Vi, frugan och jag, pratade redan tidigt i våras om att komplettera vandringen på Vasaloppsleden med en semesterresa under några dagar. Berlin var det tilltänkta målet, men diverse faktorer gjorde att vi hamnade i … Västervik.

Sagt och gjort. Vi bokade in hos på ett hotell i Västervik och bara ett par dagar senare satte vi oss i bilen för att ta oss de dryga milen till den lilla staden. Hotellet vi skulle bo på i nätterna två var…

Det anrika Stadshotellet. Uppfört 1844 och tilltänkt som residens för landshövdingen. Så blev det nu inte och byggnaden gjordes istället om till hotell. 1988 revs det ursprungliga hotellet och byggdes sedan om med inspiration av originalet. Portalen som ses ovan är den enda originaldelen som återstår.

Västervik var en ny bekantskap för både mig och frugan. Som alltid tar det ett tag att bekanta sig med ny städer, vilket av naturliga skäl är enklare i mindre. Vi anlände till Västervik flera timmar innan det var dags för incheckning, så det fanns tid att strosa runt och lära känna stan.

Ett charmigt centrum med många små och trånga gator som kantas av gamla byggnader och prydnader i form av växter som påminner om de man kan se i Visby och skånska städer.

Vi hade läst på lite innan och ett av de rekommenderade besöksmålen är Båtmansstugorna.

En väldigt charmig gränd med små och låga byggnader som uppfördes på 1740-talet till båtsmän som var i den svenska kronans tjänst och deras familjer. 1880 avskaffades båtmanshållet och vid sekelskiftet tog staden över ägandet, för att några år senare inhysa stadens borgarbrandkår. 1970 blev området förklarat som byggnadsminne och numera används flera av stugorna som vandrarhem. Här finns också ett väldigt mysigt café och här slog vi oss ned för att släcka törsten i värmen.

Stärkta och utvilade fortsatte vi att strosa runt i stan. Västervik ligger vid havet och som i alla kustnära städer så är det vid vattnet det händer på somrarna.

På bilden nedan syns det gamla varmbadhuset från 1910 som användes som sådant fram til 1975 och bakom skymtar en betydligt modernare byggnad. Slottsholmen, hotellet och restaurangen som Västerviksonen Björn Ulvaeus såg till att bygga 2019. Det gamla varmbadhuset är idag en spa-anläggning som en del av Slottsholmens hotell.

Den långa piren med sitt ankare. Populärt hos barn märkte vi.

Ni ser på bilderna att vädret varierade framåt eftermiddagen. På en klarblå himmel drog plötsligt tunga moln in vid horisonten.

Jodå, regnet kom, men inte alls i den omfattning som vi befarade. En kort skur och det var allt. Efter regn kommer sol och med den kommer detta vackra himlafenomen.

Även en liten stad som Västervik har sina sevärdheter. Ett par har ni sett ovan. En annan är saltmagasinen från 1700-talet. Magasin som användes till förråd för olika handelsvaror, bl.a. då salt som importerades till Sverige.

Man har givetvis också ett museum som ligger uppe på Kulbacken, ett område som också omfattar ett Naturum, café m.m. samt ett par ditflyttade torp med tillhörande byggnader för olika verksamheter. Bakom dessa skymtar Unos torn, ett 18 meter högt utsiktstorn som uppfördes 1997.

Staden har också sin egen borg, Stegeholm, belägen vid Gamlebyviken som skiljer Västervik från ön Slottsholmen ni kunnat läsa om tidigare.

Det är en ganska liten borg där inte mycket återstår av dess forna glans. Runt 1370 började man bygga borgen, då initierats av hertig Albrekt den store av Mecklenburg. som därefter skänte borgen till tyska riddersmän. Det finns en historia om danska räder, bränder, svenska revolter m.m. 1677 angrep en dansk-holländsk flotta Västervik som förstörde stora delar av staden, inklusive Slottsholmen och Stegeborg. Borgen fick förfalla och 1734 fick Västerviksborna fritt fram att bryta sten från de tjocka murarna. 1881 började ett sällskap att restaurera borgen och 1903 övertogs ägandet av Västerviks stad. Här arrangeras idag Visfestivalen i Västervik.

Så här såg borgen ut under sina glans dagar.

Västervik har förstås kyrkor och vi har en förmåga att dras till dessa. Den äldsta är Sankta Gertruds kyrka från tidigt 1430-tal. Kyrkan har byggts om och restaurerats ett antal gånger. 1905 togs kyrkan ur bruk, men återinvigdes 1933. Vi passerade kyrkan på vår stadsvandring, men fick aldrig lusten att titta in. Ni skymtar tornet på bilden nedan.

Att Sankta Getruds kyrka togs ur bruk 1905 beror på att man invigt en ny, Sankt Petri kyrka.

En väldigt ståtlig kyrka, helt olik de kyrkor vi är vana vid i Nyköping. Här valde vi att titta in och interiören är precis så magnifik som exteriören vittnar om.

Kyrkan har två orglar, varav detta är den största.

Vi hade hittills strosat runt i Västervik för att upptäcka staden, ätit gott, druckit gott och allt under ett behagligt väder. Ett givet mål hade vi innan avfärd och dit siktade vi dag två.

Man kan ta turbåt dit, men vi valde att vandra några kilometer. På vägen passerade vi åter Björn Ulvaeus Slottsholmen och nedanför hotellet låg lyxbåtar på rad. Jag misstänker att bara starta dessa drar lika mycket som min bil drar enkel resa Nyköping – Norrköping.

Vi passerade över Slottsholmen, gick uppför krönet till Kulbacken, passerade fina stugområden och på bron som leder över Gränsö kanal.

Det var just till Gränsö vi var på väg. Naturreservatet som fick sin status 1995. Vi hade packat ryggsäckarna med fika, handduk och badkläder. Vandringen runt den 12 km långa Gränsöleden avstod vi då vi tyckte att vandringen på cirka 5 km från hotellet och tillbaka räckte.

Fast innan vi kunde slappna av på Gränsös klippor och sandstränder, besökte vi Gränsö slott som passerades på vägen.

Slottet har anor från 1500-talet. Huruvida slottet såg ut då som nu, vet jag inte. Idag är detta en fantastisk anläggning med hotell, spa-anläggning, restaurang, kallbadhus, bara för att nämna något. En fantastisk rosenträdgård är belägen i den lilla slottsparken och jag fick nästa bära frugan bort härifrån. Hon älskar nämligen blommor.

Det blev sedan några timmar med sol och bad innan vi började vår vandring till hotellet.

Givetvis finns det mer än ovan att utforska i och omkring Västervik. Man hinner inte allt på två dagar och jag tror att vi gärna hade spenderat mer tid vid Båtmansstugorna, besökt museét och stannat lite längre ute på Gränsö.

Med det sagt, kommer vi att återvända till Västervik? Det finns åtskilligt med små och trevliga städer i Sverige som fortfarande är outforskade av oss, men jag skulle inte bli förvånad.