Detta med gatufotografering är inget jag gett mig in på tidigare. Inspirerad av ett par bloggvänner gjorde jag ett tafatt första försök att illustrera en vanlig dag.
Det här är några av de invånare jag stötte på en vanlig söndagsförmiddag i en vanlig svensk stad.
Mycket intressant tema. 🙂 Förr skulle jag brunnit för det hela tiden. Gränsen gick/går vid att givetvis hjälpa till om det hänt något allvarligt. Där har det i många sammanhang spårat ut helt i den moderna världen, där allt istället kablas ut på på ”nolltid”.
Många gånger har jag varit ute för att fota annat och så… precis när jag tagit ner kameran händer något häftigt.
Självklart är det oftast ”smidigare” i en storstad.
En liten gråzon att fota människor. Som i mitt fall, enstaka personer kan få folk att reagera. Att man fotar samma ansikten i folksamlingar är inte lika känsligt.
Folk på håll eller folks ryggar fotar jag ibland men nära går jag sällan. Du fick till en väldigt intressant ”folksamling” där jag nog inte hade fotat mannen med solglasögonen, men samtidigt är den bilden så bra med staketen och mönstren som ramar in honom. Lyckad serie.
Tack. Man ska kanske undvika att fota ansikten, men ibland är det svårt. Fotar man folksamlingar är det oundvikligt så att man får med dem.
Jag tvekar alltid inför gatufotografering där människor kommer med på bild … tack för dina intressanta bilder! Du inspirerar mig att våga!
Det är en liten gråzon, men så länge det är harmlösa bilderna och ingen behöver visa ansikte i känsliga lägen så…
Fina och intressanta bilder. Jag är fortfarande osäker kring såna här bilder, själva fotandet är väl okej, men att lägga ut det på bloggen tar emot. De har ju inte bett om att bli publicerade. Men jag gör det ändå ibland 🙂
Ligger mycket I det, men så länge det inte är bilder på människor i genanta och pinsamma situationer så. Jag försöker att inte få med ansikten, men det är inte alltid enkelt.
Tänk att jag ska tycka det är så svårt att fotografera människor, ibland har vi fotograferat människor som tar selfies eller fotograferar varann. Det kan bli ganska kul foton. Jag tycker dina foton är riktigt bra, då det här får vi förhoppningsvis se mer av.
Tack. Det lär nog bli fler framöver.
Du hör väl min rungade trumvirvel hela vägen till Nyköping från Täby!!! Bra jobbat där!!!
Du kommer älska att leka paparazzi. Det roliga är också att man ofta upptäcker saker först när man tar upp bilderna i datorn.
Gubben som solar där vid bordet i trädgården är en fempoängare:-)
Den gubben hade precis tagit en stor tugga från en bulle. Hade jag varit lite snabbare hade bilden fått en komisk touch.
Jag lär återkomma med fler paparazzi-bilder.
Bravo riktigt bra levande bilder!
Tack för det 😀
Det var inte lätt att börja fota okända människor, det är en stor puckel att komma över. I en större stad går det lättare, folket är mer vana vid kameror som riktas åt alla håll. Ofta använde jag en telezoom ofta med ca 80-135mm inställt. Testade också med ”höftskott” utan att kolla i sökare eller display med vidvinkligare brännvidd. Har man vinklingsbar display kan man alltid ha kameran i maghöjd och kolla i den uppvinklade displayen. Då kunde man komma ganska nära. Kul att du testar. Hoppas vi får se mer av street photo
Det blir fler inlägg. Det gick lättare i den här staden
https://stefansvardag.wordpress.com/2016/11/03/ny-farval/
Kollade, riktigt bra!
Hej Stefan! Fina bilder tagna i stunden. När jag är på museum så tar jag ofta bilder på folk… visst är det kul! Kan även sitta och skissa av dem.
Trevlig söndag, hoppas din helg har varit fin! KRAM Anna
En kanonhelg. Jag är ännu lite för feg att fota folk på nära håll, men denna typ av foton kommer jag att fortsätta med.
Ägnade lite tid åt detta i en stad där ingen kände mig
https://stefansvardag.wordpress.com/2016/11/03/ny-farval/
Så kul att se Stefan.
Det kändes ju väldigt ovant i början (att fotografera människor), men med tiden gick det lättare och lättare.
För att göra det lite mindre ”obehagligt” så brukade jag ofta fotografera människor (med teleobjektiv, så jag inte behövde komma så nära) bakifrån eller från sidan. Kanske var det något i personligheten, klädern, tatueringar, färger (lättast under sommaren) och annat som fångade min uppmärksamhet.
På så sätt anonymiserade jag motiven automatiskt. Ibland så lät jag till och med bli att ta med ansiktet för att helt fokusera på en cool klädsel t.ex. Det var främst när jag fotograferade dem rakt framifrån då förstås.
Ha en fin vecka!
Det känns väl inte helt ok att smyga med det man gör, men så länge det inte rör sig om pinsamma situationer känns det inte fullt så illa. Bilderna blir mer naturligare om inte annat.