Som jag avslöjade i förra inlägget var julen i Dalarna inte bara mat, dryck och julklappar som skulle utforskas. Det blev också några timmar ute i moder natur.
Juldagen satte vi oss i bilen och for uppåt. Barnen hade fått i present att gå på skidskola och klart skulle vi följa med och se hur det gick.
En bit norr om Insjön ligger Leksand och lite norr om Leksand ligger…
Varken den största, brantaste eller mest kända av slalombackarna i Dalarna, men en bra backe att träna i. En fantastisk vinterdag gjorde sitt bästa för att underlätta för arrangörer, vaktmästare och inte minst besökare. Tyvärr låg backen i skugga, men en bit upp i den kunde man blicka ut över ett mycket vackert landskap.
Barnen och deras mamma hade redan utrustning och var preparerade för att bege sig utför backen. Min fru lockades, blev sugen och såg till att hyra utrustning.
Undertecknad då, undrar ni säkert? Nej, i yngre år var jag med kompisgänget i Tänndalen för att fira nyår och åka skidor. Jag var den enda i gänget som inte åkt tidigare och att kasta sig ut för branta backar utan träning var kanske inte den bästa av premiärer. Skidorna jag hyrde var egentligen för långa och pjäxorna lite för trånga. Att stå i kö 10-15 minuter för att sedan använda 1 minut för att ta sig ned, kändes inte särskilt inspirerande. Kort sagt, jag blev inte speciellt biten.
Fast det är väl som med golf (en sport jag inte heller lärt mig uppskatta). Får man hålla på ett tag, blir man kanske mer exalterad och inspirerad.
Sedan är det alltid bra med någon som fotograferar…hmmmm…
För det gjorde jag. Med rosiga kinder och stela fingrar klev jag omkring i målfållan för att ta lite bilder på både frugan, dotter och barnbarn.
Jag fick se många stilar, kläder, gamla och unga som med olika utrustningar kastade sig utför backen.
Det blev korvgrillning mellan barnens skidlektioner och som vanligt smakar grillad korv bättre över öppen eld. Fast inte ens det fick mig att känna suget efter att åka. Fast frugan blev biten och kul är väl det. Själv håller jag mig helst till min egen favorithobby. Fotografera.














Hahaha! Skrattade gott när jag läste din motivering varför du INTE blev biten av att åka utför. Håller faktiskt helt med dig. Vill man njuta av utförsåkning måste man åka till alperna. Där lönar sig 15 minuter i kö, för man har minst 20 minuters åkning framför sig och det i olika nedfarter med olika svårighetsgrad. Det är skidåkning för min del:-)
Vad gäller golf – även där håller jag helt med dig.
Åker hellre skidor diagonalt än vertikalt. Spelar hellre bangolf än långgolf. Måste vara omodern så det sjunger om det 🙂