Nu börjar de flockas vid vår restaurang. Småfåglarna som får det allt svårare att hitta mat i naturen och som som tacksamt tittar in vid trädgårdarnas utskänkningsställen. Då är det fridsamt att sitta bakom glaset och titta på.
Vackrast bilder får man när solen är på väg att gå ned bakom horisonten.
Tiden är dock knapp mellan dagsljus och kvällsmörker. Därav är det oftast under dygnets ljusa timmar det fungerar som bäst att fota våra matgäster. Det sker bakom fönsterglasen, inte sällan delvis dold bakom en gardin eller fönsterblomma för att inte skrämma dem.
Det är väl inte optimalt att fota dessa snabba varelser bakom glasrutor, men Nikon P900 har förutom en fantastisk zoom också en förinställning som lämpar sig bra för fågelskådning. Därför använder jag den kameran allt som oftast när jag på förhand bestämt mig för att fota fåglar.
Bland våra matgäster kan mer ovanliga arter dyka upp. Som en hackspett, ett par rödhakar, några väldigt sällsynta domherrar, en nötväcka. De som dominerar är dock pilfinkarna, tätt följt av talgoxar och lite därbakom några blåmesar och gråsparvar.
Den här dagen var dominansen av pilfinkar och talgoxar total.
De har lite svårt att samsas kring matbordet. Pilfinkarna kommer ofta i ett stort gäng och lyckas skrämma bort de få talgoxarna. De sistnämnda sitter ofta i våra små träd och inväntar sin tur, samtidigt som pilfinkarna verkar sitta i samma träd och spana när övriga fåglar vågar sig fram. Då, som på en given signal, dyker plötsligt gänget upp och övriga fåglar får skynda sig att äta upp.
Personligen tycker jag att talgoxen är mer fotogenetisk än pilfinken, så det blir oftast flest bilder på dem.
Fast visst händer det att de bägge arterna kan samsas, åtminstone under korta ögonblick.
Att fånga fåglar i flykt är en utmaning. Att sitta bakom en fönsterruta gör utmaningen än större, men vem gillar inte utmaningar? Så när de kastar sig ut med riktning mot matbordet gäller det att vara beredd.
Har jag tur stannar de upp i luften och flaxar med vingarna, innan de kastar sig över maten. Precis som de vill att jag ska få någon lyckad bild.
Fast allt som oftast är det en kamp om att komma först.
Jag misstänker att jag kommer att sitta bakom rutorna i vardagsrummet och fota fåglar vid fler tillfällen. Då hoppas jag att matgäster av andra arter behagar dyka upp.
Så fina bilder på våra bevingade små vänner. Det är en fröjd när buffébordet lockar alla hungriga fåglar. Jag kan sitta i timmar en ledig dag och bara njuta. Självklart med kameran i hand 🙂 Vårt sällskap består även här av pilfinkar, talgoxar, blåmesar och nötväckor. Har haft turen att ha några nötskrikor här liksom hacke. Idag fick vi finbesök av steglitsen. Ett underbart nöje och fint sällskap att ha i sin trädgård.
Inte alltid lätt att hinna med när de små liven flaxar och flyger, kul att du lyckades få med sånt. Läckra bilder de två första. Kommer på att jag numera sällan står och fotar fåglar genom fönstret men jag tror att det beror på att vår altandörr numera har så många lager glas.
Inom kort kommer också vi få nya glas och det lär försvåra. Vi matar bara fåglar under vinterhalvåret och då är det lite väl kallt att stå ute och fota. Dessutom blir de ofta skrämda när man närmar sig.
Precis så. Jag kom just på att jag ju kan börja mata fåglarna igen, men kanske borde jag försöka hitta en plats för fågelmatningen där jag kan fota genom vanliga fönster.
Har man möjligheten är det värt att prova.
Himla snygga och lyckade foton! Dessutom är jag mäkta impad över att du kan de olika arterna.
Vilka andra matgäster förväntar du dig? Ska jag få gissa så väljer jag Kurre, en ekorre alltså;-)
Vi har en ekorre som rör sig i området, men den verkar hitta mat på annat håll. Lite nya fågelarter vore inte dumt. Småfåglar då och inga skator, kajor o.dyl.
Det är väldigt roligt att kolla in fåglar! Dina bilder berättar bra om livet vid fågelbordet.
Det låter kanske konstigt, men det känns som man lär känna igen dem. Kanske inte pilfinkarna som är många, men hackspetten, rödhaken och nötväckan som kommer ensamma. De är personligheter på sitt vis.
Riktigt fina bilder fick du genom fönsterrutan. Gillar speciellt de där vingarna är utfällda.
Tack Anita. Om det är skapligt väder framöver hoppas jag kunna sitta tryckt mot husväggen för att få till det än bättre.