Mellan naturreservatet Lindbacke och kungsgården Stora Kungsladugården ligger en liten hage man passerar genom på Sörmlandsledens etapp 44:2. En trevlig liten sådan.

Från Lindbacke ser vyn mot den lilla hagen ut så här.

Grindarna i bägge ändar fyller sin funktion och till det kommer jag senare.

Det är en fantastisk lummig omgivning som delvis vilar på ett gravfält. Några små kullar visar på detta. Ni ser några till vänster om det maffiga trädet.

Lummigt och grönt som sagt. Om det är vackrast nu eller när träden börjar skifta i rött/gult/orange är givetvis en smaksak. Vädermässigt föredrar jag dagen framför de kommande höstveckorna.

Den lilla stigen genom hagen är populär at vandra. Inte bara av vana vandrare på Sörmlandsleden, utan också av vanliga motionärer och andra som vill komma ut i naturen. En natur som återfinns bara hundra meter från ett av Nyköpings köpcentrum.

Jag nämnde grindarna och det finns en förklaring till att de finns där. Det betar nämligen djur i hagen. Förut har både kor och hästar hållt till där. Då har man passerat med en viss respekt. Även om kor och hästar i grunden är snälla och beskedliga djur, så är de stora och med djur vet man inte.

De senaste två åren har mindre respektingivande får betat i hagen. Man känner sig inte lika spänd där de ligger på eller står bredvid stigen.

Mitt i hagen ligger en gammal smedja invävd i grönskan. Jag hittar inte när den uppfördes och användes, men Stora Kungsladugården har anor från 1500-talet.

Fanns det andra djur i hagen än får? Egentligen inte. Några fåglar hördes, men höll sig dolda. Insekter dock och när jag tänkte fota några löv som började skifta från grönt till gult, upptäckte jag ett gäng med dessa.

Rejält stora var de och i egenskap av okunnig i ämnet flora och fauna gissar jag att det är en bålgeting på bild.

Det fanns lite mer av växter, dock ganska sparsmakat.

Att hösten ändå är på väg kunde man se i och intill träden.

Det här lövet har redan lossnat från sin gren och fastnat i stängslet som omgärdar hagen. Ser ni spindeln? Jag såg den inte förrän jag öppnade bilden i datorn.

Fast det är väl ändå denna syn vi förknippar med ankommande höst.

Det är en härlig liten hage man passerar genom. Fast det finns ett besök jag hellre skulle göra med kameran. Själva huvudnyggnaden på Stora Kungsladugården. Gården är ett statligt byggnadsminne sedan 1935, men jag vet inte om allmänheten har tillträde. Är ni intresserade ab gammal svensk historia, så rekommenderar jag denna länk där man i ord och bild får information om Stora Kungsladugårdens historia. Hur spännande som helst och när ni ser bilderna, förstår ni varför jag skulle trivas med min kamera.