Fredag och lördag bjöd på sommarvärme. Vad passade då bättre än att göra årets första rejäla vandring på den fantastiska Sörmlandsleden. Det som stod på programmet var en vandring kring de gamla hemtrakterna. Från kultur till kultur och däremellan en jädra massa natur – etapp 51.
Redan när vi satte oss i bilen på morgonen visade termometern ca 16° och bättre skulle det bli. Vandringen på etapp 51 inleddes vid det populära och vackert belägna vandrarhemmet Bränneriet, ett bra ställe att övernatta på om man vill utforska området.
En brant stigning genom ett hav av vitsippor väntade oss, innan vi var uppe på det drygt 50 meter höga Mummerberget. Det något ovanliga namnet sägs vara hämtat ur gamla sägner som hänvisar till det ”mumlande ljud som hörs när vinden tar tag i tallarna på bergets topp”. Sägner är nu sägner, men en sak är säker. Härifrån har man en fin utsikt över nämnda vandrarhem och Rundbosjön.
När man står på platsen ovan tror man att man nått bergets högsta punkt, men så är det inte. Det fortsätter uppåt. En relativt tuff start på vandringen om man väljer att gå från detta håll.
Det ska i sanningens namn sägas att det kanske inte är så mycket att se under etappen. Det blev istället att fokusera mer på den växtlighet man passerar.
De limegröna bladen, haven av vitsippor, de blå sjöarna med violer m.m.
En och annan liten fjäril fladdrade förbi och någon enstaka satte sig vänligt och lät mig ta några bilder innan den for iväg mot andra mål.
Det stämmer att det annars inte är mycket att se längs etappen, men det finns undantag. Som utsiktsplatsen ungefär halvvägs.
Efter att ha passerat kustvägen mellan Nyköping och Trosa, eller väg 219, är det mer av en tämligen lätt och kort sträcka kvar till etappens mål, Bråfalls såg.
Intill sågen ligger grunden till det som förr var Bråfallsstugan, vars ägare var de som från början drev anläggningen. Först för eget bruk och sedermera för att förse Nynäs gods med virke. Det gjorde man fram till att verksamheten upphörde på 1940-talet. Nuvarande byggnad uppfördes senare, men den första sågen på platsen dateras till 1678.
Det här är också en fin och populär plats att rasta på, både för vandrare och besökare. En familj med tre generationer satt runt vindskyddet och grillade korv när vi kom fram. Själva valde vi den något enklare varianten med kaffe och medköpt kycklingmacka.
Det är verkligen en ynnest att kunna sitta i vår vackra natur och njuta av tystnaden, stillheten och fåglarnas medryckande kvitter – nåja, lite barnskratt från den grillande familjen bröt av lite – men det är medryckande det också. Den som inte mår bra och hittar ny energi i denna miljö, har förmodligen ganska djupgående problem.
Etappen som är 4 km är bitvis kuperad och ganska tuff. Möjligen att frugan och jag inte längre är lika vältränade som förr eller om ovanan vid höga temperaturer satte sina spår. Relativt tufft var det och dessutom rann svetten i strida strömmar nedför kinder och rygg.
Är det ingen rundslinga, så ska man tillbaks till bilen som väntar på startplatsen. Att gå tillbaka samma väg är inget alternativ om man inte måste. Känner man till trakten är andra vägar att föredra.
Det sistnämnda gör jag och därför påbörjade vi vår vandring på grusvägen från Bråfalls såg.
Tänk så mycket trevligare det är att gå här än på hårt trafikerade asfaltsvägar. Man hör mer av naturens alla läten, man upplever luften på ett helt annat sätt och man hinner njuta så mycket mer av omgivningen.
Som det vackra sörmländska landskapet…
…och den vildsvinsfamilj som rusade förbi mellan skogsdungarna.
Ger man sig av från allfarsvägarna möter man också den del av Sverige som glömts bort, men som innehåller så mycket historia.
Torp långt därute som uppenbart är bebodda och väldigt välskötta, men också torp som är övergivna sedan en tid.
Även torp där jag omöjligt man säga om de är övergivna eller används.
