Den första morgonen vaknade vi upp till ett Karlsborg som bjöd på både sol och värme. Det blev en dag vi kunde dela upp i tre delar.
Innan frukosten passade frugan och jag på att ta en kortare promenad mellan hotellet och Göta kanal. Tyst, ganska öde och fantastiskt skönt.
Det fick bli en kort uppvärmning inför det som komma skulle och vid frukosten laddade vi batterierna så att de skulle ge oss energi under vandringen runt Djäknerundan.
”Djäkne” är en gammal benämning på lärljunge, men vilken betydelse den haft för rundan och det gamla Djäknatorpet man passerar vet jag inte.
Vi åkte mot Granvik och började den 12 km långa vandringen. En vandring vi trodde skulle vara dryga 9 km, men som blev längre då vi valde att gå den extra runda som jag förmodar de flesta vandrare tar. En vandring som också blev tuffare än svårighetsgraden ”medel” som informationen säger. Detta p.g.a. en kombination med hög temperatur, nedblåsta trädd över leden och ett otal leriga passager efter den senaste tidens myckna regnande.
Ett antal leder korsade varandra eller följde i samma spår en bit på vägen.
Den första kilometern gick på en gammal vall som en gång i tiden användes av lokala skogsägare som fraktade timmer med hjälp av häst och vagn. Lättgånget, rakt och tämligene intetsägande.
Det intressanta kom under den extra rundslinga vi valde. Nämnda torpet Djäknatorp, Stora Djäknasjön, porlande bäckar och så den ihåliga jätteeken.
Efter denna lilla rundslinga fortsatte leden på grusväg innan den åter tog oss in bland träden. Här omgärdades vi av den vackert gröna mossan som alltid skapar en trollsk atmosfär. Härifrån blev det också mer kuperat och vi möttes av allt fler nedfallna träd och leriga passager.
Vi närmade oss vatten igen och med Vättern intill tog vi vår fikapaus på en liten udde.
Det var gott om båtar som låg inne i viken och lite längre fram på leden fanns en arrangerad båtplats med brygga, toaletter och grillplats. Här trängdes mindre båtar med riktiga skrytbyggen.
Vi närmade oss nu Djäknerundans höjdpunkt, där vi också planerade att bada.
Jag talar förstås om Djäknesundet. En badplats som anses vara en av de mer spektakulära i Sverige. Detta p.g.a. det grönskimrande vatten som bildas av de parti grönsten som går ned i Vättern på just denna plats. Frugan och jag var här för tre år sedan och vattnet var verkligen så grönt som man annars symboliserar med Kroatien och andra platser kring Medelhavet. Vi har talat om detta länge och hade målat upp en bild för våra medresenärer och så kommer vi fram…tji fick vi!
Vattnet var inte alls grönt som sist, utan snarare så brunfärgat som man ser i insjöar. Varför vet inte, men det blev en besvikelse. Vill ni se hur det normalt ser ut, kan ni titta på den här bilden. Det blev i alla fall ett svalkande dopp och vi var inte ensamma.
Härifrån var det inte långt kvar innan vi återsåg Granvik och cirkeln var sluten.
På vägen tillbaks till Karlsborg, svängde vi av för att ta en eftermiddagsfika vid bruksorten Forsvik några km utanför huvudorten. Den intogs på Kafé Ada.
Trevlig miljö, gott kaffe och goda bakverk. Det gjorde susen.
Strax bortom caféet drar Göta kanal förbi. Vi tog oss dit och bevittnade det skådespel som roar så många. När vi stod där slussades två segelbåtar genom dammarna, en från Polen och en från Baltikum.
Denna kanal som Baltzar von Platen påbörjade 1810 såg de första spadtagen tas vid Motala och just Forsvik.
Annars är Forsvik mest känt för sitt bruk. Bruket som är välbevarat är ett byggnadsminne sedan 2005. Under dess 600-åriga historia har här funnits kvarn, sågverk, hammarsmedjor, träsliperi, gjuteri och mekanisk verkstad.
Än idag pågår här verksamhet, men mer i form av musuem, teater och hantverk. Väl värt ett besök om ni har vägarna förbi och jag som älskar denna typ av miljö formligen frossar i nostalgi.
