På vägen mellan centrala och Gamla Oxelösund står en byggnad uppe på ett berg. Man skymtar den från vägen och varje gång jag passerar här så får jag samma tanke i huvudet. Jag måste besöka platsen och platsen är där Oxelösunds gamla vattentorn står.
Det var lite svårt att hitta vägen upp till tornet. Det blev att snurra lite i ett villaområde och sedan fick jag leta efter den stig som leder fram till det gamla vattentornet.
Jag tror t.o.m. att många nya Oxelösundsbor skulle förvånas över det fina grönområde som ligger så pass nära hamnen och ett stort industriområde därintill. Jag som utsocknes blev i alla fall överraskad. Nedanför berget låg förr 13 stycken punkthus á 4-6 våningar. De byggdes på 50-talet när Oxelösund växte, men samtliga revs i mitten av 90-talet p.g.a. ett stort bostadsöverskott.
1899 stod Oxelösunds vattentorn klar.
Det fanns då inget lämpligt vatten i närheten, så två gårdar ca 7 km från Oxelösund köptes in och en 13 km lång vattenledning såg till att förse det nybyggda tornet. Det gick bara 6 år så insåg man att vattenmängden som pumpades till tornet inte var tillräcklig. En ny gård ännu längre från Oxelösund köptes in och därifrån kunde man sedan pumpa vatten i en 20 km lång ledning.
Arkitekt bakom vattentornet hette Ferdinand Boberg och samme arkitekt har ritat Mosebacke vattentorn i Stockholm. Likheten är slående som ni kan se här.
1963 stod ett nytt vattentorn på plats och till det hämtas vatten från Nyköping. Under några år användes det gamla tornet som reserv, men sedan 1970 är det taget helt ur bruk. Det fanns länge planer på att riva det 25 meter höga tornet, men 1985 förklarades det som byggnadsminne. En renovering samma år såg till att fräscha upp tornet både på in- och utsidan.
På den här bilden ser ni nuvarande torn och skillnaden i gammal och ny arkitektur är slående. Allt var inte bättre förr, men tveklöst var såväl vattentorn som industri- och bostadsfastigheter långt mycket charmigare då.
Ett så vackert vattentorn! Så bra att det bevarades och förklarades som byggnadsminne. Jättefina bilder på den.
Ibland tänker de till innan de agerar.
Men så vackert! Vilken byggnad att få uppleva så där på nära håll. Alltid roligt när man ser olika byggnader, de får man verkligen fästa sin blick vid.
Det är lite skillnad mot de moderna betongkolosserna.
Vi har flera vattentorn norr om Stockholm som liknar det du visar. Bland annat i Danderyd (https://www.danderyd.se/uppleva-och-gora/kultur/kulturhistoria/sevardheter/djursholms-vattentorn/) och Stocksund (https://sv.wikipedia.org/wiki/Stocksunds_vattentorn). De är heller inte i bruk längre. Men charmiga och mäktiga var det.
Det moderna vattentornet du visar är fräckt det med måste jag säga. Men det går ju inte att jämföra dessa torn tycker jag.
Vattentorn av idag är mer bastanta, men ack så charmlösa.
Så vackert det gamla tornet är och vilken tur att det hann förklaras som minnesmärke innan de hann att riva det. Nya vattentorn är som regel inga vackra skapelser. I skara finns ett gammalt vattentorn som av en del har utsetts till Sveriges vackraste och kanske det?
Man byggde mer med hjärtat än hjärnan förr.
Som vanligt Stefan. Snyggt och informativt!
Jag bugar och bockar
Ett vackert torn med en fin text till 🙂 Så fint det låg där i naturen.
Nog var det bättre förr – när det kommer till vattentorn åtminstone. Dagens betongskapelser ger jag inte mycket för.