Igår tittade frugan och jag på tv-nyheterna och med det också vädret. Snö, ishalka, varningar och bla bla bla. Min första reaktion var att överhuvudtaget inte gå ut idag. Man har ju det valet som nybliven förtidspensionär. Å andra sidan har jag gett mig själv ett löfte att varje dag ta en promenad, oavsett väder. Så skedde också och jag ångrar mig inte.

Lite så här kändes det när jag tittade ut genom fönstret.

Knappast inbjudande. Nu är det inte särskilt kallt idag, runt 0° och nederbörden som kom under morgonen och som fortsätter att komma är tämligen lätt och består av en blandning med stundtals regn och stundtals snö. Lite tråkväder som inramas av en tråkigt grå himmel, så inget väder som direkt lockar, men…

…även en lite tråkig vinterdag kan vara strålande vacker.

Jag passerade en av stans äldre och vackraste byggnader. Det gamla tingshuset från 1911.

Promenaden fortsatte över den trafikerade Brunnsgatan och förbi Västra kyrkogården med det lilla och ofta fotograferade kapellet.

Jag hade så långt inte bestämt hur min dagliga promenad skulle fortsätta, men just här bestämde jag mig. Jag skulle gå upp till Marieberg och därifrån fortsätta längs med Nyköpingsån. En vandring som med förkärlek görs på sommaren. Ett tips till er som ämnar besöka Nyköping i framtiden.

Jag hoppar härifrån och direkt till stigen nedanför Marieberg.

Av fotspåren att döma hade ett fåtal personer passerat här före mig. Kanske var det rädslan för halka och visst var det lite förrädiskt på sina ställen, men ändå ett rätt behagligt underlag att promenera på.

Fortsatte över bron som leder vidare mot centrala stan. En bro med en utsikt som många förevigar med sina kameror.

Jag valde att gå nedför den branta backen till det som idag är bostäder, men som åren 1872-1964 inhyste ett bomullsspinneri. Ett litet vattenfall frontar byggnaden och är ett litet mecka för forspaddlarna.

Väldigt vackert med vattnet som kastar sig nedför ån och dess isformationer som skapats av vatten och kyla. Fast det skulle bli än vackrare längre nedför ån.

Jag gick så backen upp igen och över till det populära sommarcaféet Fåfängan.

Jag ämnade inte fortsätta på vägen upp och genom Hållet, utan ville bara ta en bild på detta café som ligger vackert, inbäddad i grönska och lite avskilt från stadens brus. På väg ned mot å-promenaden ser jag på avstånd en ung kvinna som kämpar med sin cykelvagn i vilken två barn skrattar med glädje i rösten. All heder åt denna kvinna som verkligen kämpade uppför backen i tung nysnön.

Så passerade jag det forna hospitalet S:t Anna och det som förr användes som obduktionshus och likbod. En liten byggnad som numera används som förråd och som älskas av stans klottrare. Nu har man sanerat fasaden från klotter, men det är nog bara en tidsfråga.

Jag fortsatte vidare mot det som än gång i tiden utgjorde arbetsplatsen för nära 400 anställda. Fors ullspinneri med anor från 1873 och Forsfallet som kastar sig nedför ån. 1960 avvecklades verksamheten och idag inhyser byggnaden annan aktivitet som exempelvis en populär restaurang.

Vill man fortsätta att gå vidare längs med Nyköpingsån, kan man här välja att passera över Repslagargatan eller på stigen under densamma. 10 gånger av 10 väljer jag att gå under.

Stigen leder bort mot Storgatan, passerar dessförinnan S:t Nicolai kyrka och den byggnad som för ett antal år sedan utsågs till Nyköpings vackraste. Ni som följer bloggen har sett byggnaden vid åtskilliga tillfällen, då ur en annan vinkel. Sparbankshuset från 1898.

Storgatan, som numera är en gågata, passeras och en titt ned mot torget avslöjar att det inte är så mycket folk i rörelse. När dessa bilder togs, hade klockan ännu inte passerat 10 och det kan förklara saken. Butikerna hade ännu inte hunnit öppna.

Nu var öppettiderna inte av intresse för mig, så jag fortsatte över gatan och ned mot den kanske populäraste platsen för fotonördar under vinterhalvåret, Storhusqvarn och Storhusfallet.

Här kastar sig vattnet nedför stans största vattenfall. Åtminstone tills det att fallet tas bort och ersätts av strömmande vatten. Något åtminstone politikerna vill. Som tidigare skrivet. Vatten och kyla kan skapa underbara iskreationer. Kanske inte de mäktigaste jag sett, men Näcken hade åtminstone draperats i en ny kostym.

Här märktes också det höga vattenståndet i ån. Den nedre passagen var vattenfylld och den gick inte att ta. Synd, för just därifrån kan man få de bästa bilderna.

Det blev istället mittenpassagen och vidare på stigen bort mot Folkungabron och över mot det gamla bryggeriet. En föregångare till dagens två bryggerier i Nyköping, som hade en pågående verksamhet mellan åren 1885-1969. Idag är området ett kulturcentrum. Nedanför den stora huvudbyggnaden fortsätter å-promenaden på en träbrygga, från vilken man blickar bort mot Nyköpingshus.

Man kan här välja att fortsätta denna promenad på vänster eller höger sida av ån och jag valde den här gången den vänstra. Från den har man så småningom en vy bort mot den gamla silo som var i bruk från 1962 och fram till 2007, men som sedermera gjorts om till ett bostadshus.

Den långa promenaden var snart slut och där ån rinner ut i hamnbassängen och en av Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna, Gert Fredriksson, tittar fram bakom snön, styrde jag kosan hem igen.

Jag satt alltså framför tv:n kvällen innan och svor tyst över vädret och kände inte ens för att gå ut idag. Med tanke på det så blev den flera timmar och flera kilometer långa promenaden något av en överraskning. Vet ni vad, jag ångrar det inte.