Torpet ovan heter Skyttorp och består av två boningshus på vardera grusvägen. Ett något större och så denna lilla. Här bodde min fars faster under många år, fram tills det att hon på 60-talet flyttade in i Tystbergas gamla ålderdomshem.
Det är ganska fascinerande då vi som idag lever med alla bekvämligheter tänker på de generationer som levde sina liv långt ute i de svenska skogarna och väldigt långt från det som på den tiden ansågs vara modernt och bekvämt, men som den moderna människan skulle rynka på näsan åt.
I slutändan av denna grusväg ligger Tegelkällan.
En byggnad som uppfördes 1920 och användes som skola fram till 1946. Strax intill ligger platsens första skolbyggnad med anor från tidigt 1800-tal. Sedan 1992 ägs huvudbyggnaden av Bälinge hembygdsförening som har den som hembygdsgård.
Det som nu återstod av dagens vandring var den livligt trafikerade kustvägen innan vi svängde av mot målet, Nynäs slott.
Cirkeln var sluten efter 10,3 km och det sista vi hade med som matsäck intogs på en bänk vid vandrarhemmet Bränneriet. Jodå, nog blev vi bägge lite sugna på ett svalkade dopp, men det får bli en annan gång på en annan vandring längs Sörmlandsleden.
[…] av etappen, så måste man tillbaks till utgångspunkten. Vi gjorde som efter förra vandringen Nynäs slott – Bråfalls såg. Vi gick vägen tillbaks. Summa sumarum vandrade vi en sträcka på 13 km och inkluderat diverse […]
Då har jag varit med på etapp 51 då. 😉
Fastnar för sista bilden på din fru – en så fin känsla i den.
Härligt att följa med på bloggvänners alla äventyr. Ofta källor till inspiration och information.
Tack för bildvandringen. Fin grönsnabbvinge ni såg och vildsvin vill man helst bara se på bild eller på vääääldigt långt håll!
Absolut. Så här nära har jag aldrig varit vildsvin, förutom i vildsvinshägnet vid Öster Malma.
Nej, närkontakt vill man inte ha. Varken som vandrare eller bilist.
Vilken fin vandring ni gjorde. Jag blev riktigt avundsjuk. Ett trilskade artrosknä hindrar mig att ta några längre turer numera. Väldigt fina bilder och trevlig text. Riktigt underhållande!
Tack Eva
Trist med artrosen. Hoppas den går att lindra och att den inte hämmar allt för mycket.
Perfekt att utnyttja det fina vädret till en vandring men var det lite för varmt med tanke på stigningen. Visst är det härligt att vara ute i vacker natur och medhavd matsäck smakar alltid extra bra.
Fint att vissa av torpen används fortfarande för övergivna hus förfaller oftast snabbt.
Svårt att säga om det var för varmt eller ovanan vid värme, men svettigt var det.
Visst smakar det mesta bäst när man sitter omgiven av vacker natur.
Fin vandring. Mindre kul att springa på vildsvin. Ha en fortsatt bra vecka!
De är absolut inte ett djur man vill möta på en smal stig i skogen.
Önskar dig detsamma.
Så nu är ni i gång igen med era vandringar, kanske lite tufft i värmen som var men härligt att gå in våren på riktigt, kan jag tro. Bilden på den lilla grönsnabbvingen är bara så fin och så gillar jag utsiktsbilden från berget mot vandrarhemmet.
Japp, även detta är ett kärt vårtecken. Tack för namnet på den lilla fjärilen.
Tack för den enastående fina vandringen och de fina bilderna…och wow vilken ljuvlig vacker utsikt från toppen av Mummerberget…det var nog värt alla svettdroppar…
Kommer man upp en bit så blickar man ut över det vackra land som Sverige är. Svettdroppar hör till en riktig vandring 😁
En varm dag för en kuperad vandring men nog var den vacker och dessutom fint dokumenterad! Vi ska också försöka komma ut på vandring i helgen då körsbärsträden i Valle ska ha börjat blomma i veckan….
Efter en vandring känner man sig så nöjd att resten av dagen bara flyter på. Ser fram emot bilder på träden. Här i Nyköping har de nästan blommat över och allt fler av dess blommor börjar dala till marken.
