Vid ett av mina besök vid Brannäs våtmarker vek jag av från stigen som leder genom området och gick in på en mindre stig som leder fram till en kulturhistorisk byggnad som går en väldigt oviss framtid till mötes.
En sån där underbar gammal skogsväg tar vid och leder vandraren fram till en fastighet ni som följer mig kunnat läsa om i tidigare inlägg.
Brannäs gård. Med anor från 1500-talet utgör gården en av Oxelösund kommuns allra äldsta. Byggnaderna som idag står på gården är dock något yngre och härstammar från tidigt 1800-tal.
Bilden nedanför är hämtad från Oxelösunds hembygdsförening och visar några av de som bodde på gården under tidigt 1900-tal.
Under några decennier användes byggnaderna på gården som fritidshus och ägs fr.o.m. 1979 av SSAB. Tyvärr har byggnaderna stått tomma de senaste åren och är idag en tråkig syn i allt sitt förfall.
Bilden nedan tog jag vid ett besök 2020 och visar hur idylliskt gården ligger. Omgiven av frodig grönska, gamla ekar och fruktträd.
Det finns fler byggnader på gården. Samtliga märkta av tidens tand och ett bevis över hur landsbygden på många ställen mer eller mindre övergivits.
Jag gillar att smyga runt i områden som Brannäs gård. Inte minst för att fånga de detaljer som vi fotonördar lägger märke till, men som andra bara fnyser åt.
De två bostadshusen utgör den mest tragiska synen.
SSAB äger som sagt marken, byggnaderna som står på den och vill nu riva allt. Sedan jag senast gjorde ett inlägg härifrån, har dock allt tagit en lite annan vändning. Länsstyrelsen har beslutat sig för att göra en utredning för att om möjligt klassa Brannäs gård som ett byggnadsminne. Nu väntar man på ett svar från utredningen och innan det kommer får ingen av byggnaderna rivas.
Vad som nu sker är ovisst. Att byggnaderna måste renoveras råder det ingen tvekan om. SSAB har erbjudit Oxelösunds kommun och Strängnäs stift att överta dem, men under förutsättning att de flyttas från platsen. Något de tackat nej till. Hur det hela utvecklar sig bör vi få veta någon gång i slutet av april, början på maj.
Jag misstänker att Brannäs gård jämnas med marken och därmed försvinner ytterligare ett stycke svensk historia.
När jag undersökte huvudbyggnaden närmare såg det ut som att entrédörren var olåst.
Tyvärr var så inte fallet. Jag hade så gärna dokumenterat allt inne i byggnaden, men fick lämna platsen något besviken. Huruvida interiören finns kvar eller om den forslats bort vet jag därför inte. Möjligen hade jag sprungit på denna vackra kakelugn. Bild tagen inne i huset 2015 och hämtad från Sörmlands museums bildarkiv.
Nu får jag se om det blir fler inlägg från Brannäs gård. Om så är fallet blir det utan bilder på byggnaderna som då har rivits eller – förhoppningsvis – bilder på nyrenoverade hus som någon intresseorganisation håller vid liv.
[…] gången jag gick hela rundslingan var i april förra året och då gick fortfarande debatten het. Här kan ni se hur gården och omgivningen såg ut då. Idag återstår bara den stora ladan och en […]
Tänk om husen kunde tala och berätta om allt som hänt. Sådana fina platser kunde man önska att några fick återuppliva och rusta husen så att de går att använda igen.
Det ryms många livsöden inom dessa väggar. Det mesta är nog inte dokumenterat och kommer tyvärr aldrig att återberättas.
Ledsamt med allt förfall och riktigt sorgligt om ingen vill ta sig an att renovera och bevara. Kan tänka mig att det många gånger är en kostnadsfråga, som i så mycket annat. Det är något speciellt med dessa gamla hus och gårdar. Tänk så mycket historia som sitter i väggarna. Fina bilder på fina detaljer och fint skrivet, om än lite sorgligt, beroende på hur det slutar förstås…
SSAB som äger marken är varken intresserade eller villiga att renovera. Egentligen vet jag inte varför de ens äger marken som inte har med deras verksamhet att göra.
