Dag 5 och Midsommarafton. Jag/vi har aldrig tidigare firat midsommar på detta vis, men delvis fick vi uppleva en tradition tack vare bekanta i trakten. Etappen kom att tangera den längsta, men genomfördes i en mer lättgången terräng och utan egentliga attacker från myggor.

Axikojan – Eldriskojan. 26 km.

Från Axikojan är det inte långt till Vasaloppets 5:e kontroll. Den i Oxberg. En väldigt lättgången sträcka som bar utför, men det tog runt 40 minuter att passera genom den lilla byn.

Anledningen till detta var något som vi värderar högt när vi är ute på våra vandringar och som kännetecknar mindre orter på landsvägen. På den kilometerlånga huvudgatan som leder genom byn stannade vi upp vid tre tillfällen och samtalade med ortsbor som både hejade, ville prata och berätta om sig själva och byn. Helt underbart tillskillnad från den anonyma tillvaro man för i städer där okända människor man möter varken hejar eller stannar för att prata. Dessutom lockades vi in i byns berömda träskofabrik som drivs av ett lokalt par som flyttat hem efter några år i USA.

På bilden ovan syns Oxbergs kapell som uppfördes 1733 och vid detta kapell vek vi av mot backen där själva kontrollen ligger.

Kontrollen i Oxberg är lågt belägen jämfört med de kontroller vi passerat på vägen hit, men ligger på ett krön med en fantastisk utsikt över Oxbergssjön och fjälltopparna i bakgrunden. Oxberg är också startplats för tjejvasan, halvvasan och kortvasan. Starten av dessa går dock på ett fält, lägre beläget på andra sidan byn.

Vi passerade ovanför Oxberg med insikten att vi passerat ledens högsta punkter och bara hade ett fåtal små och korta uppförbackar framför oss.

Det finns inte så mycket att skriva om längs sträckan, förrän vi såg en ganska välbekant syn trona i fjärran. Gopshusbacken och varför den synen är välbekant återkommer jag snart till.

Lättgången stig, tät skog och några små vattendrag kantade vår väg mot nästa stopp. Myggterräng, tänker en del, men nej. Myggorna utgjorde inget större problem här, inte heller de minst lika irriterande knotten.

Vi anlände till den lilla byn Gopshus med sina 65 – 70 invånare, som åren 1937 – 1962 utgjorde en officiell matkontroll. Byn ligger vackert belägen i en slänt med Spjutmosjön och lite höga toppar i bakgrunden.

Varför skrev jag då att jag tänkte återkomma till denna by. Jo, vi har tillbringat många dagar och nätter här. Dels för att fira midsommar ihop med vänner och bekanta, dels för att vi haft Gopshus som utgångspunkt för diverse turer runt i Dalarna.

Stället där vi bott är vandrarhemmet Gopshusgården.

Vi är bekanta med paret som drivit detta i många år. Det utnyttjade vi genom att kontakta dem någon vecka innan avfärd från Nyköping, för att fråga om de kunde ordna lite traditionell midsommarmat/dryck till oss. Det gjorde de gärna och vi var/är evigt tacksamma för det och vi satte oss ned vid bordet med sill, färsk potatis, gräddfil, gräslök och ett par kalla öl. Yummi och en kontrast til den erbarmliga frystorkade mat som fortfarande spökar i käften.

Tyvärr var ägarna inte hemma, men en sonson med flickvän och några andra gäster gjorde oss sällskap. Glädjande nog, men tråkigt för oss, har Gopshusgården som legat ute till försäljning ett tag, nu blivit sålt. Det torde innebära att vi inte kommer att inkvartera oss här något mer, även om det nederländska par som köpt stället fortsätter driva stället med samma koncept.

Nöjda och mätta fortsatte vi vår färd mot nästa övernattningsställe. Vi skippade stigen upp på Gopshusberget den här gången, av kanske förståeliga skäl.

Inte långt från Gopshus ligger denna vackra tjärn som vi passerat ett antal gånger under våra besök här.

I närheten av denna tjärn ligger övernattningsstugan Prästskogskojan. Här säger ryktet att två danska knektar som jagade Gustav Vasa på hans färd mot Sälen dödades och begravdes. Exakt var är dock inte utmärkt.

Från denna tjärn är det inte långt till nästa kontroll, Hökberg. Den 6:e i ordningen.

Även Hökberg är en gammal fäbod med anor från 1500-talet. Här korsar Vasaloppsleden en annan känd och lång vandringsled, Siljansleden. Även andra och kortare leder utgår från eller passerar Hökberg. Bland dem Hökbergs utsiktsrunda som leder upp till toppen som mäter knappt 400 meter över havet. Vi har varit där uppe ett antal gånger, så vi skippade den utsikten precis som den från Gopshusberget.

Vackert är det även nere i fäboden.

Det började nu kännas i kroppen. Inte så mycket för orkens skull, utan värmen gjorde sitt och i kombination med tyngden i ryggsäcken tog man sig fram, nästan som i trans. Därav de få bilderna mellan Hökberg och nästa mål.

Fast, det gick inte att undvika den trista synen med övergivna boningar man passerade på vägen.

Så skymtade vi äntligen Vasaloppets 7:e och sista kontroll, den i Eldris.

Övernattningsstugan ligger intill huvudanläggningen och förmodligen är det därför som denna koja är inredd med takarmaturer och kontakter. Ett välkommet inslag.

I morgon kommer den kortaste och sista etappen på utmaningen. Hoppas ni ser fram mot den precis som vi gjorde.