Jag har i många år haft en tradition att under semestern ta en lång cykeltur. Årets blev medvetet kortare, betydligt kortare, än tidigare år. Vet inte om åldern spelade in eller om jag tömt ut alla sträckor som finns att cykla runt Nyköping.
Det är ett par veckor sedan cykelturen genomfördes men jag ligger inte riktigt i fas med sommarens alla inlägg. Det blir väl så när man har mycket fritid och huvudet sprudlar av idéer 🙂
Jag hade planerat denna tur en tid och lämnade veckan innan in cykeln för att laga en punktering på bakdäcket och trimma in växlarna. Tanken med cykelturen var att ta mig till en badplats 1 mil bort för att där bada, sola och äta medhavd matsäck, innan jag på hemvägen ämnade stanna till vid en liten, för många oupptäckt, pärla. Det gick så där.
När jag kom ut på morgonen för att trampa iväg, fick jag se att ena däcket var tomt. Dock inte bakdäcket, utan framdäcket. Att fixa en punktering var inte att tänka på och jag hoppades bara att luften råkat pysa ut. Ner i källaren för att hämta cykelpumpen och i med luft för att se. Luften höll sig kvar. För säkerhets skull tog jag med mig pumpen på pakethållaren.
Tur det, för ett par km senare cyklade jag nästan på fälgen. Bara att stanna och pumpa. Det fick jag göra varannan km, men jag kom så småningom fram till badplatsen. Solen sken, men i vattnet mätte man upp 14°, så något dopp blev det inte. Surt!
Dock en skön stund på stranden och matsäcken var god. Pumpade så cykeln och drog iväg mot nästa mål, som ligger drygt 2 km bort. Stannade och pumpade en gång till, men andra gången däcket nästan var tomt så valde jag att gå med cykeln fram till stoppet.
Ni som känner till Nyköping och Oxelösund är bekanta med denna tegellada (här förekom tillverkning av tegel) från 1730-talet.
Då vet ni var nästa stopp var. Just precis…
En av Svenska kyrkans 15 stiftsgårdar i Sverige. Här har man bedrivit kurser, konferenser och lägerverksamhet sedan 1945.
Slottet är det som främst utmärker Stjärnholm.
1639 köps två gårdar på platsen upp. De hade anor från slutet av 1300-talet och ersattes på 1660-talet av en stor huvudbyggnad i trä. Den brann dock ned 1730, men började att återuppbyggas två år senare, då i sten. Det var stommen till det som idag är Stjärnholms slott.
En stiftsgård har givetvis en kyrka. Stjärnholms har anor från 1600-talet och den besökte jag för inte så länge sedan. Då i form av ett dop.
Stjärnholm erbjuder både boende och möjligheter att äta och dricka gott. Väl där kan promenera runt i området och här finns en del intressant att se. Många invånare i Nyköping/Oxelösund har garanterat aldrig varit på besök här, men det döljer sig några pärlor bland grönskan. Som det här lusthuset strax intill själva huvudbyggnaden.
Inne i området döljer sig också ett antal gamla och charmiga byggnader.
Jag vet ärligt talat inte vilka verksamheter som pågått i dessa byggnader och jag har heller inte brytt mig om att googla fram mer information. Lite mot mina principer, men…
Den byggnad som ingen kan undgå att lägga märke till när man passerar, är den stora ladugården. Just nu pågår en renovering av taket, vilket säkert behövs då den uppfördes i slutet av 1600-talet.
Här håller Stjärnholms ryttarförening till och hästar är något som utmärker området vid stiftsgården.
Det område i området som jag helst fokuserar på är dock skulpturparken.
30-40 skulpturer av varierande storlek är placerade runt om i området. Temat på dessa är Tro, Hopp och Kärlek. Något som behövs i dessa dagar när nyheterna bara pumpar ut negativa rubriker.
Jag är ingen kännare av konst och några av skulpturerna är svåra att begripa sig på. Sedan finns det pärlor och dessa tre tillhör favoriterna. Kanske för att också ett outbildat öga förstår.
Grubblaren
St Sebastian
Så min personliga favorit. Man är
Cirka en timme promenerade jag runt i området. Det finns mer att utforska, men jag nöjde mig här och anledningen stavades punktering.
Jag fick pumpa framdäcket som åter var tomt. Cyklade sedan 1 km tills jag fick stanna igen. Där och då tog jag beslutet att gå med cykeln resten av vägen hem, runt 7 km.
Vet inte om jag ska sammanfatta denna dag som cykelturen eller cykeloturen, men oavsett kände jag mig nöjd när jag väl kommit hem och satt med en kall öl på altanen.














Skrattade gott åt ditt cykeläventyr. Om du använder cykeln bara en gång per år, så hade det ju varit smart att kolla både fram- och bakdäck – hahaha:-)
Stjärnholm – där är vackert, och skulpturen ”Man är” gillar jag skarpt. Tänk att det finns så många skulpturer ”gömda” där. Helt otippat!
Skål förresten, den ölen var du verkligen värd:-)
Känner också att jag var värd den 😉 Det komiska är att jag bara några dagar innan lämnade in cykeln för att fixa växlar och laga en punktering på bakdäcket. Måste ha kört på en liten glasbit på vägen hem för nu var som sagt framdäcket tom på luft.
Förstår att den ölen satt fint efteråt! Trevligt ”cykel”reportage och fina bilder!
Tack. Öl är gott i alla lägen, men är något extra en dag som denna.
Snygg fotoserie från din utflykt med lite extra träning för armmusklerna. Bilden på lusthuset vid vattnet är min favorit – och så tog det lite tid för mig att se att mannen längst ner gjorde som strutsar sägs göra.
Det var nog ryggen som tog mest stryk, men jag svettades nog bort ett par kilo. Nytta med nöje som det heter
Ser ut att vara ett fint ställe, tråkigt med cykeln dock.
Det finns väl något som kallas punkteringsfria däck, tror jag har det på min cykel. Hur bra de är vet jag inte. Men ventilen kan väl strula också så…
Ett mycket trevligt ställe. Tror inte att det hjälper med punkteringsfria däck när stan är full med glaskärvor.
Nä jag misstänkte det.