De flesta, kanske alla, städer har byggnader med en historia som är både spännande och hemsk. Sankt Annas hospital i Nyköping är ett sådant.
Jag fördjupade mig mer i detta efter att ha besökt utställningen ”Ont i själen och överallt” på Sörmlands museum 2016. En av de mer spännande och intressanta utställningar muséet haft.
St Annas hospital har anor så långt tillbaks i tiden som 1400-talet. På den tiden var det inte sällan kyrkans och klostrens ansvar att ta hand om sjuka människor. Så var det fram till 1700-talet då det bestämdes att dessa hospital bara skulle vårda mentalpatienter. Nyköpings hospital var ett av Sveriges första.
Bilden nedan till vänster är hämtad från Sörmlands museums bildarkiv och förställer hospitalet på 1920-talet. Den högra bilden tog jag alldeles nyligen.
Byggnaderna som från början utgjorde hospitalet brändes ned av ryssarna när de härjade i trakten på 1700-talet. 1799 uppfördes så huvudbyggnaden på bilden ovan och under 1800-talets sena hälft tillkom övriga.
”Ursinne, tungsinne, vansinne, förryckthet, svagsinthet, fånighet, allmän förlamning och fallandesot”. Det var några av de diagnoser som behandlades här och vårdmetoderna var allt annat än det vi idag skulle kalla humana. Vissa patienter sattes i burar. Fotbojor i järn var vanligt förekommande. Skendränkningar och olika chockmetoder förekom emellanåt och en omtvistad metod innebar att man band fast patienten i en säng och snurrade sängen runt en axel i 125 varv/minut.
Nedan en bild på baksidan där en gång ledde genom trädgården där de minst sjuka patienterna fick odla grönsaker och vidare via en trappa ned till Nyköpingsån där man bl.a. kunde tvätta sängkläder och annat.
1971 lades den psykiatriska verksamheten vid Sankt Anna ned och flyttades över till lasarettsområdet där en ny fastighet stod klar.
Korset på bilden står mellan huvudbyggnaden och Nyköpingsån. Det restes 2012 som ett minne av alla de mentalpatienter som begravdes utan namn på platsen mellan 1750 och slutet av 1800-talet.
Mer om historien om Nyköpings hospital finns att läsa på Sörmlands museums webbsida, tillsammans med bilder från tidigt 1900-tal och prylar från utställningshallen.
Själva byggnaderna vid Sankt Anna tillhör idag en bostadsrättsförening samt en förskola.
Intressant och samtidigt skrämmande läsning. Mycket har hänt sedan dess, både positiva och negativa. Gällande psykiatrivården idag finns det även där mycket att skriva om men det skulle bli mest trist läsning så det hoppar jag.
Det är nog ändå tur att vi lever nu och inte då, även om allt inte är perfekt nu heller.
[…] togs var ett bomullsspinneri. Längs ned till vänster syns trädgården till det gamla hospitalet ni kunde läsa om 17/9 och pilen visar magasinet i detta inlägg. Charmigt, lummigt och lite lantligt. Samma bild skulle […]
Intressant inlägg, väcker minnen. Många somrar och dessutom en period på åtta månader jobbade jag på mentalsjukhus, innan de avskaffades. Mycket nyttig erfarenhet. Fint med nytagna bilder i tillägg till de gamla historiska.
Lärorikt att se baksidan och de mänskliga lidanden de flesta av oss bara kan ana.
Intressant inlägg av många aspekter. Det händer att jag funderar lite mörkt på om vi lärt oss något av historien.
Huvudbyggnaden ser lockande ut på bilden du är fotograf till. Tänk om väggarna kunde tala…
Precis. Samma tanke har jag när jag besöker ödetorp, övergivna platser, gamla industrifastigheter m.m. Vad kunde inte de väggarna berätta.
Vilken fin och ”stilig” byggnad. Påminner en aning om sanatorier som man hade på 1900-talet i bland annat Schweiz, där rika kunde kurera sig från både lungsjukdomar och sinnessjukdomar.
Måste dock säga att jag aldrig skulle köpa en bostadsrättslägenhet i ett hospital – eller i ett fängelse för den delen.
Nej, det vilar lite hemska historier i väggarna.
Allt var verkligen inte bättre förr…😢
Absolut inte
Vilken guldgruva alla gamla bilder är. Kombinerat med nytagna foton så blir det extra intressant.
Jag var till Nyköpings bibliotek idag och bläddrade i böcker med text och bilder från stans historia. Ibland önskar jag att man kunde göra tidsresor och ta med kameran för att föreviga det som en gång var.
Allt var verkligen inte bättre förr. Tack och lov har bl a den här vården gjort enorma framsteg. det är nästan så man inte kan ta till sig hur människor behandlades och ingen ifrågasatte detta? Det är ändå en välskött vacker byggnad, hoppas den används till något trevligare idag…
Byggnaden används som bostäder. Fram tills nyligen var det ett äldreboende.
Vi har nog tur som inte levde förr. Jag undrar hur diagnosen för en hederlig bakfylla behandlades.
Ett så vackert hospital som rymmer så mycket olycklighet på den tiden det begav sig. Det där finns representerat överallt…arma människor som mådde psykiskt dåligt och blev dåligt behandlade många gånger. Fotbojor…söta öde. Tur att världen ser lite annorlunda ut i dagens läge med tanke på den här biten.
tänk att bli behandlad för fånighet…jag känner att de snart kommer hit och hämtar mig. 😉
Ha-ha. Tur du lever nu och inte då. Jag är glad att de inte rev byggnaden.
En liknande historia finns nog i många städer misstänker jag och den är en del av vårdens historia. Inte den att vara stolt över men man visste förmodligen inte så mycket bättre då. Vården av personer med psykisk ohälsa var verkligen skrämmande och metoderna mycket speciella. Hade då levande personer levt i dag hade de förmodligen varit en del av samhället med hjälp av medicinering. Byggnaderna bär verkligen på en historia.
Här har vår moderna värld gjort väldiga framsteg. Som du skriver skulle nog många av dåtidens patienter fungerat bra ute i samhället. Knappt man vill tänka på hur dessa människor behandlades ännu längre bak i tiden.