Äntligen börjar våren göra skäl för namnet. Strålande väder och en temperatur på 17-18°. Då passar förstås undertecknad på att ta en promenad. Har ni hört det förut? Den här gången längs det som i Nyköping kallas å-promenaden.

 

En promenad som är några kilometer lång och där man möter både vacker natur, stadens buller och historiska platser.

Jag valde att ta mig från skogen ned till vattnet och började därför vid hängbron som åtskiljer naturreservaten Hållet och Marieberg.

En ganska bullrig plats då E4:an kantar skogen på bägge sidor av ån. Man behöver dock bara gå över hängbron och tiotalet meter innan ljudet av förbipasserande fordon klingar av. Då befinner man sig snart i en glänta där en grillplats finns och även en öppen yta för mindre barn att leka på. Här är fågellivet påfallande. Överallt runt om i buskagen kvittras det för fullt. Hackspetten är här väldigt vanlig, liksom skogens egen kelgris, ekorren.

Det räcker att vänta ett tag, så stöter man på dem. Den här dagen behövde jag inte vänta, utan de fanns där, villiga att ställa upp på bild.

Ett annat djur som är vanligt i detta område är bävern. Jag tillhör tyvärr de som aldrig sett dem, bara det välkända spåret i form av delvis söndergnagda träd.

Strax efter denna öppna yta passerar man genom en väldigt lummig del med grönska på bägge sidor och ån som glänser mellan löven.

Strax efter denna lummiga del av å-promenaden passerar man över en bro som åter leder vandraren till den andra sidan ån. En bro från vilken man kan föreviga en av stans mest fotograferade vyer.

Tyvärr är våren den årstid som är minst vackrast. På sommaren är träden på bägge sidor gröna och frodiga. På hösten lyser samma träd i eldens färger och på vintern ligger isen bland och träden dignar under vikten av snö eller gnistrar av frost.

På andra sidan passerar leden nedanför trädgårdscaféet Fåfängan och delar lasarettsområdet. Jag valde en liten omväg och gick nedför den branta backen mot det gamla industriområdet Perioden och den tegelbyggnad som förr utgjorde ett bomullsspinneri. Idag är fastigheten omgjord till bostäder och ointressanta ur en vandrares perspektiv. Fast nedanför byggnaden kastar sig Nyköpingsån nedför Periodenfallet där forspaddlarna håller till. Den här morgonen förberedde sig arrangörerna inför Sverigecupen i forspaddling som avgjordes i dagarna två.

Jag tittade ett tag och beundrade killarna och tjejerna som tränade på att ta sig genom portarna från alla håll. Leden fortsätter på asfalt och passerar Folkungavallen, Nyköpings anrika idrottsanläggning, för att därefter passera nedanför gamla Sankt Annas hospital, på den tiden ett mentalsjukhus.

Nedanför denna byggnad med sin något ruggiga historia ligger en liten ö där den som vill kan slå sig ned med en kaffekorg och bakom denna lilla ö skymtar ett av de nya bostadsområdena och ett som är under uppbyggnad. Nyköping växer, tyvärr på bekostnad av dess charm.

Tiotalet senare står man på bron framför en annan historisk industribyggnad. Fors gamla ullspinneri som tronar upp sig bakom Forsfallet. Nyköping har en mäktig industrihistoria bakom sig. Tyvärr har inte beslutsfattarna haft vett att ta till vara på denna och sakta men säkert faller den epoken i glömska.

Leden leder jäms med det som idag är en parkering framför restaurang Forsen och fortsätter under en nedklottrad passage under den hårt trafikerade Repslagargatan innan man passerar nedanför Stadsbiblioteket och St Nicolai kyrka. Så fortsätter man över Storgatan som idag är vikt för gående och cyklister och leds därefter nedanför Nicolaiskolan.

Stanna gärna upp ett tag och njut av synen av den byggnad som för ett antal år sedan korades till Nyköpings vackraste, Sparbankshuset som färdigställdes 1898.

Bara några meter från platsen ovan, kan man skåda stans kanske mest berömda skulptur, Svalor i ån.

Snart är man framme vid en annan industrihistorisk byggnad, den gamla kvarnen Storhusqvarn. Just det här området var plats för många olika tillverkningar. Förutom kvarnen fanns här en knappnålsfabrik, en såg m.m. Jag har funderat över ett inlägg här på bloggen där jag letar upp gamla fotografier på Sörmlands museums webbsida och tar bilder på hur det ser ut idag. Hoppas kunna genomföra det under året.

Här kan man välja om man vill fortsätta till höger eller vänster om ån. Jag valde vänster för att få en bild över Storhusfallet, den lilla parken och de charmiga gamla husen ovanför.

Även för att få en bild på Nyköpings kanske vackraste bro, Folkungabron.

Några korta steg över Folkungavägen och den grusade leden fortsätter. Här strålar den högra och den vänstra promenaden samman och fortsätter förbi kulturcentrumet Bryggeriet. Idag en plats där konsthantverkare och konstnärer håller till, då ett bryggeri.

Man passerar därefter NK-villan, en stilig byggnad som bl.a. nyttjas för utställningar och uppträdanden. På sin högra sida har man så Nyköpings kanske mest kända turistattraktion, den gamla medeltida borgen som sedermera kom att kallas Nyköpings slott. En intressant byggnad med en väldigt intressant historia. Väl värd ett besök, även om slottet idag är en skugga av sin forna prakt.

Promenaden är nu inne på sina sista meter och efter att ha passerat hotell Kompaniet är man framme vid slutmålet. De röda bodarna som kantar kajen ovanför Nyköpingsån som nu rinner ut i hamnbassängen. Här finns en av stans absolut mest populära restauranger. Rökeriet som tyvärr bara är öppet under sommarsäsongen, men ett besök här tillhör sommarens måsten.