Torsdagen bjöd oss på ett fantastiskt höstväder, som motsats till den i vanliga fall grå november. Det var inte planerat, men förmiddagen ägnades åt en vandring runt den natursköna och populära Nävsjön.

Nävsjön utgör också en del av Sörmlandsleden. Rundslingan är ingen officiell etapp av denna led, utan utgörs delvis av etapperna 35 och 36.

Rundslingan Nävsjön är ca 8 km, men med några avstickare blev det en vandring på drygt 9 km och som trots det svala vädret (+7) bjöd på en värme som snart fick mig inse att mitt klädval var lite överdrivet tjock.

Jag började min vandring vid en plats där man stöter på ett av alla bevis från den tid i svensk industrihistoria som man ofta hittar på Tunabergshalvön och i de sörmländska skogarna.

Nävsjön är en skogsjö som ligger insprängd på gränsen mellan Södermanland och Östergötland. Sjön har en yta på 0,791 km² och har ett största djup på knappt 4,5 m. Sjön och naturen runt den är ett mecka för djur- och naturälskare, för att inte tala om fiskeentusiaster.

Runt hela sjön är det mycket välordnat med vindskydd, bänkar och rastplatser. I normala fall bör man vara ute i god tid för att få plats vid någon av dem, men en vanlig torsdag i november fanns det ändå ganska gott om lediga platser att slå sig ned på.

Rundslingan är tämligen lätt att gå och med ordet ”tämligen” jämför jag denna med de betydligt tuffare utmaningar som finns på andra etapper. Det innebär inte att Nävsjöns rundslinga är så pass enkel att vem som helst klarar den. Det finns passager och nivåskillnader som sätter prov på kondition, balans och hälsa. Morgondaggen gjorde rötter, bergsknallar och inte minst alla spångar hala, så det gällde att se var och hur man satte ned fötterna.

Läser man på om Nävsjön, ser man att det finns gott om spännande fågelarter i området. Inte minst rovfåglar som havsörn, fiskgjuse, ormvråk och falk. Av den anledningen hade jag mitt 50-200mm objektiv på kameran. Förhoppningen fanns också att lanske få se en älg ståta ute i myrarna, ett rådjur som skrämt skuttade över stigen eller varför inte den varg som synts i trakterna.

Det blev inget av något.

Istället fick jag som fotonörd koncentera mig på detaljer som jag fann runt rastplatserna.

Det kom lite vindar, men inne i vikarna låg vattnet nästan spegelblankt och som vanligt smyger det sig på en längtan efter ett dopp i situationer som dessa. Det går att bada i Nävsjön, men det var absolut inte aktuellt den här förmiddagen och lär inte vara aktuellt i något vattendrag före slutet på april 2025.

Det finns väldigt mycket positivt att berätta om Nävsjön, men vad vore livet utan tragiska händelser.

Den 3:e september 1953 var åtta F 16 Tunnan från flygflottiljen F18 på övning. På vägen tillbaks till Tullinge, där F18 hade sin bas, hamnade man i ett culumunimbusmoln (bymoln innehållandes kraftiga skyfall och häftiga stormbyar) som fick planen ur kurs och de störtdök genom luften. Fem av planen lyckades bemästra situationen, men tre slog i marken varav ett i just Nävsjön. Samtliga tre piloter omkom. Planet som sådant har inte bärgats, men fiskare har fått upp vrakdelar på sina spön och de kan idag skådas på F11-muséet vid Skavsta.

Ett tragiskt mellanspel i detta inlägg.

Jag fortsätter vidare med allt trevligt man stöter på kring Nävsjön. Som gamla skogar och uråldriga träd som både står på mark och ligger i vattnet.

Vad ”ravalen” är vet jag inte, men får jag gissa är det detta natursköna område som ligger utanför ön som nämns på skylten ovan.

Nävsjön ligger som skrivet på gränsen mellan Södermanland och Östergötland, vilket innebär att man halvvägs är inne i vårt grannlän…

I bortre änden av sjön är det mycket myrmark, så här avläser spångarna varandra. Både genom skog och över vattendrag.

Det var som jag tidigare skrev, ganska halt på just spångarna. Det gällde att sakta ta sig fram på dem och lite vingligt gick det allt, men jag kunde ändå inte motstå att blicka ut från spången till höger ovan och titta ut över det vackra som landskapet bjöd på.

Må gott känsla om något. Mådde gott gjorde jag också till den väldigt gedigna och nyttiga matsäck jag hade med mig.

Skylten nedan tog jag i motljus vid en av myrarna. Pilen pekar rakt ut i myren, men någon holme kan man inte skönja och hur denna plats fått sitt har jag varken kunnat lista ut eller googlat mig till, men Carl Ludvig Eugen (Karl XV) var kung av Sverige 1859-1872 och någon typ av koppling torde finnas.

Efter myrarna och spångarna kommer en rastplat till vilken man kommer med bil om man så önskar. Här finns bord, soptunnor, en toalett och så en skylt som visar var man varit eller vart man kommer, beroende på om man går rundslingan med- eller motsols.

Härifrån går etappen på lättvandrad väg/stig några hundra meter. Hela tiden med de blå vattnet som glittrar i ögonvrån.

Det var väldigt många bilar på parkeringen, men jag varken mötte eller passerade några vandrare. Det beror nog på att majoriteten av alla besökare är vid Nävsjön av en helt annan anledning än vandring.

Nävsjön är i första hand fiske. Här finns förutom gädda och abborre också inplanterad fisk som röding och regnbåge. Därför ser man män och kvinnor i alla åldrar med spön i händerna, både på land och i hyrda plastekor.

Det finns också de som kommer till Nävsjön för att bara insupa det som den svenska naturen erbjuder oss. I går torsdag, var det uppenbart många som passade på att bara njuta tillsammans med medhavd matsäck. Det här är Sverige mina vänner.

Det blev 9 km vandring och några härliga timmar i det som jag får se som ett trevligt undantag i den annars så grå november. Om det blir fler vandringar på Sörmlandsleden innan våren återstår att se. Några mer lättvandrade etapper kan vi säkert hitta, för varken höst eller vinter får ligga till hinder för uppfriskande, härliga och nyttiga promenader.

Tycker jag som här lämnade Nävsjön när solen stod som högst.