Vi hade i dagarna två besök från Dalarna när frugans dotter och dotterdotter tittade ned. Dottern skulle på möhippa och då passade vi på att ha en heldag med dotterdottern. En väldigt skön och trevlig dag med nya upptäckter.

En kortare vandring på för oss kända marker stod på programmet. Vi satte oss i bilen och åkte den dryga milen till Brannäs våtmarker strax utanför grannstaden Oxelösund.

Denna härliga våtmark utgör grunden för Sörmlandsledens etapp 44:3 som är en rundslinga på cirka 3 km. Vi har gått den förut och valde den här gången, såsom många gånger förut, att gå ut till våtmarkens ände för att där vända.

Brannäs våtmarker har figurerat på denna blogg vid ett antal tillfällen och jag tänker därför inte dra dess historia den här gången. Jag kan bara konstatera att det är en underbar plats att befinna sig på om man gillar natur och djurliv.

Stigen man vandrar är välpreparerad och enkel. Man tar sig lätt fram, oavsett ålder, kondition och hälsa. Om du går till fots, använder cykel eller behöver ta dig fram i rullstol eller med hjälp av rullator, spelar ingen roll. Brannäs våtmarker är för alla och du omges som sagt av mycket vacker och intressant natur.

Det blir förstås extra kul att besöka Brannäs när man har sällskap av en 10-åring som har intresse av natur, friluftsliv och besitter viljan att lära.

Det blev att stanna upp flera gånger för att närmare titta på det lilla djurliv som det kryllar av vid stigens kant. Fjärilar, trollsländor, andra insekter och så småfåglar i massor. Här fick vi syn på några steglitsar i buskagen. En väldig vacker fågel som varken jag eller frugan fått på bild förut.

Nej, det blev ingen bild den här gången heller, men vi fick i alla fall se dem genom kikarna och kamerans zoomobjektiv.

I änden av stigen står ett fågeltorn på höjden ovanför en väldigt fin grillplats.

Härifrån har man chansen att blicka ut över fågellivet i både våtmark och hav. Inte så mycket att vila ögonen på den här gången dock. Annars är det just fåglar som dominerar. Som ett svanpar med ungar som sakta rörde sig ute i en av de små konstgjorda sjöarna.

Tyvärr är det lätt att man blickar ut över de små sjöarna eller buskagen runt stigen och glömmer titta upp i luften. Det är egentligen där man kan få se de mer intressanta arterna sväva. Ett svanpar som hördes långt innan de syntes och när de väl dök upp bakom träden hade jag kameran riktat åt ett annat håll, men han få en bild när svept förbi.

Det var enklare att få bilder på de mäktiga hägrar som svävade högt ovanför våra huvuden. De står ofta ute i vattnet eller sitter på grenar uppe i träden, men gör sig absolut bäst mot en blå himmel.

Vi hade förhoppningen att få syn på en örn eller fiskgjuse. Det fick vi inte, men en mindre rovfågel av okänd art flög förbi ovanför ett buskage och satte iväg bakom träden. Vi han aldrig få upp våra kameror eller kikare innan den försvann för att inte återkomma.

Hur är det då med annat djurliv. Det finns, även om den här skylten ljuger lite.

Det finns större djur. Vid ett besök en vinter för något år sedan, tror jag vi hörde ett dödsskrik från ett vildsvin som gått ned sig och höll på att drunkna. Vi såg inget, men en man vi mötte på stigen var av samma uppfattning. Ett annat lite större djur man kan få se hade lämnat ett välkänt spår efter sig.

Bävern. Vi fick googla fram orsaken till varför bävrar gnager sönder trädstammar på det här viset och svaret kom något överraskande för oss. Dels behöver de gnaga för att slipa av deras stora framtänder som växer kontinuerligt, men också för att deras gentliga mål är de tunna grenverken i trädets topp som de använder till vinterföda. De tjocka stammar som inte sällan ligger på marken eller överstigar används inte efter att de fallit.

Vi såg ingen fullvuxen bäver…nu heller. Några hundra meter efter trädet ovan stannade vi vid en fördämning som 10-åringen frågade vad den används till. Jag såg då något litet i vattnet som rörde sig och såg först inte vad det var. Snart förstod vi, en bäverunge som rörde sig mot vad vi förmodar var ett bo. Det kan också ha varit en bisanråtta som vi i efterhand fick veta finns i området.

Jag hann inte få upp kameran, men hann ändå få en bild innan den försvann i gräset.

Vi satte oss i lä från vinden, tittade ut över en vacker vik och njöt av vår medhavda matsäck.

Sörmlandsleden stig fortsätter förbi denna plats och till den andra sidan av udden. Där möttes vi av vinden och genast blev det mycket kyligare.

Frugan och dotterdottern kände lite på vattnet och av reaktionerna att döma lär årets badpremiär ligga flera veckor framåt i tiden. Ett kyligt avslut på maj har ersatts av en något kylig inledning på juni och om två veckor stundar semestern. Fast det kanske hinner ordna sig.

Annars har ansvariga för Sörmlandsleden och våtmarken gjort det fint för besökare, som kan sitta på bänkar och titta ut över Östersjön.

Vi fortsatte vår korta vandring på klipporna…

…innan vi vek av från leden, in i den lilla skogsdungen och in på den breda stig som vi kom på.

Jag tror vi alla var nöjda med dagen, med vädret och alla nya intryck, när vi vandrade mot bilen.