Man behöver inte bege sig så långt från stadens brus för att finna lugnet. Som denna promenad i ett sommarklätt Södermanland.
Landsbygd eller stad? Svaret är landsbygd. Grus eller asfalt? Svaret är grus. Små röda stugor i trä eller höga byggnader i betong? Svaret är små röda stugor i trä.
Ja, ni förstår att landsbygden ligger mig varmare om hjärtat än vad staden gör.
Självklart har vi alla våra favoriter och igen kan säga att den ene har fel och den andre rätt. Det är känslorna som avgör. Fast nog gillar jag bättre att promenera på smala grusvägar omgiven av naturens vackra.
Även om man går där ensam. Nåja, frugan var med. Så känner man sig iakttagen och det är man sannerligen. Tusentals par ögon stirrar på dig under promenaden och bara man vill kan man få syn på några av dem.
Härliga bilder! Jag är uppväxt på vischan i en liten by, och visst tycker jag om natur (utom småkryp, myggor och ornar). Men jag har nog utvecklats till asfaltbonde, då jag älskar olika skyskrapor/höghus och fräck modern arkitektur rent allmänt. Nu är Stockholm väldigt konservativ vad gäller nybyggen, så där finns inte så värst mycket som jag gillar.
Men som sagt, jag gillar små röda stugor jag med. Då jag bor i Täby behöver jag inte gå/åka mera än tre kilometer så hittar jag även stugor vid Rönningesjön till exempel. Täby – stan på landet var kommunens slogan för 20 år sedan. Den håller än.
När det gäller skyskrapor har jag en dold fascination för dem. I det fallet är frågan om inte Göteborg är den mest ”vågade” staden i Sverige.
Jag är också uppvuxen på landsbygden, bor dock i stan sedan många år, men har och kommer att ha hjärtat i min hemort.
Efter att ha bott i ett hus på vischan nu under två dagar är nog det platsen för mig också.
Det blir än bättre när man på allvar vant sig av med staden…säger jag som är född på vischan men bor i staden.