Mitt kanske något bisarra intresse av att vandra runt på kyrkogårdar för att läsa namn på yrken som inte längre finns och olika levnadsöden som funnit sin sista vila, fortsätter. Som denna…
Sjökapten Willy Moberg. En vacker grav som liksom andra kröner en historia.
Det roliga är inte att fotografera gravar, inte heller att ta del av många gånger tragiska levnadsöden. Det roliga ligger i att gräva lite i historien.
Sjökapten Willy Moberg kan här ses på bild från 1964.
Båten som sjökaptenen sedermera kom att styra var en bogserbåt och gick under namnet Simson. Här på bild från 1966.
Den hade sin hemmahamn i Oxelösund, men byggdes vid Åsiverken i Åmål 1966. Den 14:e april samma år levererades den till Oxelösund, då till Trafik AB Grängesberg-Oxelösund AB. 1971 kom aktiebolaget att byta namn till Gränges AB, men redan 1978 bytte man tillbaks till ursprungsnamnet.
1982 såldes båten till Oxelösunds hamn för dryga 400 000 kronor. 1994 köptes ytterligare en båt in, en modernare sådan. I december samma år såldes så Simson till Jakobstads Bogser AB i Finland och där slutar spåren.
Tänk så mycket man får veta tack vare detta något bisarra intresse.
Har precis samma faiblesse för äldre kyrkogårdar. Både lugnet som finns där – och att läsa vilka yrken som fanns. Det får mig att stanna upp och fantasin sätter igång tankeverksamheten.
Spännande att du tagit ditt intresse vidare och verkligen försöker få veta vem personen var. Bra jobbat!
Kanske ett något absurt intresse, men äldre gravstenar, gamla ödetorp och ett försök att gräva i dess historia är en givande ”hobby”.
Det är så synd att det inte längre skrivs yrken på gravstenarna. Sen kan man ju hoppas att familjemedlemmarna i familjegravar får sina namn på gravstenen. Jag förfärades över att min mans mormor, som jag kom att tycka mycket om, försvann ner i jorden helt utan namn, hon betecknades enbart som den namngivne mannens hustru.
Håller med i varje ord. Även som utomstående kan man finna intressanta uppgifter om svensk historia i det gravstenar förmedlar.
Här gjorde du en gedigen research. Internet är fantastiskt eller hur:-)
Så är det om man blickar bortom allt skit Internet medför.
I detta är vi lika. Förr gick jag aldrig omkring på kyrkogårdar, men de senaste 10 åren är det något som vaknat inom mig. Kyrkogårdar (liksom kyrkor) har en spännande atmosfär som tydligt andas av tidens gång. Det finns många gravstenar som väcker min nyfikenhet, bara genom sin historiska aura och ibland hemliga budskap. Vissa stenar är oerhört fantasieggande.
Få platser äger ett sådant lugn och andas vördnad som just kyrkogårdar. Under mina svåra år kunde jag gå hit och bara sitta på en bänk i timmar för att finna mig själv igen.
Sedan vilar här en historik av sällan skådat slag.
Så sant, så sant 🙂