Sågen utanför den lilla orten Buskhyttan har figurerat på bloggen vid ett antal tillfällen. Varje gång jag besöker den, är den allt mer tärd av tidens tand och moderna vandaler. Dock är den fortfarande ett eldorado för fotonördar och mitt i all tragik finns det något vackert med området. Hoppas ni tycker det också.
För den intresserade finns historiska bilder och berättelser från området på webbsidan hembygd.se och när sågen fyllde 100 år 2017 tog man fram ett mycket intressant dokument om sågens historia och grundarna bakom.
Tänk att det en gång funnits en både livlig hamn, en järnväg som fraktade timmer och flertalet storslagna byggnader på de tstora området. Svårt att ta in idag.
Den byggnad man ser från den förbipasserande vägen och som dominerar är den gamla kvarnen.
Samtidigt som det finns mycket tragik bakom det faktum att verksamheten lades ned 1977 och därmed gick en del av svensk industrihistoria i graven, så finns det något vackert med det hela. Därav tog jag alla bilder i färg och konverterade dem sedan till svartvitt. Det är så ni kommer att se dem i inlägget.
Det finns inte en hel ruta och inte en vägg som inte är nedklottrad. Inne i befintliga byggnader har man också roat sig med att slå sönder och spår av både fester och andra verksamheter syns överallt.
Inuti kvarnen ovan syns spår av det jag beskrev ovan.
Första gången jag gick runt och fotade i området, var det gamla kontoret intakt och tämligen fri från förstörelse. Idag är ena byggnaden nedbränd, fönstren på den kvarvarande byggnaden krossade och så här ser det ut inne i det gamla kontoret som tillsynes var påkostat.
Det är ingen rolig syn för en utomstående och jag kan tänka mig att de som en gång hade sin arbetsplats här och fortfarande är i livet, fäller en liten tår. Först tänkte jag fota i enbart svartvitt för att fånga tragiken, men jag ångrade mig när jag för mina ögon såg hur vackert det fula ändå var. Det är givetvis upp tillbetraktaren och smaken är som bekant olika. Den ständiga frågan är givetvis om svartvitt eller färg fångar verkligheten bäst.
Hursomhelst, häng med på en runda vid den gamla sågen i Buskhyttan.
Området utnyttjas också av privatpersoner som funnit ett bra sätt att bli av med sådant man inte blir av med på annat sätt. Mycket är bortforslat, inte minst de tämligen intakta bilar som stod här för inte så länge sedan, men en del finns fortfarande på plats.
Om sågen i Buskhyttan är ett moment från en svunnen tid eller ett levande bevis på att ingen vill ta ansvar, vet jag inte. I mina ögon kanske det ändå är dags att riva allt och så var faktiskt också tanken ett tag. Kommunen och några intressenter har långtgående planer på att göra området till ett helt nytt bostadsområde med hundratals lägenheter med parker och egen marina. Tack o lov har planerna skrinlagts, eller har de…? Bara att sanera skulle ta många år och till en kostnad som jag inte tror någon är beredd att finansiera. Förhoppningsvis inte kommunen (vi skattebetalare) i alla fall.
Om jag återkommer hit är tveksamt, men jag tänker inte lova något. Det är som sagt en spännande plats och jag har ännu inte fokuserat på de små detaljerna som finns kvar från den svunna verksamheten. Besöker ni någon gång Nyköping och är sugna på att ta bilder av detta slag, passa på för vem vet…
Avslutar med en bild på det defekta staket som omgärdar området.
[…] lika illa som vid den gamla sågen i Buskhyttan eller stärkelsefabriken i Stigtomta är det dock inte, men tillräckligt illa för att man ska […]
[…] Det är minst sagt en sorglig syn som möter en. En syn som påminner om ett annat övergivet industriområde i Nyköpings kommun, Buskhyttans såg. […]
Tycker om hur du visar samma bild i färg och svartvitt. Känns lite som nutid och dåtid. Vackert vemod tänker jag på när jag ser bilderna. Undrar egentligen varför sådana här miljöer gör sig så bra på bild.
Då återstår att se om det blir något av planerna för området. Som du skriver, en rejäl sanering behövs och skulle med all säkerhet ta flera år till mycket höga kostnader.
För mig låter det nästan overkligt att här låg en hamn och ett järnvägsspår där ett litet tåg forslade timmer genom skogen. Älskar denna typ av miljö även om tragiken lyser genom.
[…] Stefan tipsade mig om området vid den gamla sågen … och HÄR kan du se hans inlägg från samma […]
Det är ju tråkigt med förfallet och förstörelsen, men av någon anledning gör det sig ofta bra på bild.
Ligger mycket i det
Det är verkligen både tragiskt och vackert. Önskar att jag hade haft mer tid att läsa i det historiska dokumentet som du länkade till. Det fanns mycket intressant där, både texten och bilderna. Trevligt att det innehöll så många bilder 🙂
Du skriver, ”Först tänkte jag fota i enbart svartvitt för att fånga tragiken, men jag ångrade mig när jag för mina ögon såg hur vackert det fula ändå var.”
