Söndagsmorgonen bjöd på en härlig dimma över Nyköping. Meteorologerna utlovade en fin dag, så innan dimman skingrades gav jag mig ut på en promenad som kantades av känslan att vandra runt i en skräckfilm.
House Of The Devil (Gripenskolan) syntes knappt bakom den tjocka som drog in över stan. Filmen The Fog bjöd på en del ruskigheter och den i helgen tomma skolan ledde tankarna dit.
Skolgården låg öde och de kala träden tornade upp sig över tomma godispåsar, uppdruckna läskburkar, ett par pizzakartonger och en kvarglömd sko som låg på den illa åtgångna fotbollsplanen. Vad gjorde att ungdomarna fick brått därifrån?
Dags att lämna skolområdet och gå mot obebodda marker.
Bara enstaka bilar drog förbi på gatan intill, annars tyst. På min vänstra sida tornade värmeverket upp sig bakom träden, eller spelade tankarna mig ett spratt? I filmen Death And Cremation försvinner människor in i ett dolt krematorium för att aldrig mer återses.
Solen kämpade febrilt med att ta sig genom den tjocka dimman. Stundtals lyckades den och förebådade den fina vårdag det skulle komma att bli.
Älvorna dansade uppe på naturreservatet Lindbacke och miljöerna från kända zombiefilmer kändes ganska avlägsna i denna stund.
Det var dags att promenera över Kilaån och ni som sett Den sista färden kanske kan ana hur Burt Reynolds, Ned Beatty och Jon Voight paddlade bort mot sin sista färd ackompanjerade av tonerna till en tandlös hillbillys banjo.
Bussen som passerade försvann snart nog i dimman och mot okänt mål.
Det gick nästan att höra varulvarna som ylade mot, inte månen, utan mot solen.
Solen hade gett upp sina försök att lysa upp landskapet. Istället kändes dimman än tjockare och miljöerna från filmen Dark Was The Night kändes plötsligt bekanta.
I filmen The Blair Witch Project försvinner några ungdomar som begett sig in i en skog som sägs vila på en hemlighet. En ödslig väg, dimma, en annalkande skog och ögon som stirrar bakom träden. Hmmm…
Slutmålet för denna arla promenad var Arnö gård. Den gamla herrgården som jag inte vet om den står tom eller är bebodd. Jag vet inte namnen på de som byggde huset, men jag tror inte han hette Jack som i filmen The House That Jack Built. Förvisso var filmens Jack arkitekt, men han ruvade också på en mörk hemlighet.
De som Jack lockade in i huset återvände aldrig, men det gjorde jag. Därav kan jag publicera detta inlägg.
Alltid läckert att fotografera i dimma. Här är den åttonde bilden uppifrån helt klart min favorit. Riktigt snygg bild 🙂
Den lilla ån är fotogenetisk i alla väder, men visst tillför dimma något extra.
Absolut 🙂
Det här var ett underhållande inlägg på många sätt. Jag gillar dimma som kan ge riktigt spännande motiv. Du har fångat många fina motiv på din vandring och så har du så fyndigt vävt in olika skräckfilmer i texten. Gillas! Har bara sett en bråkdel av dem men visst började jag nynna på ”Dueling Banjos” från filmen ”Den sista färden”.
Den låten satt fast i huvudet under många år, liksom orden ”skrik som en gris”. Bra film.
Visst lockar dimma till fotosejourer och diverse tankar.
Du kan onekligen dina skräckfilmer – hahaha:-)
Där står jag på noll. Dimma för mig betyder något hemlighetsfullt och spännande. Sherlock Holmes, Jack the Ripper förknippar jag med dimma.
Helt underbart mystiska bilder. Trean från toppen är min favo:-)
Skräckfilmer stod högst upp på topplistan när jag var liten. Den första film som skrämde mig var Dr Mabuse. Idag hade jag nog gäspat åt den, men tiderna förändras.
Så spännande ord och bilder! Tur jag inte ska ut nåt m er ikväll….huva
Dimmiga landskap är dock magiska, om man förtränger alla tankar på galna strypare som smyger omkring!
Man vet aldrig vad som döljer sig där ute i dimman och skuggorna. Fast visst är dimman magisk.