På en vägg hänger diverse eldon som fått verksamheten att fungera. Jag som f.d. anställd på ABB i Nyköping känner mig lite stolt. ABB i Nyköping har haft flera namn genom åren. Selfa, Cewe-Selfa, Cewe och ABB Cewe. Detaljerna ni ser på den vänstra bilden var jag med och tillverkade under mina första år på ABB, som då hette Cewe. Kanske står jag själv bakom tillverkningen av det ni ser på bilden.
Bilden till höger är av samma typ som ABB tillverkade, men dock är märket Elektroskandia (som senare förvärvades av ASEA och som sedermera bytte namn till ABB) och av betydligt tidigare årgång.
En lång och trevlig dag avslutades sedan med en sen middag på en restaurang vägg i vägg med hotellet.
Nya tag i morgon.
Så vackert namn, Djäknerundan. Tack för att du gav mig möjligheten att följa med. Jag njuter av det nordiska, även om jag har valt bort det just nu. Men det finns inget som det nordiska ljuset. Bilden av din fru? i den jättestora eken med solljuset som tar sig ner genom bladverket är jättefin. Vilket minne för er!
Tack för Karlsborg dag 2 !
Kvinnan i trädet är min syster. Det nordiska är oöverträffat, i mina ögon…
Skulle det inte kunna vara det myckna regnandet som har fört med sig jord m.m. som landat på botten och därmed ändrat färgen?
Kul att känna igen sånt som man tillverkat! Tuff vandring, fina bruksmiljöbilder och kvinnan inuti trädet med solens stålar intill blir jag glad av.
Det kan nog vara det myckna regnandet som gjort det. Den här sidan av Sverige har nog fått betydlig mer än önskat.
En dag med många sidor.
Vilken härlig vandring ni fick. Men jag förstår besvikelsen över att vattnet inte längre var grönt. Jag kollade bilden och vilken ljuvlig nyans. Ni har inte fått någon förklaring till varför det inte är grönt längre? Ekar är fantastiska, häftigt med den ihåliga.
Nej, vi vet inte varför färgen skiftat. Med tanke på att det är bergarten som gett vattnet sin nyans så kan man tänka att det har något med det att göra. Kanske vinkeln hur solen lyser eller det kanske var för många besökare som gjort att sanden virvlat upp och dolt berget.
Måste kolla upp detta.
Tänk att vi som varit så mycket i Karlsborg aldrig vandrat vid Granvik eller badat vid Djäknesundet. Nu är vi å andra sidan inga hängivna badare oavsett värme. Det idoga regnandet har tyvärr gjort många vandringsleder leriga och hala vilket tar ner upplevelsen en del men det verkar som ni fick en fin dag och Forsvik är ju alltid fint.
Djäknesundet kan man besöka utan att bada. Nu hade vi otur att vattnet inte var så skimrande grönt som för tre år sedan. Dock fint vatten, fin botten och för de som vill, klippor att bada från.
Bra kämpat och genomfört av er. Men hade inte broschyren stolt framhållit nedblåsta träd och lera och gyttja, eller?
Nej, infon vi hade var från en äldre broschyr. Vi tog oss igenom, men med lite mer möda än vi räknat med.
Ja du fattar ju vad jag tycker om bruket(-bilderna). 🙂
Absolut 😁😉
Det var ju synd att vattnet inte var så fint som du marknadsfört det. Att hoppa i brunt vatten hade jag avstått från;-)
Fina bilder på bruket och då du ”känner igen” produkterna är det ju lite nostalgi också:-)
PS. Hur var det med mygg? Ser att en av tjejerna har kortbyxor… DS
Vi klarade oss bra från mygg. Tack o lov.
Vattnet i sig var fint, men det såg brunt ut. Ungefär som när man hoppar i en insjö.
Kul att produkter man tillverkat syns landet runt.
Massor med fina bilder från er vandring! Det finns verkligen mycket att se och uppleva!
Forsvik har jag också varit … fint ställe vill jag minnas.
Tråkigt att vattnet där inte var sådär vackert färgat som senast ni var där. Förstår att ni blev besvikna.
Trevligt att gå runt i detta gamla bruk. Så välbevarat att man nästan känner vindarna från förr.