Med tanke på jobb och andra åtaganden måste vi ibland planera våra träffar med syskon och bekanta i god tid innan. Det här blev ett sådant tillfälle och detta bokade vi in för flera månader sedan. En – eller rättare sagt två – vandringar i vacker och spännande miljö.

Är man beroende av vädret och man vet att det krävs en lång planering, så är väderapparna ett måste. För en dryg vecka sedan såg det allt annat än kul ut. Under veckans gång pendlade progonoserna mellan hopp och förtvivlan, för att när det väl var dags bli till en positiv överraskning.

Vi hämtade upp bror och svägerska tidigt på förmiddagen och åkte mot ett område som inte bara är vackert, utan också väldigt spännande i historisk och kulturell kontext.

Vandring stod på schemat och utgångspunkten skedde här.

Nedanför klockstapeln i den lilla byn Koppartorp.

En etapp på Sörmlandsleden fick inleda dagen. Den ca 2,5 km långa Gruvslingan.

En etapp som börjar på grusväg och passerar genom idylliskt landskap med fåtal villor som kantar vägen. Knappt 1 km in på grusvägen passeras det gamla koboltverket vid Tomta. Under mitten av 1700-talet fanns vid magasinet ett överfallsvattenhjul som drev stånggången i traktens stora gruva, belägen ca 400 meter längre bort.

Strax intill leder rundslingan in i skogen och här börjar en vandring som doftar svensk industri- och kulturhistoria. Den inledande kilometern är också den mest ansträngande på en annars väldigt lättvandrad etapp.

En stig leder uppför och går intill den lilla Tomtabäcken vars porlande ljud skapar en mysig atmosfär. Runt lilla Koppartorp finns ett stort antal gruvhål och strax passerar man Adolfsbergsgruvan som var den kanske mest vinstgivande av alla gruvor under 1760-talet fram till 1895, då verksamheten pågick. 70 meter lång och 40 meter djup.

Nere i svackan når knappt solljuset, men med hjälp av ett rep tar man sig snart upp på plan mark igen. Gården Tomta med anor från tidigt 1800-tal passeras…

…innan man går över vägen som leder genom Koppartorp och in i ett skogsområde som bjuder på både djupa gruvor och gammal inskription.

Kabbelgruvan. Den största, icke inhängnade, gruvan inmutades på 1760-talet och var i drift fram till 1822. Här kan man ta sig ganska långt in och gå utmed en liten upptrampad stig.

Ett par av oss gjorde det och andra valde att blicka ned i djupet.

I skogen passeras också andra, lite mindre och mer eller mindre igenfyllda gruvhål. En enkel promenad för oss, men vad det innebar för de gruvarbetare som jobbade här för 300 – 400 år sedan står säkert att läsa någonstans, men jag anar att de hade det lite mer besvärligt att ta sig fram.

Bara för att gruvhålen passerats innebär inte att det är slut med svensk historia. Under de sista meterna i skogen når man fram till en kal klippa med hällristningar.

Koppartorpsristningen, mest känd för sina skeppsmotiv och fotavtryck, upptäcktes av en slump 1991 och tros vara 3 000 år gammal. Tyvärr är merparten av ristningarna svåra att se, beroende på att man både här och vid många av Sveriges hällristningar, slutat att fylla i dem med färg då detta kan öka slitaget och i slutändan förstöra dem för gott.

Efter dessa hällristningar fortsätter etappen på grusväg…

…ända fram till Koppartorps stora attraktion. Den 400 meter långa och 160 meter djupa Storgruvan. Öppnad på 1400-talet och i drift fram till 1889. 1818 skedde här ett ras vid vilken den stora öppningen bildades. En grotta i berget till vilken det går guidade turer under sommaren. Dock ej in i grottan som syns på bild, utan längre ned i det stora hålet.

Gruvslingan tar slut här intill ortens hembygdsgård.

När man ändå är här, så är det en synd att inte vandra runt i den gamla gruvbyn. Otroligt välskött, med bl.a. ett par museibyggnader man kan besöka och ett trevligt fik att sjunka ned vid.

Efter besöket i gruvbyn och på väg tillbaks till bilen besökte vi Tunabergs kyrka. Med anor från 1600-talet är den en av Sveriges äldsta och idag Södermanlands enda träkyrka.

Gruvslingan var avklarad, så även besöken vid gruvbyn och kyrkan. Vi hoppade in i bilen och lämnade platsen, men åkte bara ett par hundra meter där nästa rundslinga stod på programmet.

Rundslingan vid Simonsberget.

Simonsberget är bara 50 meter högt, men stupar brant på den sida där etappen har sin start. Just p.g.a. detta stup är platsen väldigt populär bland bergsklättrare. Nedanför berget finns en liten tältplats och ett läger med både toalett och grill. Den här dagen var ett antal klättrare i full färd med att ta sig både upp och ned för stupet.

Vandrare och andra besökare behöver dock inte ta sig upp den vägen, utan kan istället ta en stig till andra sidan och upp den vägen. De som är i dålig kondition och har krämpor av diverse slag bör nog undvika denna korta etapp, då den är ganska jobbig och svår att ta sig fram på.

Fast alla som tar sig upp, oavsett hur, har en fantastisk utsikt att vänta.

Det gula huset i mitten av bilden är en f.d. prästgård och bakom den skymtas Koppartorp och lite av den etapp och gruvby vi besökte innan.

Väl på plats uppe på Simonbergets topp plockade vi fram vår medhavda matsäck och gissa om vi kände oss värda den. Kan det bli bättre än så här? Lagom temperatur, vackra vyer, tystnad och nöjda efter både vandring och besök kring intressanta platser. En selfie intill stupkanten var på sin plats, men i sittande ställning för säkerhets skull 🙂

När vi sitter där och njuter av både utsikt och kaffe dyker det upp några huvuden vid klippkanten en bit från oss. Några av klättrarna hade tagit sig hela vägen upp. Tar man sig upp, måste man också ta sig ned.

Det var även vi tvungna att göra, men dock den något enklare vägen.

I bakgrunden det 80 meter höga Kummelberget. Även runt den går en rundslinga och bara under vissa höst- och vintermånader är det tillåtet att klättra upp på berget. Här häckar nämligen berguven och Kummelberget är numera ett fågelskyddsområde.

Nöjda med dagen och lite svettiga var åter tillbaks till bilen. Tanken var nu att svalka av oss med ett dopp nere vid Kovik, men den blå himlen hade ersatts av tunga moln och den något svala vinden uppe på Simonsberget fick tanken på ett dopp att svalna.

Istället åkte vi hem till oss och avslutade dagen med att grilla och spela lita Yatzy.