjorde ändå ett intryck.

Nedanför Hållet passeras en av Nyköpings vackrast belägna caféer. Fåfängan, som bara har caféverksamheten öppen maj – augusti. Stället arrangerar också musikträffar och annat som roar många Nyköpingsbor. I början av oktober slog man igen helt för säsongen och nu får många vänta till värmen 2021 innan man kan sätta sig ned i trädgården och ta en fika.

Fåfängan som förövrigt har en historia som sträcker sig till 1798 och då utgjordes som boningshus till några familjer som jobbade på det intilliggande pappersbruket.

Från Fåfängan är det bara hundra meter till den plats i Nyköping där många väljer att plocka upp kameran. Vintern, när träden tyngs ned av snö, marken är vit och isen ligger på vattnet, är kanske den årstid som passar sig bäst för fina bilder. Fast hösten är heller inte illa, även om de riktiga färgerna ännu lyste med sin frånvaro.

Promenaden fortsatte nu mot centrala Nyköping och på den sträckan passerades Nyköpings kanske vackraste och mest pittoreska bostadsområde, Östra Villastaden. Ni som följer den här bloggen har sett många bilder härifrån och jag hoppas kunna göra ytterligare inlägg med illustrativa bilder härifrån i framtiden. Den här dagen blev det dock inga bilder tagna.

Istället blev nästa stopp vid Gripsholmsparken. En annan plats där höstbilder brukar göra sig bra. Som den här inramade passagen som är som allra vackrast på just hösten.

Jag gick vidare och passerade det bostadshus där frugan och jag bodde innan vi flyttade till ett eget boende i ett både lugnare och vackrare område. Fast visst kan jag ibland sakna de närliggande område där jag både då och nu väljer att ta många bilder. Jag talar förstås om den historiska platsen vid namn Sågarbacken eller Storhusqvarn som den är mer känd som.

Även utan det brusande vatten som i vanliga fall kastar sig utför Storhusfallet, så är detta en liten oas som ännu får vara ifred för klåfingriga politiker. Fast visst hade det varit mer charmigt och kanske också turistvänligt om de gamla industrier som förr kantade ån fått leva vidare i upprustat skick.

Från Storhusqvarn är det inte långt till nästa turistmagnet och till den gick jag via Å-promenaden. En promenad ni som besökare bör ta om ni någon gång besöker Nyköping.

På vägen passerade jag bysten av Kung Karl, dagen till ära påsatt en mössa eller vad det nu är han har på huvudet.

En av de vackrast klädda fasaderna finner du när du passerat genom valvet till Nyköpingshus. Platsen som sådan andas en historia med intriger och berättelser som lätt för tankarna till Games Of Thrones, minus seriens drakar förstås.

Idag återfinns kontor bakom fasaden, men vildvinet som pryder denna är som allra vackrast under hösten. Jag tror det är vildvin och med den ställda frågan avslöjar jag min okunnighet i frågor om flora & fauna.

En lång promenad led mot sitt slut och vad är en bättre avslutning på en promenad genom Nyköping än en vy över vår kanske mest kända och besökta turistattraktion. Slottet med sina anor från 1100-talet.

Från platsen ovan och hem är det ca två kilometer. Jag hade min app påslagen och den avslöjade vid hemkomsten att jag avverkat en promenad på 12,9 kilometer och använt 2 timmar och 31 minuter. Vad gör man inte för konsten?