Något av det mest förrädiska som finns är det som kallas svartis. Den is som lägger sig på asfalten och är så genomskinlig att den inte syns för ögat. Den stötte vi på idag.
Snön är borta från Nyköping och då ville vi passa på att ta en promenad i moder natur.
Intet ont anande gick vi mot bilen och diskuterade hur halt det hade varit i fredags. Många olyckor på vägarna och många larmrapporter.
Vi lämnade grusgången utanför vårt radhus, togs oss ut på asfalten till parkeringen och vips började skorna glida på den is som inte syntes. Svartis!
Nej, vi gled inte omkull, men tog oss sakta och glidande till bilen. En tunn skorpa av is hade lagt sig på bilen och inte minst rutorna.
Vackra mönster förvisso, men jag väljer rena rutor framför isiga varje dag i veckan.
Vi kunde så småningom lämna parkeringsplatsen och tog oss sakta bort mot stans slalombacke där vi tänkte vandra lite i motionsspåren som sträcker sig i backens närhet.
Isen hann inte smälta innan vi kom fram.
Vi var tämligen ensamma på plats. Förståeligt då isen låg osandad på parkeringsplatsen och spåren såg så där onödigt isiga ut. Vi tog oss i alla fall upp på backens högsta topp, till vilken jag återkommer i kommande inlägg. Någon längre promenad blev det dock inte och vi tog oss ganska snart tillbaks till parkeringsplatsen där vi kanade fram till bilen.
Rena rama isen är bland det värsta och kan både göra ont och ge skador. Inom en femårsperiod har jag druttat på huvudet två gånger och mått riktigt illa dagar efteråt. Jodå jag var kollad med lampa k ögonen. Jag trodde på din rubrik att det skulle vara svartisen på havet. Ja när man åker skridskor ser man först botten till att vara brun och när man åker över stävbacken går djupet över till att bli svart. Jag var ute på skridskor en nyårsafton och kom tillbaka hemöver mötte jag två trevliga damer som undrade om det var långt ut till två ö:ar de sett mig komma ifrån… de vågade inte åka över ensamen när det blev svart dvs djupt. Ser man inte botten i blank is kan det vara skumt. Jag såg på isen att den var minst 10 cm tjock och har respekt för havet. Det gäller att kunna läsa strömmar och sådant. En granne kom föresten över för x antal år sedan och ville ha sällskap på havet en lördag. Jag hade lovat att städa huset när min livskamrat jobbade helg. Jag tvekade lite och sa: Kan vi inte ta det imorgon? Jodå sa han jag kommer över vid 10. Söndagen kom och jag gick ut lite tidigare… gick runt huset och kollade till mot skogen… ingen kom så jag gick in igen. Några dagar senare möter jag honom vid brevlådan. Jag ser ett stort plåster på hakan. Vad har du gjort utbrister jag! Jodu 10 stygn. Isen brast och jag slog i hakan. Och du for utan mig? Ja du var ju inte hemma… så precis han missade mig. Jodå han hade åkt i mellan ett grund och en udde där jag vet att det strömmar ca 5 km bort. Gissa hur det kändes att åka hemma i 15 graders kyla fick jag höra. Och det värsta var att han var ensamen, han hade precis lyckats ta sig upp utan isdubbar också. Jag har tre par is dubbar. När jag cyklade igenom ska jag kanske ta ett inlägg om. Jag har det på film också. Roligt så här efteråt. Jag la ut en bild på ansiktsboken när cykeln hängde där på trekvart, en kommentar var: Och du har sinnesro att fota det hela också. Jag hade en kamera på huvudet och en på styret, så det syns hur jag gör en saltomortal liksom. Så is ska man ha respekt för både om den är på land eller havet. Som du står med bilen gäller det också att tänka sig för med trafiken.
En tragikomisk berättelse. Tur det gick bra och visst kan man skratta åt olyckor när man vet att det slutade lyckligt.
Is ska bemötas med respekt.
Det ser ju livsfarligt ut! Får jag föreslå broddar eller Icebugs för sånt väderläge. Modigt av er att över huvud taget ta er ut. Det gjorde inte jag varken igår eller idag. Men imorgon måste jag.
Det var många inrapporterade olyckor i området. Det kan vara dumt att ge sig ut en dag som denna, men försiktighet är en dygd.