Jag vet inte om du menar att det automatiskt blir vackrare i färg? Då måste jag nog säga att jag inte håller med hela vägen. Vissa bilder är jättefina i färg, DET håller jag med om … men jag tycker ibland att det kan bli ännu vackrare i svartvitt eller sepia. För mig finns det inte något likhetstecken med ”nedstämdhet” bara för att det är svartvitt. Kanske mer att det talar till ”konstnärssinnet”, eller till fantasi och känslor av alla slag.
Däremot kan jag eventuellt känna större nostalgi i svartvita eller sepiatonade bilder. Men det är ju inte detsamma som tragik … inte i min värld 😉
Oavsett vad man tycker om det ena eller andra så gillar jag verkligen hur du lägger upp båda svartvitt och färg i en jämförelse. Har själv gjort så ibland, eftersom det otvetydigt talar till olika känslor och på något sätt säger olika saker. Det är väldigt intressant hur det där fungerar …
Det är också intressant hur skiftande reaktioner och tolkning kan vara mellan olika betraktare.
Enormt fina bilder dessutom, som vanligt 😉
Tack Lollo. Det som fick mig att fota i färg var vädret som kom till sin rätt. Även graffitin och all rost framhävdes på ett tilltalande sätt. Annars håller jag med om att foton på gamla miljöer är att föredra
Man får verkligen en annan känsla av området i svartvitt. Så sorgligt med denna förstörelse. Förstår inte syftet med att vandalisera. Har man att sådant tråkigt liv att man ”måste” krydda det med att förstöra. Tack för rundturen i området.
Stället ligger dessutom en mil från stan och varför ta sig ända hit i syfte att vandalisera?
Verkligen tragiskt med dess platser som sakta men säkert förfaller! De svartvita bilderna förstärker verkligen känslan.
Jag ska faktiskt just till Buskhyttan nästa vecka för att hälsa på en god vän. som bott där att par år nu. Jag har aldrig varit där förut så det ska bli intressant. Får se om jag hinner med att fota också …
Ah, trevligt. Ta dig tid att stanna vid sågen. Ser fram mot bilder 😉
Intressant med dubbla bilder. Svartvitt gör sig bra när det gäller att få fram form och för motiv som är grafiska, tycker. jag men många bilder behöver färg. Varför man inte river istället för att låta allt förfalla är en bra fråga men för fotointresserade är ju förfallet rena festen. Och för graffitimålarna. Många läckra bilder blev det!
Tack. Det är många, förutom fotointresserade och graffitimålare, som utnyttjar stället. Motorintresserade mekar sina bilar här och jag tror det arrangeras olika typer av ungdomsfester. Fast ärligt talat borde området hängnas in och slutligen rivas
Absolut en perfekt plats för en fotonörd. Vad jag dock inte förstår är varför kommunen låter ställer förfalla på det tragiska sättet. Riv ned rubbet då, men låt det inte bara ruttna. Vad jag gillar är faktisks graffitin inte tagsen, men väl målningarna. Konstigt nog gör sig graffiti ofta bäst si så sunkiga miljöer. Undrar varför…
PS. Svartvitt var klockrent för alla bilder utom graffitin. DS.
Jag vet inte om kommunen står som ägare, men är så fallet lär de inte ha råd. Bara saneringen lär kosta miljoner. Denna typ av graffiti har sina fördelar till skillnad från klotter
s/v ger en helt annan känsla av tid .. verkligen fina talande bilder och roligt att du la in både färg och s/v
Valet var svårt. Tänkte först ta bilderna i svartvitt, men det fina vädret gjordes att jag valde färg och sedan konverterade jag till s/v.
Det tragiska är att verksamheten lades ned 1977 och att ägarna lät byggnaden stå outnyttjad i hittills 46 år och att ingen bryr sig. Att det målas graffiti ser jag inte som tragiskt.
… och fina och spännande bilder 👍
Att sanera området lär ta tid och kosta miljoner. Vem som äger den gamla sågen vet jag inte och ingen vill nog ta på sig ansvaret idag
Ja du vet ju vem som GILLADE det här inlägget, eller hur? 😉
Alltså den där byggnaden längst upp i inlägget. Så inspirerande! Kul också att konvertera ibland och se vilka effekter som skapas.
Tack Stefan
Jag tror jag kan ana 😄 en tragisk, vacker och inspirerande plats. Vill inte att det rivs, men om ingen vill renovera så…
Sådant här berör mig. Att en gång levande platser förfaller på detta sätt. Att hus som bär historia bara raseras och försvinner. Brukar tänka på budskapet i Disneyfilmen Cars som tar upp just detta. Motorvägen i all ära, men den har också tagit död på vår landsbygd.
Det berör, håller med dig. Efter många besök I Dalarna inser jag att ni har samma problem som vi i Södermanland har
Så sorgligt och de svartvita bilderna tar fram det sorgliga bäst.
Det är sorgligt och sorg gör sig bäst i svartvitt
Så satans dystert med alla dessa former av vandalisering, undrar om man någon gång kommer att sluta med det?
Tack för detta stefan, fina bilder.
Tack Micke. Ja, det är många historiska platser och minnen över svensk industris storhetstid som förstörts av individer som inte klarar av att se skillnad på rätt och fel, mitt och ditt
Så det är en protest att inte sjunga sin nationalsång, håller med dig, ynkligt är ju bara förnamnet.
Får kolla det där, visste inte om det.
Tack för informationen.