En del av mina vänner kanske undrar varför jag har kameran med nästan överallt? Jag har ibland frågat mig själv om det är mödan värt? Svaret är ja och nedan ska jag förklara varför.
Intresset för att kreera har funnits med ända sedan barndomen. Kameran som uttrycksmedel har funnits med ända sedan äldre tonåren. Då främst för att fota kompisar på fester och under enstaka resor.
Vid dryga 20 började intresset att dokumentera med kamerans hjälp. Det intresset har genom åren utvecklats, förfinats och varit en mycket trevlig hobby som jag nu som pensionär hoppas kunna fortsätta utveckla och förfina. Allt på hobby- och amatörnivå förstås.
Nedan följer den händelse som fått mig att ha med kameran vid nästan alla tillfällen.
Det är nog 20 år sedan eller däromkring. En varm vårdag bestämde jag mig för att ta cykeln på en relativt kort motionsrunda.
Vi bodde då på annat håll i Nyköping och det fanns en lagom lång runda på cirka 7 km som jag ofta tog. En egentligen ganska intetsägande runda som började på gamla Riksettan som löper parallellt med dagens E4:a och fortsätter tillbaks på kustvägen. Mellan dessa bägge vägar löper en sträcka på ca 1 km och intill denna ligger ett gärde.
Området ifråga är omgiven av björkskog, vid tillfället draperat i grönt. Det lilla gärdet som sådant var klädd i den vackert gula färg som rapsfälten bjuder på. Ovan den gula rapsen och den gröna björkskogen visade sig en klarblå himmel. Ni kan säkert se tavlan framför er.
Så vackert att inte ens inbitna stadsbor kan förneka dess skönhet. Det som gjorde tavlan fulländad, var den älghane som stod ca 20 meter ut på fältet. Jag stannade givetvis cykeln och vi tittade på varandra i några sekunder innan han sakta lommade iväg bort mot skogen.
Ni ser synen framför er? Det blev säkert många jättefina bilder, tänker ni nu. Det hade definitivt blivit bilder värda att förstora och hänga upp på väggen, men kameran låg kvar hemma på byrån. Den här händelsen utspelade sig långt innan mobilen fanns i var mans ficka och idag är mobilen ovärderlig också för oss som hobbyfotografer. När och om nu vår kamera lämnas hemma av någon anledning.
Jag tror inte jag kommer att få uppleva detta möte igen, men anledningen till att min Nikon följer med vart än jag en går, är just att jag inte vill missa ett liknande tillfälle en gång till.
Man vet aldrig vad man stöter på under sina promenader och vandringar.
Förr hade jag alltid kameran med mig men nu får den ofta stanna hemma. I nödfall har jag ju mobilkameran även om min mobil har en kass kamera. Kan verkligen se scenen framför mig. Har själv varit med om ett par sådana tillfällen … för att inte tala om alla tillfällen man suttit i en bil och inte haft möjlighet att stanna.
Just detta att sittande i bil och se alla fantastiska motiv passera utan att man kan stanna, suck!
Har ju min mobilkamera som får arbeta ganska mycket periodvis, frugans bror däremot är en fena på att fotografera med vanlig kamera, en riktig kamera.
Men jag håller mig till min mobilkamera för det mesta och ibland lyckas jag ju. 😉
Ha en underbar söndag med din kamera Stefan. 🙂
Dagens mobiler är ett bra alternativ.
Vi är nog lika här. Jag går aldrig ut utan minst en kamera… man kan stöta på i precis vad som helst. man vill ju föreviga ögonblicket. Och vad gör man inte för den bästa bilden 🙂 Och den har man inte tagit än heller… en kompis kallar mig för den vandrade kameran.
Ha-ha. Det smeknamnet går inte av för hackor.
I fredags frågade jag min man när vi skulle iväg för att uträtta ärenden: ”Tror du att det finns en chans att lodjuret dyker upp?” Han visste vad det betydde och skämtade till det. Alltså skulle kameran få stanna hemma. Men när bilen var ute ur garaget vände jag tillbaka och hämtade den. Och ja, när jag sen stod utanför köpcentret och väntade på maken så fick kameran underhålla mig. Älgar har jag sett flera gånger men bara fotat en gång, genom fönstret på långt håll.
Är fotona i inlägget dina?
Ja du ser. Han den alltid med 😁
Nej, bilderna hittade jag på nätet
Härligt inlägg och hör håller jag med till fullo.. Mobilkameran är alltid med men likaså min Nikon Z6 är alltid med oavsett vad. 😉
Låter som ett bra val 😄
Hahaha! Gillar bilden från Pamplona:-) Började fota ganska sent, mest i samband med mitt arbete. Men att fota ”på riktigt” utan någonsin har ägt en systemkamera började jag med fört 2008, då jag började blogga.
Du är en mycket duktig dokumentationsbloggare medan jag är hyfsad bra på att leka mammarazzi;-)
Alla har vi våra specialiteter 😁
Känns som vi är ganska lika här. Nån typ av kamera följer alltid med mig.
Ett måste!? 😉
Ja så känner jag, är inte en kamera med är det lite oro att något vackert eller spektakulärt skall dyka upp. Jag har liksom skygglappar på så jag inte råkar se något som skulle bli en bild. 😉
När jag sitter i en bil så ser jag framför mig hur olika vyer skulle te sig på bild. Många är tillfällen man bara vill stanna, plocka fram kameran och knäppa lite bilder.
Det känns tomt och konstigt om inte kameran är med. 😉
Håller med 😁
Ja, numera blir det mest mobilen, för om jag har en 36-exponerings rulle i min minst 55-åriga Canon FX så är fotoaffärer här på västkusten inte pigga på att skicka rullen ner till Tyskland för framkallning o kopiering. (Längesen Domus m. fl. fixade det på en timme, hela rubbet.) Och med mobilen har man ju i dag råd att slösa flera bilder på samma motiv. Inte som i ens Kodak Instamatic-barndom, då man ville knäppa nåt vykortsaktigt i en miljö man besökte, men pappa förnuftigt sa: ”Slösa inte bilder på nåt där ingen i familjen syns”.
Mobilkameran är underskattad. Det beror lite på hur kräsen man är när det kommer till kvalitet och vad man vill använda sina bilder till. I de flesta fall duger mobilen bra.
Jag minns dåtidens kamerorna när man skickade rullar på framkallning och fick hem 24 bilder med posten som var rena katastrofer.
Här är dagens teknik till fördel.
Jag tänker som du, min kamera är med i princip alltid när jag lämnar hemmet. Någon gång väljer jag medvetet att lämna den hemma, om jag ska handla till exempel, men ofta följer den faktiskt med även om jag bara har en mataffär i sikte. Den får ju plats i min stora handväska 🙂
Rätt tänkt. Man har förvisso mobilen i nödfall, men jag kanske är lite för nitisk när det kommer till kvalitet.