Ja, tänk om väggar kunde tala. Vilka historier vi skulle få oss till dels.
Så fint du dokumentar dina utflykter och äventyr och det här var inget undantag.
Absolut en plats där jag själv skulle trivas att gå med kameran. Det är något speciellt med dessa ensliga skogsvägar och de övergivna gamla byggnaderna väcker både nyfikenhet och vemod.
Man kan ju inte annat än att känna sig ledsen över att se detta förfall och att det eventullt kommer att helt försvinna. Vi får hoppas på det bästa.
Tack Anita. Det är ledsamt att se dessa övergivna torp och gårdar. Spännande att dokumentera dem med kameran och lägga ned lite tid med att leta information.
Spännande med sådana gamla miljöer, som ger perspektiv på dagens samhälle, liv och arkitektur.
Visst är det så Claes. Min fars mosters växte upp i en liten stuga långt ute i skogen och där bodde hon ensam tills det att hon flyttade in på ett ålderdomshem. Jag var liten då, men det var jättespännande att besökare henne.
Den stugan finns kvar, är renoverad och används som fritidshus idag. Jag brukar åka förbi emellanåt och drömma mig tillbaks.
Sorgligt att se övergivna hus stå och förfalla säger jag som flera månader om året bor i en levande by i ett hus som är mycket gammalt. Jag undrar över bilden med den slitna timrade gaveln, den ser anfrätt ut, timmerstockar brukar få en fantastiskt fin yta av väder och vind. Jag tycker mig känna igen vissa motiv, som det där elskåpet, förstår att sånt är lockande och fint blir det på bild. Den där gamla skogsvägen tilltalar mig också, härlig bild.
Man stöter på dessa områden överallt på landsbygden. Det är tragiskt och tanken går till gamla tider när människor bodde där.
Fina bilder som berättar om en svunnen tid!
Tankarna leder till tider när den svenska landsbygden frodades. En tragisk utveckling av många skäl.
Så sorgligt. Tänk när det var en blomstrande gård med liv och många människor. Jag hoppas naturligtvis att gården går att rädda men tyvärr så känns det som att den kommer att försvinna. Den fina vägen som leder dit. Den vackra naturen.
Den lär försvinna, tyvärr.
Första gången jag passerade gården var 10 år sedan. Då var den uthyrd, omgiven av prunkande grönska, rabatter med färggranna blommorna och prydnadssaker. Det är så sorgligt.
Jag hoppas på det sistnämnda, men det drar åt det tragiska och sorgliga hållet. Mycket intressant inlägg med tjusiga detaljer. Synd det inte var öppet vid det besöket. Eller kanske tur för dig. 😉 För om du visat upp det på bloggen…
Bilden på kakelugnen är från 2015 och det hade varit kul att se om den står kvar och i vilket skick.
Det är nog tur att byggnader som dessa är låsta. Misstänker annars att tjuvar, vandaler och andra mindre begåvade skulle rasera allt av värde.
Ja du vet ju vem/vilka som gillade det här inlägget/den här platsen. 😉
Jag tror mig minnas vilka det var 😆
Dessa gamla hus o gårdar!! Den där skogsvägen, tänk en gång bodde jag efter en sådan i ett torp i värmlandsskogen I trakten av Arvika. Dina bilder är en upplevelse, alla detaljer du visar, tack för det Stefan! Ett örlitet hopp kanske om Länsstyrelsens utredning kan ge något åt bevarandet.
Personligen tror jag hoppet är ute. Ägarna, SSAB, har inget intresse i gården och ska kommunen ta över måste de frakta bort husen och renovera till en hög kostnad.
Ännu ett tragiskt exempel på hur vår kulturhistoria förfaller.
Det kan finns många fina och udda men även slitna detaljer som är kul att fota. Även snickarglädje på äldre hus som vi inte ser nyare hus. Trevligt litet inlägg.
Det ligger mycket i det. Det känns som att man förr lade ner mer kärlek i arkitekturen. Idag ska det gå fort och gärna med hjälp av färdiga moduler som staplas likt legobitar.
Absolut, tänker likadant.