Jag har en förkärlek till gamla miljöer. Det är ingen nyhet för er som följer bloggen och ni vet att jag också försöker leta fakta om dessa miljöers historia. Här följer fakta om ett slitet torp som de flesta Nyköpingsbor någon gång passerat.
Redan på 1600-talet kunde man ta sig från Nyköping via en väg som var döpt till Örebrovägen. Idag har vägen en delvis annan sträckning och heter numera väg 52. Den man tar från Nyköping om man exempelvis tänker sig åka till Skavsta flygplats.
På den tiden passerade vägen en liten idyll med några byggnader som hette och fortfarande heter Hintzens krog. Manbyggnaden uppfördes i slutet av 1700-talet och bestod av då 4 r.o.k. Under 1800-talet byggde man sedan till stall, magasin, tvättstuga m.m.
Den här bilden är hämtad från en lokal hembygdsförening och visar en bild från 1928 och den familj som då bodde här.
Ett rött torp med vita knutar och en trädgård som prunkade av växtlighet. En idyll, men en av alla de idyller som sakta tynat bort. Här en färsk bild på samma byggnad idag.
Jag har inte funnit så mycket av information kring denna byggnad och varför den en gång fick namnet Hintzen och kan bara spekulera i att ägaren hade det namnet. Det finns dock nedtecknat på papper att byggnaden inhyste en krog på 1700-talet och därav den delen av namnet.
Byggnaden ligger idag omgiven av Nya kyrkogården, kolonistugeområdet Anderslund, det växande bostadsområdet Oppeby och den livligt trafikerade väg 52. Hur länge den får stå här är nog bara en tidsfråga. I Nyköping är inte längre nostalgi något man fokuserar på och istället för att rusta och bevara, så rivs det.
Synen ovan möter de som åker på den lilla vägen som går parallellt med väg 52 och leder till koloniområdet och en populär trädgårdsanläggning. Att fastigheten var insprängd i en idyll märks än idag. Tar man sig runt på baksidan så möts man av en stor trädgård med fruktträd och planteringar som lämnats åt sitt öde.
Ni ser på bilderna att fönster är igenspikade och jag kan berätta att också dörrarna hindar utomstående från att ta sig in. Det är väl just av den anledningen man valt att bomma igen, precis som fallet tyvärr är på många liknande områden.
Det hindrar dock inte att det finns idioter som gör försök. Att förstöra verkar vara en inneboende vilja hos en del.
En krossad ruta och försök att bryta upp låsblecket visar att någon eller några försökt. Dörren till källaren har man dock lyckats med. Visst kliade det lite i benen att gå ned och den vägen ta sig upp i boningshuset för att ta bilder. Fast respekten hindrade mig från detta.
Den andra större byggnaden har man också försökt ta sig in i.
Jag vet inte om detta också är ett boningshus eller möjligen en byggnad som använts till annat. Här har vandaler lyckats plocka ned en träskiva som satts upp för att skydda. Dörren var dock låst, men det går att titta in genom fönstret och i mina ögon ser också detta ut som en gammal boning med kök och ett mindre rum, kanske sovrum, längts in.
Hintzens krog, ett av många öden i det Sverige som lämnar nostalgin och historien bakom sig. Jag önskar att jag hittat mer info om denna fastighet och att jag hade fått möjligheten att gå in så att jag kunde illustrera detta inlägg med bilder av interiören.
Vad trevligt att få läsa mer om torpet. Tråkigt dock att folk inte kan låta platsen vara. Undrar om dessa personer som brutit sig in gjort det för att de ville hitta saker att stjäla eller om det var nyfikenhet. Oavsett anledning så är det illa såklart och inte okej.
Kolla in till exempel in- och utflyttningsböcker på Riksarkivets sida
https://sok.riksarkivet.se/digitala-forskarsalen
Där kan man hitta många spännande uppgifter om hus om man vet vad de hade för beteckning förr. Det finns också husförhörslängder och lagfartsböcker som kan ge ledtrådar om husens historia.
