Den tidiga hösten brukar vikas till en del vandringar. Vi har betat av de flesta av de etapper på Sörmlandsleden som ligger nära Nyköping. Dags nu att börja utforska leder lite längre bort och några vi hittat finns hos våra grannar i Östergötland.
En sådan led är Dvardalaleden utanför Åby, så det var dit vi åkte. Vi svängde av Riksväg 56 och fortsatte på en smal och delvis väldigt dålig grusväg. Det var också väldigt dåligt skyltat, både när det gäller var leden inleds och hur den går. Vi inledde med att köra lite för långt och när vi började vår vandring gick vi lite fel. Det blev ett par km extra innan vi kunde fråga om leden och det var bara att vända.
Nu gjorde det inget då vi är vana att vandra, inte hade någon tid att passa och så fick vi se lite av det vi annars inte skulle sett. Som…
Den stig vi vek in på går precis bredvid järnvägen och delvis på den gamla järnvägsbanken. Kantad av höga klippor och branta sluttningar. Hur det en gång såg ut kan ni se på den här bilden– Spännande minst sagt. Delar av den gamla järnvägen var skälet till att jag valde just den här vandringsleden. Idag dundrar de moderna tågen förbi på nya räls.
Vi hittade snart den riktiga leden och då var det inte längre svårt att följa spåret. Leden går också intill en skjutbana och tack var den har man på sina ställen varit tvungna att dra om den.
Ljudet från skotten följde med oss stora delar av dagen. Dvardalaleden är 5,6 km lång och som helhet väldigt tuff. Således inget för personer med dåligt flås och krämpor.
Annars en väldigt varierad led i intressant skog, med höjder och en del vattendrag.
Det gick som sagt brant uppför redan från start och här fick vi anledning att tacka den träning vi ägnat oss åt sedan barnsben – fast visst tusan rann svetten och den tunga andhämtningen gick inte att ta miste på.
Vi kom upp på toppen av det 143 meter höga Storängsberget.
Här tog vi vår fikapaus. Utsikten gick inte av för hackor. Framför oss låg den berömda Yxbacken, vidsträckta skogar i Hultdalen och blickade vi åt vänster kunde vi se ända till Norrköping och bort mot Händelö där jag jobbade mina sista fyra år.
Så vände leden nedåt igen.
Förutom en förvånansvärt grön skog med grön mossa som lagt sig över trädstammar och klippor, så var det inte mycket av växtlighet som kantade stigen. Svampar dominerade tillsammans med nedfallna löv.
Här går leden på lite planare mark och då passeras den lilla Modergölen.
Här hade vi tagit vår fikapaus om vi inte redan hade gjort det. Det här med närhet till vatten är alltid något visst. Så detta med tema ”kvarglömda klädesplagg”. Det är inte ovanligt – tvärtom – att det ligger allt möjligt i klädesväg längs lederna. Här stod, tillsynes ganska nya, par sandaler fint uppställda på en bänk. Ingen människa i närheten så varför och hur vederbörande lämnade platsen utan dem lär vi aldrig få svar på.
Modergölen är väldigt liten och oansenlig. Enligt uppgifter jag googlade fram är den ca 75×75 meter och ganska grund, men tittar man på den lilla sjön ovanifrån ser man detta. Bild från Google map.
Formen av ett hjärta och lite kärlek behövs väl i dessa dagar.
Leden fortsatte nu på planare mark i ca 1 km och delvis följde den ett elljusspår. Några nytillverkade träspångar gick över den något sanka mark man passerar genom.
Jag skrev i början av inlägget att jag valde Dvardalaleden av en specifik anledning. Den trodde jag att vi kunde stöta på här vid den lite planare marken. När det sedan bar uppåt igen, började jag misströsta.
Ännu en väldigt tung passage inleddes här och den tog oss upp på höjder, över berg och så nedför tills vi plötsligt stod framför platsen där vi började vår vandring. Ja, men skälet till vår vandring då?