Bra jobbat, och bra illustrerat. Jag gillar inte hur vildsvinen ställer till det i skog och mark, men jag hade gärna velat se den där familjen. Kultingar är ju så söta, oavsett om det är tama eller vilda svin det handlar om 😉
Vi gick förbi gräsmattor, ängar och skogsområden där de hade bökat upp rejält. Jag förstår markägare som inte direkt gillar dessa djur.
Inte bara markägare reagerar. Som svampplockare kan jag blir mäkta upprörd när mina svampställen förstörs.
Jättefina bilder och väldigt olika motiv. Tycker inte alls att den etappen av Sörmlandsleden är tråkig. Dina bilder gör ju att man nästan hänger på er där;-)
Egentligen är ingen etapp tråkig, bara olika. Alla erbjuder något att vila ögonen på och diverse strapatser.
Hej Stefan! Vilken fin etapp att få följa med på! Du bjuder som alltid på både härliga naturbilder och känslan av att själv vara med på vandringen. Tack för turen!
Kram Anna
Varsågod Anna. Vill verkligen göra reklam för vår vackra natur och inte minst denna fina led.
Ha det skönt.
Fantastisk vandring ljuvligt dokumenterat… man ser att det inte är en vanlig söndagspromenad utan kräver sin man/kvinna.
Skönt med lite småpauser för att fota… å tänk att få skåda vildsvin så pass nära ändå, de är ju lite otäcka ….
Önskar en bra vecka <3
Jag vill inte möta en familj vildsvin ute i skogen. Det kan bli riktigt otrevligt, men så här på avstånd var det ganska mäktigt.
Man ska nog vara relativt vältränad när man ger sig iväg på vandringar typ denna.
Ha en härlig vecka nu.
För några år sen var jag och gick i ett skogsområde med låga täta granar under dagtid. När jag passerade en av granarna rusade ett vildsvin ut från granens nedre del. Det var ca 1 meter från mig. Som tur var sprang det åt andra hållet. Hann se ryggen på det. Medelstort. Tror det var en sugga.
Ett möte åtminstone jag vill undvika. Ofta eller t.o.m. alltid under våra vandringar syns spår av vildsvin, men så nära som du var har jag aldrig varit.
Vilket fin vandring du bjöd mig på. Inte så dumt om någon i sällskapet känner till hur man ska hitta tillbaks till bilen. Det här var en trakt jag känner till väldigt lite om.
Att gå i samma fotspår är sällan kul. Nu var det förvisso en kort etapp, men finns det alternativ är det roligare att ta det.
Det var kanske i varmaste laget för en sådan vandring. Verkligen hus för alla typer längst den vägen. Från koja till slott.
Visst är det betydligt trevligare att gå i sådan miljö.
Tack för att jag fick följa med på promenaden!
Varsågod. Lite väl varmt kanske, men ändå uppfriskande så här efter en lång vinter.
Jättefina bilder och intressant läsning!
Jag bockar och bugar.
Vilken fin vandring vi fick följa med på. Otroligt vacker utsikt från Mummerberget. Ni utnyttjade verkligen det fina sommarvädret som kom på besök. Förstår att ni tog en annan väg tillbaka till bilen.
Hela området runt berget, sjön och slottet är väldigt vacker. Rekommenderas.
Nackdelen är kanske att många etapper på vandringsleder är ganska tråkiga. Men det är väl naturligt. Samma sak om man bara vandrar en skogsväg häromkring, som jag gjorde igår. Det jag såg var avverkning av skog, rotvältor från Dave och stående träd. Jag gör det mest för motionen och en kan ju inte gå runt sjön här varje gång.
Hur som helst… Trevligt inlägg!
Variationen när det kommer till vandringsleder är stor. Sörmlandsledens alla etapper mäter ca 100 mil och det finns något för alla.
För vår del är motionen och närheten till naturen det viktiga.
Så fin vandring 👍 Måste läsa om den bättre… måste till plåsterkåken. Hade frost inatt här…
Tack Åke. Hoppas ditt besök på plåsterkåken utvecklas väl. Frost…huh!