Det är inte det där fina sommarregnet som blöter ned oss och vår omgivning. Det är det ruggiga höstregnet som gör att man helst kryper ihop i soffan med en filt över benet och något gott att dricka i handen.

Vi behöver regn, säger de lärde. Så är det säkert, men när det väl börjar regna svär vi litegrann och hoppas att regnet är övergående.

Med näsan mot vardagsrumsfönstret kunde jag bara titta ut över vår lilla trädgård. Jag hade i bilen på väg hem från jobbet planerat för en promenad i omgivningen.

Det var trots regnet en skaplig temperatur ute och förhoppningen fanns om en åtminstone kortare tur runt kvarteret. Där jag stod, såg frugan ett motiv som kunde göra sig bra på bild. Ja verkligen, tänkte jag och försökte invänta ett kort uppehåll i regnandet.

Det kom aldrig, men när regnet avtog och bara små och få regndroppar avtecknade sig på den regnvåta altanen passade jag på. Den kanske sista buketten från frugans planteringar stod så fin i sin vas på bordet utanför.

Jag höll mig vid bordet där inte bara blommorna i vasen gjorde sitt för att charma. Löv från de närliggande träden blåste ned i mängder och flera av dem lade sig på det blöta bordet.

Lusten att ändå ta en kortare promenad tog till slut överhanden. Ett lätt och strilande regn kan man stå ut med, men de mörka moln som drog in mot stan gjorde att den korta promenaden blev lite kortare än önskat.

Inte så mycket att fota på den korta rundan, men jag lyckades åtminstone hitta några vattenpölar där de allt mer höstlika träden speglade sig.

Det utlovas ostadigt väder den kommande veckan. Hur det blir med det får vi se, men jag längtar ut på lite längre promenader för att fånga hösten i all sin prakt.