Under en promenad i utkanten av vårt bostadsområde passerades ett fält som i det kulna vädret såg lite spöklikt ut.

Resterna av något som varit vackert strävade upp mot himlen med kala stjälkar och hängande huvuden. En scen som hämtad från någon apokalyptisk storfilm från Hollywood eller ett tv-reportage från något av världens krigshärjade områden.

Vad är detta? Vad har hänt?

Jo, dessa färglösa och kala växter är resterna av ett solrosfält som förra året prydde åkern vid en av infarterna till Nyköping. Resterna har stått kvar, säkert till glädje för fåglar och andra djur som fortfarande kan finna föda i denna växtlighet.

Tänk att något så fult en gång i tiden varit så fantastiskt vackert. Nej, jag beskriver inte mig, utan den vackra blomma som bara för några månader sedan utgjorde en färgklick i moder natur.