Som liten skrämdes jag dock av dimman efter att ha sett en film där döda sjömän vandrade in från havet när dimman rullade in över land.
Helt underbara bilder dimman till trots …
Tack så mycket
Underbara bilder… man förflyttas till den härliga årstiden även kallad hösten… 😉
Bra namn på skolan förresten, man anar att det inte enbart är glada minnen eleverna tar med sig därifrån…
Ha en fortsatt fin vecka <3
Den skolan har jag själv gått i. Den hade många öknamn på den tiden.
Dimma kan vara nog så kuslig, men också vacker och mjuk, trolsk på ett fint sätt, vilket framträder bra genom dina bilder.
Magi, mystik, vackert, spännande. Det finns mycket att säga om dimma. Tack Carita.
Vilket härligt inlägg! Dimma kan vara både magisk och lite läskig, beroende på hur man ser på den. Du valde det senare, bilderna tillsamman med din text ger det hela ett spännande skimmer. Bra jobbat och kul för oss andra att få följa med!
Tack för orden Anita. Inspirerar till nya vandringar i spännande miljö.
Jättehärlig, vacker och drömsk dimbildserie som jag gillar mycket! Dimman verkar väcka olika känslor och tankar hos folk, för mig är den omfamnande, rogivande och lugn men jag kan förstå att det kan vara motsatsen som i filmerna du nämner.
Tack så mycket. Sant, dimma möts på olika vis och få är nog helt oberörda.
[…] Stefan berättar om sin promenad i dimman. Han drar paralleller till olika skräckfilmer. Riktigt spännande att läsa. Kika in du med! […]
Dimma är verkligen häftigt! Det blir både lite trolskt, mystiskt och sagolikt. Allra vackrast är det när solen just ska till att bryta igenom! De två sista bilderna på vägen som försvinner in i dimman får extra + av mig…
Dimma är definitivt häftigt. Så här på vårkanten brukar den förebåda ett vackert väder och så blev det.
Dimma är både mystiskt och magiskt. Bilder blir väldigt fina i dimman. Tack för promenaden!
Absolut ett värdigt fenomen för fotonördar som jag själv.
Det var ju en himla tur att du kunde återvända så att vi fick se de härliga dimbilderna! 😁
Jag vill inte associera bilderna till hemskheter utan jag känner mer ett lugn av dimma. Det är verkligen vackert. Vi har dimma här idag men solen är redan på väg att bryta igenom.
Idag vaknade jag till en strålande dag med klarblå himmel. Det svänger fort, men nu ser jag fram mot lite högre temperaturer så vi kan utnyttja altanen igen.
Go’morron Stefan! Det är något magiskt med dimma! Stämningsfulla bilder. Här hade vi en sådan tjocka på Bråviken så Stenskär syntes inte. När den lättade försvann den fort. Nu när jag tittar ut skiner solen över ett dimmigt Bråviken. Vackert… men jag har barnbarnen här så det blir inte att gå ut och fotografera det vackra. Men du, allvarligt! Kallas Gripenskolan för House Of The Devil? Låter inte så trevligt, hmmm… haha!!
KRAM fröken Anna
Nej då 😆 Byggnaden påminner bara om huset i den filmen. Gripen hade andra smeknamn åren jag gick där.
Visst är dimman både magisk och lockande. När den försvann badade Nyköping i vårsol.
Riktigt bra storytelling och bilderna passar perfekt till din text. Dimma kan verkligen förändra ett landskap helt.
Mystiken och myterna kring dimma är lika intressant dom fenomenet i sig. Som fotonörd är det ett underbart underlag till bilder.
Helt underbart inlägg. Bra text och riktigt bra bilder som skulle stå bra för sig själva men med texten lyfter de ett antal snäpp. Riktigt snyggt jobbat.
Stort tack Tony
Tack för den fina morgonpromenaden! Härliga bilder och visst kan det bli lite kuslig stämning när man vandrar ensam, men själv upplever jag mest stillhet …
Bilden som fångar mig lite extra är den näst sista, där ögonen dras till ljuset.
Åtminstone jag förknippar dimma med gårdagens svartvita skräckfilmer. Varulven, Dracula, Frankenstein och liknande filmer utspelades alltid i dimmiga miljöer.
Jag har inte sett någon av dem … är alldeles för feg för den den sortens filmer 🙂