Nu är jag på intet sätt religiös, men jag har sedan tonåren fascinerats av kyrkor och kyrkogårdar. Ni som följt bloggen ett tag vet. Varför? Ja, det vilar en behaglig stillhet runt kyrkor, de har en lång historia att berätta och de är både vackra och spännande.
Den tidiga morgonen bjöd på en härligt rosafärgad himmel. När den uppgående solens strålar träffade korset på Nicolaikyrkan i centrala Nyköping, så var det precis som att det var meningen. Uppmärksamheten blev total. Nu befann jag mig ganska långt från kyrkan, men kunde zooma in över takåsarna och träden.
Vid närmare eftertanke var himlen kanske mer lila än rosa.
Sankt Nicolai kyrka som dess rätta namn är har sitt ursprung från 1200-talet, men då i form av en liten gråstenskyrka. Kyrkan har genomgått en rad förvandlingar under århundradena, inte minst efter tre bränder som drabbat den.
Jag gick min planerade runda, vilken så småningom ledde förbi kyrkan. Nu hade solen stigit på himlen och den lila färgen hade bytts mot en blå. Kyrkan är omgiven av träd, så att på nära håll är det näst intill omöjligt att få en bra bild på själva korset.
Spretiga och kala grenar sträckte sig upp mot skyn, men kanske det blev en mer spännande bild än utan?
Innandömet i våra kyrkor är spännande fotoobjekt och inte minst fascinerar de vackra och färggranna glasmålningar som pryder fönstren. Sett från utsidan är de kanske inte lika spännande, om nu inte den allt mer skinande solen avspeglar sig i dem.
Så vackra bilder! Stillheten, ja…
Under mina svåra år kunde jag gå till stans stora kyrkogård och bara sitta någon timme. Det kändes bra för både kropp och själ.
Det känns lite magiskt när man får syn på sånt som ett lysande kors. Och fönster som tänds av solen är också alltid lycka. Jag gillar dessutom den vackra bågformen på kyrkfönstret. Detaljer i kyrkor är oftast värda att fota, tycker jag.
Jag håller verkligen med dig. Faktum är att kyrkor ofta besöks när vi reser till nya städer, både här i ladet och utomlands. Det finns något med dem som gör att jag finner motiv i både det lilla och det stora. Fast religiös är jag inte 🙂
Korset ser ut som om det var gjort i guld. Första bilden är en absolut höjdare – i dubbel bemärkelse alltså.
Kan vara så att korset är i guld. Kanske inte helt, men överdraget. Om inte, så framkallar solen illusionen av guld när dess strålar träffar det.
Vilka bilder🌟
Tack 🙂
👍
Verkligen helt fantastiska bilder!
Jag är som du … inte religiös, men känner alltid en fin känsla av stillhet när jag vandrar runt på en kyrkogård eller besöker en kyrka.
Håller med till fullo.
Så fint!
Då är vi (minst) två. 🙂
Tycker att man kan hitta många detaljer där, särskilt på de riktigt gamla kyrkogårdarna.
Har man tur så fångas ljuset i korset. Fint!
Gamla kyrkogårdar med en fantastisk historik på gravstenarna och trädens kala grenar. Gärna lite dimma och mörker på det och vips har man den perfekta kulissen till riktigt härliga bilder, nästan spöklika.
Fantastiska bilder! Den översta är magisk …
Ett motiv som lyser över hela staden måste bara förevigas.