Något av det mäktigaste man som människa kan uppleva är möten med djur i deras rätta miljö, oavsett stort som smått.
Vem har inte suttit gömd med kameran för att fota fåglarna som kommer till fågelbordet eller bakom buskarna i hopp om att få se just ”den där vackra fågeln” eller ”den där mäktiga rovfågeln”? Vem har inte hoppats få se den där älgfamiljen ströva över ängen eller ekorren som skuttar mellan grenarna?
Ofta möter man djur under vandringar i skogen eller på enkla vardagspromenader i närområdet.
Som rådjuret som kom lufsande över gärdet.
Fågeln som orädd skuttade på ängen i jakt på något att äta.
Eller ibland det lilla och det enkla, som snigeln som säkert behövde tre timmar att ta sig över en två meter bred grusväg.
Ibland vill man dock inte ha närkontakt med djur, även om mötet sker i deras rätta natur. Som huggormen som kommer ringlande när du ligger på gräsmattan och solar. Som vildsvinsfamiljen du möter på en smal stig i skogen eller björnen som dyker upp bakom krönet när du är på fjällvandring.
Då är det bra att det fortfarande finns djurparker där du närmare kan skåda de djur du inte vill stöta på. Djurparkers vara eller inte delar befolkningen. Visst, att se tigrar och stora elefanter lufsa runt i små inhängnader eller delfiner som simmar runt i en liten bassäng är kanske inte önskvärt. Fast välskötta djurparker är inte bara till för att vi människor ska kunna se både exotiska och inhemska djur på nära håll. Djurparker har också syftet att bevara, skydda och lära, men visst…frågan är fri och en åsikt ska aldrig bemötas med spott & spe.
Inte minst tror jag att barn uppskattar möten med djur, även om det sker bakom stängsel och glas. Inte bara uppskattar, de kanske också i tidig ålder lär sig att respektera djuren och förhoppningsvis också den natur de lever i.
Bilden nedan tog jag på Kolmården 2014 och lade upp i ett inlägg på min gamla blogg. Det var också min frus dotterdotters premiärbesök och att se glädjen hos en treåring som första gången får se en apa, en delfin, en elefant och ett lamm går inte att motstå.
Väldigt fina bilder på djuren, stora som små. Jag tänkte just häromdagen att vi förr såg massor med råddjur nära oss på torpet och jag undrade vart de har tagit vägen.
Både rådjur och älg verkar ha minskat i antal. Åtminstone syns de mer sällan, så det gäller att vara beredd med kameran.
Djurmöten är något speciellt! Minns framför allt en höst då jag gick på stranden i Halmstad. Plötsligt, gömd bakom en sanddyn, ligger en säl. Vi krockar nästan, och jag vet inte vem som blev mest chockad … båda kanske 😉
Djuren är nog räddare för oss än vi för dem.
Ett minst sagt ovanligt möte 😄
Mmm vissa djur är man glad om man slipper få närkontakt med. (Såg en stor älg från bilen förra fredagen- är glad om jag slipper se skogenskonungen) Medan man blir väldigt lycklig då man ser andra, så som ekorrar, igelkottar och fina fjärilar. Hoppas att du haft en bra onsdag i sommarvärmen!
Älg – tänk jag minns inte när jag såg en senast. Känslan är att de har minskat i antal. I alla fall här nere i landet.
Tackar som frågar. En god lunch med vänner på en uteservering. Premiär för i år och det gav mersmak.
Vackra bilder du bjuder på som vanligt. Gillar särskilt bilden på hjorten och snigeln. Hjorten måste ha uppnått en ansenlig ålder med tanke på hur stora hornen är.
Tack Hanna. Jag är inte så insatt i djurens värld, men kan tänka mig att hjorten uppnått en ansenlig ålder.
Det vore spännande att veta om djur blir äldre i fångenskap än i deras rätta miljö.
Visst är djur i sitt rätta vilda element att föredra all gånger, men sedan finns det djurparker som t ex Nordens Ark som bedrivs enbart i bevarandesyfte. Där har vi varit ett flertal gånger, både med och utan barn. Hägnen är rejält stora och man har aldrig några garantier för att ens få se djuren, men skoj att gå runt med kamera. Även Kolmården bedriver många bra projekt så jag har fått ombestämma mig lite om vad jag tycker om djurparker. Sedan tycker jag det är riktigt häftigt att sitta i ett gömsle och spana efter fria djur. Vi har varit i björngömsle i Hälsingland två gånger (en gång utan att se någon björn), sedan vid en vattenspegel hos Wild Nordic i Gästrikland där vi fotograferade småfåglar och ekorrar. På närmare håll har vi gömslena vid Hornborgasjön där en mängd doppingar av olika slag har hamnat på minneskortet.
Hornborgarsjön ska vi till – någon gång. Ett björngömsle kan jag tänka mig är en upplevelse utom det vanliga.
Det var en riktigt fin bild på snigeln! De andra är ju också fina, och bra fångade genom linsen.
Tur det finns vikbara skärmar. Att lägga sig raklång på marken är inte riktigt min grej längre.
Ja, alltså… jag må vara en mammarazzi, men att ligga på lur för att fånga exempelvis en fågel skulle aldrig falla mig i. En Kurre däremot som jag ser i ögonvrån, ja den fotar jag gärna. Om h*n är samarbetsvillig.
Annars ogillar jag alla djur som är tagna ur sin ursprungliga miljö. Undantag elefanter och pandor som verkar vara utrotningshotade och skickas till olika djurparker där de kan para sig för att sedan skicka tillbaka till ursprungsmiljön.
Finns det något bättre än att sitta på lur och invänta skogens djur? Jo, intresset är förstås skiftande…
Tack för ännu ett givande inlägg!
Stort tack
Det är stor skillnad på djurparker och djurparker. Vissa jobbar med bevarande, andra inte. Vi besökte zoo i Berlin och det var en deprimerande upplevelse. Vilda djur på trånga ytor bara. Djur gör sig bäst i sin fria miljö.
Håller fullständigt med den sista meningen. Det finns djurparker som borde stängas omgående, helst för länge sedan. Kolmården är en park som mer vårdar än visar. Därmed inte sagt att djuren hålls instängda.
Ja vissa vilda djur som hör till vår breddgrad skulle jag inte vilja möta på mina promenader i naturen… men andra kan man sitta och vänta på…dessvärre el även tack och lov har jag/vi faktiskt inte stött på några då vi varit ute till fots…men genom bilrutan har vi sett en del och haft riktigt närkontakt med en hjorthane som vägde minst 100 kg. Inget hände med oss men bilen blev obrukbar och löstes in av försäkringsbolaget
Det känns som att dessa möten var vanligare förr. Kan bero på att människan tränger undan djuren allt mer.
Mäktigt för människa ja! Känner igen mig totalt! Känna stunden tillsammans med lyckan är något man bör ta tillvara på här i livet. Jag brukar tänka: Ibland vinner man och ibland förlorar man när man sitter där, som tex man önskar att rävungarna skulle komma fram… Vackra bilder Stefan direkt ur naturen 🙂
Tack Åke. Visst är ett möte med skogens vilda djur ett nöje. Kanske inte vildsvin, varg och björn även om sådana möten vore mäktiga och ett minne för livet.
Tyvärr är vilda djur mer rädda för oss än vi för dem och jag tycker mig ana att dessa möten blir allt färre.