Jag begav mig till naturreservatet Linudden, en knapp mil utanför Nyköping. Det var djurlivet jag ville åt och hur det blev med det kan skådas nedan.

Det är lika bra att erkänna så här i början. Det djurliv jag hoppades på att föreviga stannade vid fågelkvitter inne bland träden. Av själva fåglarna syntes intet.

Istället blev det en promenad där bilderna jag tog blev av den mer experimentella karaktären med fokus på detaljer och texturer. Direkt vid entrén till naturreservatet gjorde jag olika försök med lång slutartid. 

Ett ganska populärt sätt att fotografera där effekten nås genom att sakta röra kameran från marken och uppåt medan exponeringen pågår. Det krävs inte så lång slutartid för att uppnå detta och man kan också som bilderna visade i gårdagens inlägg, låta kameran röra sig sakta från kant till kant.

Linudden är inte stort. Bara 11 hektar med idel lövskog. Under våren är området ett elodorado för naturälskare då både vit- och blåsippor färgar marken. Då lägger man sig gärna raklång på marken för att fånga blommorna i dessa rätta höjd med hjälp av makrofunktionen eller i bästa fall, med makroobjektivet.

1947 utsågs Linudden till ett naturreservat. Det är länge sedan och det är inte utan att det märks. I synnerhet nu när löven ligger på marken och inte klär grenarna.

Sörmlandsleden har en rundslinga här, vilket märket ovan visar. Annars möttes jag av en tämligen färglös natur. Kala grenar, murkna stammar och allt fler träd som påverkats egativt av tidens tand.

Plats för detaljer och texturer med andra ord.

Fast mitt bland fuktiga och murkna löv, försökte nya blad tränga genom det färglösa och på flertalet stammar växte mossa, oavsett om stammen stod eller låg.

Det var inte så förtvivlat mycket som växte på marken. Man fick istället blicka lite uppåt för att hitta något att ta bilder på.

Som jag nämnde börjar åldern ta ut sin rätt. Allt fler träd har fallit till marken, möjligen med blåstens hjälp. Stigen som lede genom reservatet har fått ledas om vid flera platser då stora träd fallit över den.

En titt upp mot det täta grenverket visar dock att majoriteten av träden håller sig vid god vigör. Just nu ser det lite spöklikt ut när de sträcker kala grenar mot skyn, men annat är det när lindarna och björkarna vävs in i nya löv. Då blickar man med tillfredsställelse upp mot en klarblå himmel där förhoppningsvis några av områdets fåglar svävar omkring.

Som sista bild visas ett av flera försök med punktmätning och negativ exponeringskompensation. Resultatet blev mer av en nattlig bild än en bild tagen på ljusan dag.

Nästa besök på Linudden får bli i vår då marken färgas av grönt, vitt och blått.