Tack för tipset. Kommer jag ha mycket nytta av
Se till att ha mycket tid när du bläddrar i böckerna. Man försvinner in i en helt annan värld och reser bakåt i tiden. Det är jättekul och intressant.
Trevlig serie bilder men tråkigt att folk inte respekterar lås och igenbomning utan bryter sig in. Och att man inte rustar upp. Jag är van vid miljöerna från mina far- och morföräldrars hem, de stora vackra eldstäderna med spis och bakugn. Vårt torp på landet är också av den typen, mycket trivsamt, i en genuin gammal by.
Min farfar och farmor hyrde en lägenhet i en statarlänga tillhörande ett slott utanför byn där jag växte upp. Vedeldad spis och lågt till tak. Minns doften från spisen än idag. Synd att mitt intresse för foto och gamla miljöer kom långt senare, för jag hade gärna grottat ned mig i dess historia
Vedeldad spis, självklart, jag kan se mormor böjd för att stoppa in ved i den. Hos farmor satt min kusin uppflugen på en nisch vid sidan av spismuren. Och när farmor skulle baka så fick han sitta på taket med en vattenhink eftersom taket var ett spåntak och man var rädd för gnistor. Sen var svärföräldrarnas torp utanför Mariefred vårt sommarställe, två hus varav det ena var ett soldattorp på kök och ett sovrum. En idyll omgärdad av körsbärsträd. När jag var tolv år flyttade vi in i vår första moderna lägenhet med vatten inne, dessförinnan var det en källa skogen som gällde. Jag saknar att inte kunna åka till torpet nu. Kul med ditt historieintresse.
Gamla miljöer är alltid så trevligt att kika in i, jag brukar studera sättet de byggt på. Funderar ofta om själen bakom och hur de tänkte. Bygger ju själv och konstruerar typ. Synd att mötas av förstörelse, mycket dålig repekt.
Jag förstår ditt intresse för byggnadsstilen. Själv söker jag gärna historien och de levnadsöden som finns i väggarna.
Vi har lika intressen när det gäller det här. Det är något alldeles speciellt med gamla miljöer och byggnader. När hus lämnas åt sitt öde infinner sig en känsla av sorg hos mig. En byggnad som en gång skapats av människor och inhyst levnadsöden av skiftande slag talar till en. Ett öde hus är inte tyst. Väggar och atmosfär har mycket att säga, utan att vi kanske förstår allt som där viskas fram.
Det är fint att du dokumenterar allt detta, att det på något sätt sparas. Det är synd och skam att man inte respekterar andras egendomar, men tyvärr är det så. Tyvärr känner jag igen det från min tidigare stad i livet, Mariehamn. Mycket av det gamla fina revs och ersattes av fyrkantiga betonglådor. Fina foton, tack för ett fint inlägg!
Tack! Med alla rivningar och bortglömda byggnader försvinner en del av vår historia. Tyvärr är det inte bara utanför städerna detta sker, utan också i. Vackra byggnader från förr ersätts med fula och ointressanta.
Missförstå mig rätt nu, men huset bjuder ändå på tak över huvud för till exempel hemlösa. Att kåken förfaller är tragisk, för den är ju fin. Frågan är vem som äger den och låter den förfalla på det sättet. Då kan jag nästan förstå att man tar sig in och använder huset som nödbostad. Men det är jag det;-)
Vem som äger vet jag inte. Tror dock inte att någon använder byggnaden som hem. Snarare så att man letat efter saker att stjäla
Så fina bilder, trist med avsaknad av respekt för annans egendom. Önskar kommuner och länsstyrelser inventerade byggnader som dessa och tog bra gemensamma beslut om det nu går?
Tack Kerstin. Kan bara instämma. Antingen ska man riva, eller så ser man till att vårda. Att låta fastigheter som denna få stå kvar och förfalla är ett hån mot historia.