I torsdags prioriterade frugan och jag en vandring på Sörmlandsleden. Det var ett tag sedan vi vandrade tillsammans och torsdagen bjöd på ett perfekt väder för ändamålet.

Vi åkte några mil och utgick från Karlfors kvarn. Kvarnen som uppfördes 1828 av friherre Carl Göran Bonde på Nynäs och var i drift fram till 1954.

Vandringen skulle genomföras på Sörmlandsledens 8,5 km långa etapp 54. Som skrivet var det ett perfekt väder för ändamålet. Mulet och runt 11-12°. Kanske inte de bästa förutsättningarna om man, som jag, är fotonörd och vill visa upp vykortsbilder. Ibland är dock detta sekundärt, som i tordags.

Etappen börjar brant uppför och går intill den mörka dammen som försåg kvarnen med vatten.

Efter den branta inledningen är det lättvandrat när man ger sig in i skogen. Där inne går man på samma stig som dåtidens mjölnare använde och man passerar även ett gammalt torp från 1900-talets inledande år. Smedstorp, idag i ruiner precis som många torp från förr. Ruinerna i sig är kanske inte så intressanta, men vilken historia doldes inte mellan torpets träväggar och varför byggde man ett torp på långt ute i skogen? Var det här mjölnaren bodde?

Det finns en del möjligheter att övernatta längs denna etapp. Snart nog stöter man på den första. Månbackestugorna som kan bokas via vandrarhemmet Bränneriet vid Nynäs slott.

Sörmlandsleden är idealisk att vandra för den som vill se den sörmländska naturen på nära håll. Leden är också idealisk för de som vill uppleva något nytt. För några år sedan vandrade vi etapp 50:1 som avslutas vid etapp 54 och strax intill sjön Björken. Jag är uppväxt bara någon mil från denna sjö, men hade aldrig tidigare besökt den. Att det var så vackert långt här ute i skogen hade jag inte kunnat ana, men nu stod vi här igen.

Runt sjön kan man se märkliga urgröpningar av vittrad urkalksten.

Björken är bra att bada i, men har drabbats av kräftpest (något skyltar varnar om). Den är inte farlig för människan, utan det är spridningen till andra sjöar man är rädd för.

Vatten lockar alltid till bad. Dock är det någon månad kvar till premiärdoppet, men ack så inbjudande det var.

Vi hoppade doppet och fortsatte längs stigen.

Etapp 54 går långa stunder längs med vattnet och vyerna är på sina håll slående vackra. När man vandrar blir man både hungrig och törstig. Snart nog kom vi fram till ett mycket fint, välskött och bra anordnat vindskydd.

Här kan den hugande övernatta och om inte i vindskyddet, så på en plätt alldeles intill som är perfekt för ett tält. Bakom höjden finns en grillplats och här tog vi en fikapaus.

Det finns ingenstans där kaffe och förövrigt all mat & dryck, smakar lika bra som ute i naturen. Då med fördel intill vatten. Här tog vi också en selfie och jag är glad över min Nikon z50 och det bordstativ jag köpte till. Att bära med sig en betydligt tyngre Nikon D7100 med tillhörande stativ kräver nämligen en del. Med självutlösaren inställd på 20 sekunder blev det att raska på ut till udden.

Sjön Björken är 1,35 kvadratkilometer stor och ligger ca 29 m.ö.h.

I änden av sjön ligger en damm. Vilket tillflöde den reglerar vet jag inte, men på sina håll stöter man på dylika dammar ute vid insjöarna.

Från Björken är det en förhållandevis varierad vandring genom gammelskog innan man står framför en annan sjö. Gisesjön. Något större än Björken med sina 1,67 kvadratkilometer och ett par meter lägre belägen.

Gisesjön når man med bil och även denna sjö lämpar sig för bad. Därav är platsen mer välgjord med en fin rastplats, fina toaletter och parkeringsplatser. Här passade vi på att äta vår lunch.

Precis som i Björken finns här gott om fisk. Det råder dock fiskeförbud och det är något jag hoppas alla respekterar – även om jag hört motsatsen.

Att bada är tillåtet och det finns en liten, liten sandstrand att gå i från.

Om suget efter ett dopp var inbjudande vid Björken, var suget ganska påtagligt här. Inga badkläder fanns dock nedpackade i ryggsäckarna och jag misstänker att suget skulle försvinna innan vattnet ens hade nått vaderna.

”Somliga går med trasiga skor”, sjöng Cornelis. Kanske någon har lämnat rastplatsen utan några skor alls?

Vatten i alla dess former lockar alltid. Man behöver inte röra sig kustnära för att bedåras av vyerna. Även ute i våra skogar är landskapet oerhört vackert och det är just vid såna här tillfällen man önskar sig en klarblå himmel och något högre temperaturer. Då talar jag i skepnad av fotonörd.

En kort sträcka genomfördes i lövskog. Här såg jag framför mig synen av en värmande sol som kastar sina strålar över fullt utslagna träd. Hur vackert hade det inte varit att vandra under ett sådant tak?

Inte långt från denna vackra passage öppnade sig landskapet igen. Framför oss låg nästa ställe med möjligheter att övernatta. Hanvretens glamping. Den nya flugan som vi ännu inte provat på.

Det väcktes lite nyfikenhet kring detta och vi har grannar som tidigare tipsat oss om en glamping utanför Söderköping. Kanske någon gång…

Vi vandrade vidare mot slutmålet som nu inte låg långt borta.

Sista biten viker man av från Gisesjön och in mot fritidshusområdet Gisekvarn. Kanske inte den roligast biten på etappen, men trots allt skönt att vandra på lite jämnare underlag. Här passerade vi också den gamla kvarnen som gett området sitt namn.

Om Karlfors kvarn är i gott skick, så återstår bara ruiner av Gise kvarn. Jag har kunnat läsa mig till att den ursprungliga kvarnen från 1680 revs på 1920-talet och byggdes upp i en modernare tappning. Hur länge verksamheten pågick och när/hur kvarnen revs vet jag inte. På bilden nedan ses den gamla kvarnrännan.

Nu återstod det tråkiga. Om man inte går på någon av Sörmlandsledens rundslingor eller åker ut med två bilar, måste man till fots ta sig tillbaka till starten. Att gå samma väg som man kom är sällan attraktivt, så det gäller att hitta en annan. I det här fallet blev det att fortsätta grusvägen 2 km och ut på den vackra kustvägen, väg 219.

Efter några km på asfalterad väg kom vi så fram till Karlfors kvarn och vår bil.

Cirkeln var sluten efter 17,3 km (varav 8,5 på leden) och dryga 5 timmar. 1 473 kalorier hävdar appen att jag brände, även om det nu inte är det primära målet.

Det blev en trevlig och lyckad vandring på Sörmlandsledens etapp 54, där dagen sedan avslutades med Manchester Uniteds seger över Bilbao i Europacupen.