Idag for frugan och jag ut med bilen för att leta efter välkända och efterlängtade vårtecken. Det gick så där.

Det finns en plats några kilometer utanför Nyköping där man garanterat finner blåsippor. Framför allt växer där vitsippor när den säsongen inleds och har man tur kan man bland allt det gröna finna både blåsippor och vitsippor som gror sida vid sida. Det var givetvis dit vi åkte, inspirerade av alla bilder vi nu sett på Instagram och Facebook.

Vi hittade två blåsippor, varav den ena såg ut att ha gjort sitt. Två!

Kanske det ännu är för tidigt? Kanske man måste vänta en vecka eller två innan platsen i fråga lyses upp av detta efterlängtade vårtecken.

Lite besvikna var vi allt, men vi tog istället tillfället i akt och tog en längre promenad längs med kuststräckan. Där på vägen såg vi ett annat känt vårtecken och då menar jag inte det som hundar lämnar efter sig, utan tussilagon.

Det var i stort sätt allt vi fann i vårväg. Vi satte oss på en bänk intill det nybyggda fågeltornet vid Strandstugeviken och njöt av vårsolen som värmde ganska gott. Fast det gällde att hitta lä, då ganska kyliga vindar blåste in från norr. När vi satt där dök ett annat, mindre angenämt och efterlängtat vårtecken upp vid vår sida.

Han, eller om det var en hon, insåg snart att den var en ovälkommen gäst och såg sitt bästa att dra där ifrån.

Våren är på väg, om det råder ingen tvekan. Dock återstår det nog någon vecka innan vårtecknen spirar för fullt, gruset sopas upp från gatorna, grilldoften sprider sig i närområdet och man kan använda sina vårkläder utan att huttra därunder.