Ett grått grannskap

Oxelösund är en grannkommun jag gärna besöker under våren och sommaren. Inte minst för de bad som min hemstad Nyköping saknar, men också för de spännande miljöer en typisk hamnstad visar upp.

Hösten och vintern är ingen period man frivilligt väljer att besöka samma kommun, men när tillfället erbjuds tar jag gärna med mig kameran för att fånga grannkommunen under andra förutsättningar.

Jag var ledig från jobbet för en dag och i väntan på orsaken till detta satte jag mig i bilen och for i riktning mot vår mindre grannkommun.

Första anhalten var redan spikad och den första anhalten var Femöre, den mycket spännande platsen vid Sörmlandskusten. Det var ett grått och småkallt Oxelösund som mötte mig när jag parkerat bilen på en annars tom parkering. Jag tog med mig kameran som satt monterad på ett stativ och promenerade ut mot Femörehuvud och Fyrvaktarbostaden.

P.g.a. det trista vädret valde jag att konvertera samtliga bilder i inlägget till svartvitt. Jag tyckte att färglösa bilder förmedlade verkligheten bättre än färglagda sådana. Som vanligt går åsikterna isär när det gäller denna typ av bilder. En del föredrar svartvitt, medan andra tycker att också färgbilder kan förmedla karga landskap och gråtrist väder på ett bra sätt.

Jag valde svartvitt.

Nedanför klipporna där fyren och Fyrvaktarbostaden står kastade sig vågorna in mot klipporna. Jag provade först lite längre slutartider för att på så vis få vattnet att smeka klipporna, men insåg att korta tider och frysta kaskader passade bättre in i sammanhanget.

Jag beundrar de människor som bor på dylika platser året runt. Väderbitna utför de sina dagliga sysslor utan att knota. Själv lockas jag av vatten, men gärna under omständigheter där man kan hoppa i för att därefter torka kroppen under en värmande sol. Den här dagen varade besöket på Femörehuvud inte särskilt länge. Kall om händerna och med allt rosigare kinder traskade jag mot bilen för att bege mig mot nya mål.

Resten av trippen blev spontan och denna spontanitet tog mig till fiskehamnen för att där ta en bild på den omdiskuterade skulpturen Ståltheten. Förövrigt tillverkad av en kort bekantskap från ungdomsåren, Jessica Fleetwood.

När jag ändå befann mig här så vände jag kameran och tog en bild på Oxelösunds hamn. För dagen fri från stora fartyg som bl.a. brukar lossa och lasta sitt gods till och från SSAB:s anläggning på andra sidan staden.

Spontanitet eller ej, men vad vore ett besök i Oxelösund utan ett besök i Gamla Oxelösund.

Denna pittoreska och vackra del av staden är bara ett måste, även under den här tiden på året. Här finns mycket att fånga på bild, men eftersom klockan tickade på och vädret inte var allt för angenämt blev det ett kort stopp, men några bilder blev det. Inte på de vackra byggnader som här finns, men väl på några av de båtar som ligger ankrade.

Det finns en byggnad i Oxelösund som syns över alla andra. Det är givetvis St Botvids kyrka som fått sitt namn efter den på 1100-talet verksamma Sankt Botvid. Kyrkan som i sig är hög reser sig på stans högsta punkt och syns på milsvitt avstånd. Kyrkan är också i sammanhanget väldigt ung då den invigdes så sent som 1957.

Det blev också den sista bilden från denna korta tripp till Oxelösund. En stad som levererar även under denna period av året, men kanske då främst för oss hobbyfotografer.

 

 

2 reaktioner på ”Ett grått grannskap

    • En viss typ av bilder passar bra i svartvitt. Faktum är att svartvitt många gånger lyfter fram detaljer man annars har en tendens att missa.

Lämna ett svar