Brannäs våtmarker är en perfekt plats om man vill fota fåglar, stora som små. Jag återvänder gärna dit och det gjorde jag nu. Med hade jag stativ och min Nikon Coolpix P900, för nu ville jag fånga fåglar långt ute i skärgården.
Just nu är Brannäs som vackrast.
När jag vandrade stigen fram hade jag stativet i ena handen och kameran över axeln. Att fånga mindre fåglar intill den stig man vandrar kräver att man är redo, om man inte är sugen att vänta med stativet uppfällt och fokus på en i förväg vald plats.
Några lyckades jag få med på bild. Bl.a. steglitsen som jag länge väntat på att fota. De övriga lyckas jag inte artbestämma.
Fler bilder på småfåglar blev det inte.
Längts bort i våtmarkerna går stigar ut mot havsbandet och klipporna. Där fäste jag kameran på stativet och ställde upp det. Nikon Coolpix P900 har en fantastisk optisk zoom på x83, vilket gör att man kommer väldigt nära sitt motiv.
Nackdelen är att minsta lilla mm man rör kameran gör flera meter i verkligheten och plötsligt är motivet helt ur sikte. Det skapas också värmedaller när man fokuserar på så långa håll och bilderna saknar ofta kontraster.
Jag erkänner att bilderna jag tog ute vid havsbandet blev allt annat än lyckade. De här tre tillhör de som jag åtminstone sparade. Avståndet mellan kamera och motiv är runt 200 meter.
När jag skulle plocka ihop stativet kom två större fåglar flygandes in mot land. Väldigt långt avstånd, men nu hade jag kameran i hand och försökte hitta fåglarna i sökaren innan de försvann. Jag fann dem, men lyckades inte få till skärpan. I datorn kunde jag sedan se att det var två rovfåglar, troligen ett par av de havsörnar som finns i området.
En rejält misslyckad bild, men utan min Nikon Coolpix P900 hade jag förmodligen inte ens fått till denna.
På vägen tillbaks kände jag mig tvungen att fota denna familj.
Nikon Coolpix är min tredje kamera och en som jag inte använder så ofta. Den är ett utmärkt alternativ till mina systemkameror, men vill man utnyttja dess zoom till fullo, så krävs det lite av användaren.
Hej Stefan! Så roligt att få följa med till Brannäs genom dina ord och fina bilder. Det låter som en fantastisk plats för fågelskådning och foto! Imponerande att du jobbar med så långa avstånd, det kräver verkligen både tålamod och teknik. Även om inte alla bilder blev som du hoppats, så är det ändå en del av charmen och utmaningen med naturfoto. Grattis till steglitsen… den är ju så vacker!
Trevlig helg och Kram till dig! Anna
Steglitsen har jag jagat i många år och så dyker den upp av en slump.
Jag misstänker att du känner till våtmarkerna?
Hoppas ni haft en härlig nationaldag trots vädret
Jag hade en gång en coolpix Nikonkamera – en liten en som gick att ha i fickan. Det var den bästa kamera jag haft. Bilderna är jättefina på fåglarna.
Tack Eva. Jag har ytterligare en liten Coolpix som går ned i fickan. Den köpte jag för många år sedan, innan min första systemkamera.
Jag använder den inte längre, vilket är synd för den tar bättre bilder än mobilkameran.
Det påminner mig om att jag har en bra kamera med zoom som jag inte använder pinsamt nog.
Själv tycker jag det är ganska så svårt att fotografera fåglar. De sitter liksom inte och väntar…
Därav är det bra med ett fågelbord i trädgården. Då kan man sitta gömd bakom gardinen och fota dem. I naturen ska man ha mycket tur.
Så skoj det är med en kamera med rejält inbyggd zoom. Jag har slitit ut två Lumix Panasonic, kompaktkamera med bra zoom och saknar många gånger en sådan just nu, men kassan tillåter inte fler inköp sv kameraprylar…. Att fotografera småfåglar i träden tycker jag är helt hopplöst!
Det är inte hopplöst, men det krävs tålamod, tid och tur. De sitter inte länge på sin plats, utan det bästa är att de kommer till en. Fast då krävs att man själv är dold på ett bra sätt, att de kommer för att äta och att kameran är rätt inställd och på rätt plats.
Inte lätt, men utmanande.