Ni har varit här om ni följer bloggen. Givetvis har jag också varit där – många gånger dessutom. Den här gången blev det ett väldigt kort stopp vid ett av offren för den svenska industridöden.
Den gamla sågen i Buskhyttan som föll offer för den döende industrin i Sverige på 70-talet. Själva området är enormt stort och än idag står de flesta byggnader kvar, dock långt från sitt bästa skick. Det är inte ofta man har vägarna förbi lilla Buskhyttan, annat än på sommaren när man letar svalka vid någon av badplatserna en bit bortom byn.
Fast när man passerar är det nästan omöjligt att inte stanna och ta lite bilder. Ett populärt ställe för fotografer och tyvärr också för mindre nogräknade individer.
Dagen när bilderna togs var varm och därför blev det inte många minuter som ägnades denna historiska plats.
Tony kommer att älska dina bilder:-) Det gör jag också. Byggnaden är lite ”konstig” tycker jag. Den oproportionerligt hög, eller är den en synvilla. Första graffitin var rätt rolig och relativt bra ”målad”. Den andra var bara fult klotter i mina ögon.
Nej, det är ingen synvilla. Den har en märklig utformning. Jag vet inte till vilket ändamål den användes under sin glans dagar, men det finns både toaletter och duschar därinne…eller rättare sagt fanns.
Det är något med dessa platser som man ger alldeles för lite tid.
Så sant. Jag går gärna runt i dessa miljöer. Inte bara för att fota, utan för att också insupa atmosfären som leder tankarna tillbaks i tiden då dylika områden tillhörde den blomstrande industrihistorien i Sverige.
Gillas! 🙂