Jag hade i en beskrivning av leden läst mig till att man kan gå igenom en gammal järnvägstunnel och det var också så mannen som visade in oss till rätt led sa. Det var delvis rätt, men den passagen tillhör den delen av Dvardalaleden som tagits bort med hänsyn till nämnda skjutbana.
Däremot kan man ta en extra liten promenad på den gamla järnvägsbanken och bort till tunneln.
Många skulle nog skaka på huvudet. Åka ända till Åby, vandra på en tuff led och bara för att se denna tunnel. Jag skulle säkert skaka på huvudet jag med, men de som känner mig vet att gamla ödetorp, slottsruiner, fallfärdiga kvarnar och annat som tillhör vår historia intresserar.
Dvardalatunneln utgjorde en del av stambanan mellan Norrköping och Katrineholm. 1866 invigdes den och var i bruk fram till 1964, då nya räls och ny tunnel ersatte.
Jag hade nog fastnat vid det gamla rucklet på de första bilderna. Verkar ha varit en tuff vandring men för vana vandrare som er passar den väl bra. Av bilderna kan jag nämna vyn från klippan, den med klippväggen, svamparna (flugsvampar blir alltid vackra på bild) och så förstås den på tunneln.
Vad gäller sandalerna så är min gissning att där har ett skobyte skett och så har glömskan slagit till. Jag skulle aldrig ge mig på en vandring med sandaler på fötterna.
Vi har mött vandrare med alla tänkbara skodon, t.o.m. foppatofflor. Garanterat inga vana vandrare, men i det här fallet kan det nog vara som du skriver.
Hej Stefan! Sörmlandsleden gick jag varje år med mina klasser när jag jobbade på skolan i Krokek (21 år). Vi startade i Stavsjö och gick därifrån till djurparken. Etapp 32, ca 12 km, en jättefin led och inte så jobbig att gå. Kul att få hänga med på denna etapp!
KRAM Anna
Vi har gått den etappen, men fortsatte på nästa så att vi gick förbi ödekyrkan utanför Krokek och genom skogarna tillbaks till Stavsjö. Långt, men trevligt.
Ser ut som om ni gjort en fin och trevlig vandring, speciellt med den fina utsikten på höjden men även bland den lummiga naturen på lägre plan
Bara att komma ut i naturen är trevligt och då får det gärna vara lite krävande.
Så är det… För egen del räckte det bra till med en lugn promenad på lilla sandvägen här utanför då flunssan ännu håller i sej… Det var tillräckligt ansträngande men skönt med litet frisk luft o att få röra på benen litet mera än här inne över golven
Kommersiella just hem från en promenad. 17° och en klar, fin luft. Underbart.
Krya på dig så är du snart ute I naturen igen.
Nice 👍 Tack, jag ser framemot det, att få komma ut igen och röra på mej fritt 🤗👌
Vilket trevligt reportage från er vandring. Förstår att tidvis var ganska jobbigt. Men ni verkar vara i fin form.
Vi hävdar att vi är det 😃 Tack Eva.
Vilken trevlig vandring ni kom ut på men jag förstår att den inte hade passat alla. Det är alltid trevligt att gå i nya miljöer tycker jag. Tunneln är jättefin och helt klart värd att ses.
Trevlig lördagskväll1
Vi vill ha lite utmaningar under våra vandringar. Det känns extra gott att ta en kall öl efteråt.
Ha en fortsatt trevlig kväll.
Det var ni väl värda👏🏻
Fantastisk vandring här idag, lite gammalt och nytt, en bra blandning.
Tackar för detta stefan.
Håll till godo Micke!
🙂
Trevlig vandring. Tack att jag fick följa med via din blogg. Den tunneln hade jag också velat gå. Synd att de ”förstör” en sådan intressant del av leden på grund av skjutbanorna. Sen fattar jag ju att dom måste av säkerhetsskäl. Men ändå…
http://hannaskrypin.se
Jag misstänker att den ordinarie sträckan var lite längre, men lättare. Tyvärr måste olika verksamheter samsas ibland och då blir det på bekostnad av någon.
