När jag växte upp var fiskmåsen synonym med havet och större insjöar. Idag syns de ofta irritera människor i städerna.
Få saker är så irriterande som högljudda fiskmåsar. Vid uteserveringar utgör de ett irritationsmoment när de dyker ned mot matrester som lämnats obevakade. Framför allt irriterar de morgontrötta stadsbor med sina skrik under tidiga morgnar. Går de sedan till attack mot människor som vistas för nära deras ungar är det inte svårt att ta till svordomar.
De här måsarna var inte aggressiva, utan svävade bara ovanför vårt bostadsområde. De hördes dock.
Fast samtidigt som fiskmåsen är ett irriterande fåglar, så är de på sitt sätt vackra. En annan sak som irriterar vid måsarnas närvaro ses förövrigt på bilden nedan. Känns kanske igen?
Ljuvliga bilder att njuta av som vanligt Stefan☺️
Tack Louise.
Det är sällan jag är i såna miljöer, så jag kan bara beundra lugnet i dina fina bilder med svävande fåglar. Hos oss är det inflyttade duvor som kan sätta blaffor lite här och där.
Duvorna är inte heller snälla mot bilarna, men de hörs inte på samma vis.
När folk i mitt Göteborg snackar om fiskmåsar menar de nästan alltid havstrutar. Mitt starkaste minne av en riktig fiskmås är från Hakefjorden i Bohuslän, vi var några som var ute i en eka och trodde oss dörja makrill, vilket i praktiken alltid blev vitling – inte illa att steka vitling heller till egen nykokt färskpotatis. Nå väl, när vi skar någon sill att agna med och slängde rens ut på sjön, snappade måsarna snabbt i sig det. Jag, min dummer, slängde ut min lina med nytt agn på – och fruktansvääärt – en mås svalde agnet och fick kroken fast i halsen. Verkligen fruktansvärt. Den saltstänkte veteran som ägde och rodde båten skar av linan. Måsen flög väck med kroken ner i halsen och minnet plågar mig emellanåt än i dag. Nämn bara fiskmås så dyker den hemska synen upp.
Aj-aj. Låter inget kul, varken för måsen eller dig.
Jag har ett minne från barndomen och en mås som hade brutit ena vingen och inte kunde flyga.
Det var på en stenig kustremsa långt från närmsta bad och by. Jag undrade länge hur det gick för stackaren och hade svårt att släppa minnet.
Jag minns faktiskt när jag hörde fiskmåsar första gången i byn där jag växte upp, runt 1966-67. Hade tidigare bara hört dem då vi semestrade vid västkusten. Nu var de 10-12 mil från kusten.
Numera reagerar jag när jag INTE hör måsar skräna här i samhället, men då kommer kajorna fram istället.
Jag minns inga måsar där jag växte upp. Ca 14 km fågelvägen. Nu syns de överallt.
Ja det är helt otroligt. Vi ser hur de försöker göra bon på platta gatulampor och på relativt platta tak häromkring. Men nu börjar de ge sig av och som sagt kajorna tar över luftrummet och taken.
Karin är inne på det… Jag brukar också kalla dessa skrikande fågeleländen för fiskmåsar. Och tror mig, vi har massvis här på innergården, och de sätter igång senast klockan tre på morgonen. Men Karin tror att det är trutar. En före detta bloggare Ama rättade mig varje gång när jag skrev om fiskmåsar. Inte att jag set skillnaden mellan en trut och en fiskmås, för toalettbesöken på mitt balkongräcke ser likadana ut;-)
Ha-ha…eller på nytvättade biltak.
Vi har i många år tillbringat somrarna i Kungshamn och visst hör fiskmåsar och trutar till somrarna vid västkusten men när de börjar sno varmkorven ur barnens händer eller grillspetten vi står och håller på en skärbräda redo för grillen få är de utan tvekan en sanitär olägenhet för att inte tala om alla visitkort de lämnar på bilar och tälttak….
Det är just det som får många att reagera på deras närvaro.
Fiskmåsen, trutarna har blivit urbana landdjur…de tar för sig. Jag vet att man måste göra något drastiskt åt detta i Mariehamn när vitfåglarna satte sig ner på caféborden sommartid, och bara ryckte bröd och liknande ur händerna på folk. Lade sin visitkort samtidigt på borden. Givetvis så är det inte som det ska vara. Då blir de en olägenhet, t.om en hälsovådlig sådan. De är inte på sin plats…annars är deras ljud när det gäller det rätta elementet, havet, luften ett säkert vårtecken. Då är det fint…men för många av dem på fel ställe är det inte som det ska vara. Har man inte varit med om deras framfart så kan man inte förstå det. Det är precis som med stadsduvor när de blir för många, med råttor etc…Balans är nödvändigt.
Håller de sig vid kusten och ute till havs är de ett inslag i den svenska sommaren, men i bostadsområden och vid restauranger är de oönskade.
Har ganska gott om måsar här … har ju nära till Finspångsån och Skutbosjön. Mig stör de inte, men visst låter de ganska mycket. Förstår dock dem som blir irriterade, speciellt vid uteserveringarna så här på sommaren 🙂
De är inga populära gäster i Nyköpings hamn. Det kan jag lova.
Jag har aldrig blivit irriterad på någon fågel. Det är mest människor som kan göra mig irriterad.
Människor är ibland irriterande men en mås som skriker ovanför middagsbordet är inte kul 😉