Labro ängar är ett naturreservat i Nyköping som ligger så långt bort man kan komma från vår del av stan. Där växer en blomma på våren och den tänkte jag ta chansen att äntligen fota.
Jag har sett i sociala medier att Nyköpingsborna börjat publicera bilder på denna vackra art och när jag nu har chansen, tog jag den…efter alla år. Trots det långa avståndet valde jag att gå dit och det gjorde jag igår.
Det blev en promenad som inleddes förbi historiska platser som Nyköpingshus…
…via hamnpromenaden…
…förbi ett av de senast färdigställda bostadsområdena. I mina tycken var dette trevligt område, men tyvärr har man bakom denna rad med hus ställt upp fyrkantiga, färglösa och genomtråkiga bostadskomplex. Dessa lär ni aldrig få se på denna blogg.
Slutligen passerades idrottsarenorna och i mina tycken de ganska trevligt utformade höghusen…
…innan jag svängde in på stigarna som leder rätt.
Fast innan man når Labro ängar passerar man genom ett skogsområde som tidigare varit kul utsmyckad med fantasifulla figurer som människor ställt ut. Det var en debatt om detta för ett tag sedan. Vissa dysterkvistar uppskattade inte att de stod där i skogskanten och nu var det bara ett litet fåtal kvar. Här de två mest intressanta.
Här går också slingor runt om i skogen som färdigställdes i samband med ett arbetsmarknadsprojekt åren 1996-2002 Syftet var att inventera, dokumentera och informera om de kulturlämningar som finns i vår svenska natur. Mycket intressant läsning och visst ser man spår av gravar och andra lämningar i denna lilla skog.
Så står man snart vid gränsen till det stora naturreservatet.
Labro var ursprungligen en arrendegård som på 1600-talet tillhörde det stora godset Sjösa. Sedan 2003 har området status som naturreservat. Labro ängar består av en fantastisk flora med havsstrandängar, naturbetesmarker, skogsbackar med blandskog och öppna landskap med rikt växt- och fågelliv.
På en av de lummiga kullarna åt jag min medhavda matsäck och strosade runt lite i det fantastiska vädret. Det fick bli en av dessa selfies som jag egentligen ogillar.
Jag var ju på jakt efter en viss blomma. Det var syftet med denna långa promenad, men det är inte bara den som växer rikligt i detta naturreservat.
Så här långt hade jag ännu inte sett skymten av den speciella blomman i fråga och jag började misströsta. Var det bilder tagna i år som jag hade sett i sociala medier?
Jag började närma mig slutet och gränsen och befann mig på en väldigt våt del av området…
Då…
Plötsligt dominerades marken av den blomma jag var ute efter.
Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris) som i Sverige företrädesvis växer på fuktiga strandängar och det var på en sådan jag befann mig.
Många av er vet att man företrädesvis fotograferar växter i sin naturliga nivå. Kungsängsliljan kan bli 20-30 cm höga, men detta faktum uteslöt inte att jag lade mig raklång på marken och tog bilderna. Jo, det var fuktigt och blött, men vad tusan…
En vacker blomma och nu finns den även förvarad i mitt fotoalbum.
Nöjd vände jag åter mot hemmet och civilisationen kunde åter skönjas ovan träden. När jag kom hem hade jag tillbringat drygt 5 timmar på gående fot och avverkat 19,78 km.
Var det värt det? Definitivt!
Ha-ha. Tack för orden och tack för moderna tvättmaskiner.
Det var en rejäl promenad du fick till och vilken tur att du till slut hittade blomman. Vackra bilder, så gör en äkta, engagerad fotograf. Lägger sig i det blöta för att få sina bilder.
http://hannaskrypin.se
Det blev en rejäl promenad med fint fotoresultat. Kungsängsliljan har jag lyckan av att ha i min trädgård, men jag borde förstås försöka se den vild också. Kul att du hittade den och tog vackra bilder av den! Jag har tagit ett par bilder av mina men jag hoppas på fler när vi kommer hem från torpet, den är verkligen annorlunda, påminns om Kalle Anka som målar schackbrädet med rutig färg när jag ser den.
Man behöver inte alltid gå över ån för att hitta vatten. Själva väntar vi på att vår favoritblomma ska växa upp i trädgården, pionen.
Pioner är underbara. Här fanns ett stort bestånd när vi köpte torpet och jag har planterat fler, ser fram emot årets blomning,
Grattis Stefan – till en kropp som fixar 2 mil. Underbart!
Man ska inte jämföra sig med andra (det vet vi ju) men IBLAND kan jag känna ett styng av avundsjuka över andras fysiska förmåga. Jag brukar säga att jag aldrig är avundsjuk på någon annans människas lycka m.m. m.m. men just rörelseförmåga är tydligen en lite ”öm tå”. 😉
Tack för ett fint inlägg.
Tack. Tråkigt att du och andra är begränsade p.g.a. olika anledningar. Man får utnyttja vardagen efter förmåga och hoppas på att framtiden bjuder på positiva överraskningar.
Vilken härlig vandring! Och Kungsliljan är så otroligt vacker. Tack för en fin promenad med fina bilder!
Tack Anna. Det är det här man längtar efter varje vinter.
Ingen dålig promenad du gjorde men så fick du ju lön för mödan till slut.
Härliga bilder på den vackra Kungsängsliljan. Jag har planterat ut en här på vår innergård och den har blommat, men jag kunde ju inte fota den nu….grrrr… 😫
Jag njuter av dina bilder i stället. 😀
Tack Ulla. En vacker blomma som du skriver. Önskar dig ett snabbt tillfrisknande.
Visst är den fin, blomman. En rejäl vandring/promenad du gick. Fast du hittade ju fler bra motiv under tiden.
Kanske lite för lång för ändamålet, men i mina ögon värt den.
Enträget vinner som sagt. Och den blomman har jag aldrig hört talas om, än mindre sett irl. Men fridlyst är den såg jag.
Fritillaria meleagris Friterad mellangris om man läser snabbt.
Höghusen är riktigt fina, inga skokartonger. De ser ut som legobyggen, riktigt snyggt. Jag älskar ju höghus och ovanlig arkitektur…
Jag älskar också skyskrapor och runt om i världen hittar man både vackra och spännande byggnader. Tvillingtornen som vi säger i Nyköping ska påminna om de gamla tornen i vårt slott och det ligger lite i det.
Grattis till att du slutligen hittade Upplands landskapsblomma, kungsängsliljan som är så fin med sitt schackmönster. Och det blev riktigt fina bilder så det var värt allt besvär. Och vilken promenad! Strongt gjort! Och roligt för oss att få hänga med.
Den infon var ny för mig. Å andra sidan känner jag bara till en landskapsblomma. Näckrosen som är Södermanlands. 2 mil för att fota en blomma. Kanske lite överdrivet, men det känns värt det.
Har hört talas om Labro ängar, men aldrig varit där. Ser vackert ut. Kungsängsliljan är helt bedårande vacker. Förstår det var lite jobbigt att fota dem, men de blev urfina bilder. Ingen dålig promenad. Här är sådant ruskväder att man knappt vill gå ut.
Tur jag valde gårdagen, för här är det också ruggigt. Vi har ett annat naturreservat bara 1 km från oss, men Labro Ängar är både större och intressantare.