Bra jobbat, och roligt för mig att läsa eftersom jag kämpade med den som avslutning på semestern 2021. Skrev om den som en del i min semestersammanställning här: https://imittandratankerum.wordpress.com/2021/08/15/snart-slut-pa-semestern/
Som jag minns det fanns det utsiktspunkter åt tre håll. Modergölen nämner jag också. Men den där tunneln kände jag inte till och missade den helt. Det var tråkigt. Kan ju vara anledning att gå den igen 🙂
Minns att jag fick leta efter något ställe att starta, jag håller med om att det inte är jättelätt att veta var man ska ta vägen. Hittade en ”infart” med skyltning till leden, men det var vid en vanlig vändplan och inte ett ställe att parkera bilen på. Jag ställde mig istället på kyrkans parkering och letade upp leden därifrån.
En omväxlande och bitvis ganska tuff led. Tror inte att jag vågar mig på den nu, i det skick jag är med höftlederna. Har vårens vandring på Kvarseboklint i färskt minne, och det mådde inte lederna bra av.
Det känns som att det går snabbt utför, så jag hoppas kunna stämma i bäcken med lite yoga istället … och snällare vandringsleder 😉
Jag hoppas komma iväg och gå runt Nävsjön (Nävekvarn), och har lagt in den som favorit i AllTrails. Fick tips om den som en både trevlig och lätt rundslinga. Än har det inte blivit av, för det är ju en dryg timma för oss att åka, men någon gång så …
Nävsjön runt kan jag rekommendera. Tämligen lätt. En annan rundslinga är Skiren runt vid Stavsjö. Något kortare och mer lättvandrat.
Kul att du också vandrat denna led. Förstår jag saken rätt är entrén inne i själva samhället, men vi valde att hoppa på strax innan skjutbanan. Dit vi först åkte och trodde att leden började där.
Ett tips på led är Sörmlandsleden mellan Nynäs slott och Sandviks badplats inklusive övernattning i vandrarhemmet. Lättvandrat, men bör göras på våren eller sommaren då det är som vackrast.
Härlig vandring, men lite väl tuff för att vara riktigt njutbar åtminstone för oss. Visst är det härligt med gamla miljöer även om det inte alltid blir som man tänkt sig! Tack för att vi fick följa med på vandringen genom dina fina bilder!
Att vandra runt i gamla miljöer är alltid trevligt. I synnerhet när de ligger ute på landsbygden. Lite tufft, men efteråt känner man sig både nyttig och nöjd.
Den där leden hade jag aldrig fixat, för tuff.
Därför är jag väldigt glad över att kunna sitta här vid datorn och ”följa med”. Alltid trevligt när en människa (=din frun) kommer med på bilder från olika miljöer. Tillför något.
Ännu ett mycket vackert och varierat inlägg Stefan.
Tack & Trevlig helg!
Den var inte särskilt lång, men väldigt tuff och trevlig.
Stort tack och jag önskar dig detsamma.
Jag skulle också åkt och gått en bit för att se en gammal järnvägstunnel och kanske gått en gammal banvall.
Fast resten av sträckan såg tuff ut, men fina vidder var det.
Jag hade hoppats att man behållt lite av rälsen och kanske någon gammal stationsbyggnad, men man väl inte få allt.
Ett helt annat ämne men kanske något du är intresserad av. Var nyss vid Hintzens krog i Nyköping för att titta om det fanns äpplen på tomten. Tidigare år har det funnits mycket. Såg då att flera träd sågats ner och att mycket jord schaktats bort kring fastigheten. Verkar som en rivning är på gång.
Det är inte omöjligt att någon köpt upp marken för att bygga vidare på någon industrifastighet. Att ha ett övergivet gammalt torp bland allt det nya sticker nog i ögonen på en del.