Den sista natten var avklarad och resan hem planerades. Innan dess återstod ett par intressanta upplevelser.
Första dagen med sovmorgon och därför en något senare frukost. Efter den sistnämnda passade vi på att ta den korta promenaden till två av Kirunas sevärdheter.
Kiruna kyrka som uppfördes 1912 är givetvis en av dem. Tyvärr är platsen dit kyrkan flyttades förra året fortfarande en arbetsplats, så närmare än så här kom vi aldrig.
Mellan vårt hotell och kyrkan ligger det relativt nya stadshuset, kallad Kristallen. Stadshuset invigdes 2018. Då hade man året innan rivit det gamla klocktornet som stod utanför det gamla stadshuset och strax efter invigningen monterades det upp utanför Kristallen.
Kiruna stadshus är inte bara platsen för kommunens politiker och tjänstemän. Här finns också den konst som följde med från det gamla, samt Kinmuseumet för samtida konst.
Bl.a. hängde denna akvarell av Lars Lerin på väggen och det var ju passande efter de upplevelser vi hade på Lofoten.
Kiruna är en liten avfolkningsbygd. Från toppåren i mitten av 70-talet då tätorten hade ca 25 400 invånare, har antalet idag sjunkit till ca 17 300. LKAB:s expansion har väl inte undgått någon. I en första fas tvingades 6 000 personer lämna sina hem när dessa skulle och kommer att rivas. Dock räcker inte det, utan prognosen säger att ytterligare 6 000 kommer att beröras innan allt ska vara klart 2035 – detta i en stad med 17 000 invånare.
Det nya Kiruna är som många nya stadsdelar som växer upp runt om i Sverige. Högt, tätt och i all avsaknad av charm. Allt var inte bättre förr, men städernas utformning var det definitivt.
När alla var klara och redo för avfärd skedde det i en lokal buss, då vår chaufför samma morgon hämtade upp ett nytt gäng som anlänt för vidare färd till Norge. Den lokala chauffören tog med oss genom ett Kiruna i förvandling. Som utomstående var det en märklig känsla att rulla genom helt öde bostadsområden och förbi byggarbetsplatser där människor kanske haft sina hem i decennier. Hur känslan är hos lokalborna kan man bara ana.
Vi åkte upp till en utsiktsplats med bra vy över LKAB:s kontorsbyggnad och gruvberget Kirunavaara i bakgrunden. Nedanför oss bredde delar av det nya Kiruna ut sig.
Långt bort i fjärran kunde vi också se bergsmassiv och Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Kebnekaise med sina 2 097 m.ö.h. står sig dock slätt jämfört med fjällen i det Norge vi nyligen lämnat. Där finns hela 137 toppar som alla mäter fler m.ö.h. än vårt högsta berg.
Från Kiruna tog vi oss sedan till den lilla kyrkbyn Jukkasjärvi. Här besökte vi förstås den lilla kyrka som började uppföras 1607 och stod klar 1608, men som med alla tillbyggnader stod helt färdig i sin nuvarande form först 1785.
Den stora altartavlan av Bror Hjorth skänktes av LKAB i samband med kyrkans 350 års-jubileum 1958. Den är förstås i allas blickfång när man kliver in över tröskeln.
Mellan kyrkan och Torneträsk ligger det samiska friluftsmuséet Márkanbáiki.
Det kostar inträde, något som inte ingick i resan och ett besök som heller inte hanns med. Ni kan läsa mer om detta museum här. Några av de renar som hålls inhängnade fick vi dock se.
Det som ingick i resan var områdets och ett av Sveriges mest kända turistmål. Ishotellet.
Innan vi gick in i byggnaden ovan höll en lokal guide i lite information om Ishotellet och dess historia. Detta lagom som de första regndropparna kom.
Själva Ishotellet finns av förståeliga skäl inte under sommartid. Hotellet stänger för säsongen någon gång i mitten av april och i slutet av månaden/i början av maj börjar byggnaden smälta. I december öppnar man igen och då har denna fantastiska skapelse återuppstått i ny skepnad, formad av både nationella och internationella konstnärer.
Fast en byggnad står öppen året om. Icehotel 365, som är en specialbyggd länga med 18 sviter där du som vill kan övernatta, håller en konstant temperatur på -5°. Därav utrustades alla med värmande klädsel.
Jag har haft stora förväntningar på denna turistmagnet, men frågan är om dessa inte överträffades. Vilka sviter, vilken konst, vilken fantasi. (Klicka för större bilder)
Entrén och baren i Icehotel 365 har designats av Christer Fuglesang och är en permanent utställning. Annars har varje enskild svit sin egen design. Om jag skulle vilja sova i en av dem? Just där och då kändes det lite tveksamt, men jag tror samtidigt att det är en enorm upplevelse. Ni kan läsa mer om Ishotellet på deras webbsida.
Efter besöket på Ishotellet gick vi över gatan och åt en god buffé på Värdshuset. Därefter rullade bussen mot Kiruna Airport, varifrån vi flög till Arlanda. Där väntade en buss som sedan tog oss ned mot Nyköping och vidare genom Östergötland. Tur eller inte, men när vi väntade på vårt flyg spöregnade det utanför. Tankarna gick till de som precis anlänt, men för vår del blev detta det enda egentliga regn vi möttes av under hela veckan, exklusive några få korta skurar vid någon av dagarna.
Om jag ska sammanfatta resan, så gör jag det kort.
Helt underbar och den tar genast steget in på topp-3 listan över de resor jag och frugan gjort tillsammans. Lofoten har funnits på vår prio-lista i många år. Egentligen skulle vi ha gjort den redan förra året, men fick då förhinder. Av medresenärer som har erfarenhet av resor till Lofoten var den samstämmiga uppfattningen den att färden längs den norska kusten är mer sevärd än längs den svenska. Fast som vanligt är allt i betraktarens ögon.
Är det något jag vill framhäva som negativt, så är det som jag beskrev i del 2. Att man inte kan stanna på ställen där man själv vill stanna, men som jag också skrev är detta helt omöjligt då det säkert finns 50 olika viljor i bussen. Norge är också väldigt dyrt. Det fick vi uppleva inte minst när vi köpte dryck till maten. En öl som kostade allt från 149 till 199 sek. Oj-oj. Utöver detta kan det ibland bli lite kaos vid frukosten när 3-4 busslaster ska äta samtidigt. Det upplevdes ett par morgnar, men övervägdes av frukosten i hotellet vid Snåsa.
Det positiva är att bara sitta och njuta i vetskapen om att allt redan är ordnat. Man får se alla sevärdheter man tidigare bara läst om, men också platser man förmodligen aldrig skulle besöka om man själv komponerade en resa. Det går också fort att lära känna andra på en dylik bussresa och jag tror inte vi haft en sådan kontakt med medresenärer på någon av de tidigare bussresor vi gjort.
Lägg därtill till en buss med osedvanligt mycket benutrymme (jag med mina långa ben tackar för det), en härlig busschaufför och en väldigt duktig reseledare.
Kommer vi att göra fler bussresor kommande år? Svaret är ett rungande ja. Vart och när vet vi inte i dagsläget, men det blir med ett bolag som har upphämtning i Nyköping, så mycket vet vi. Exempelvis Vikingbuss som har ett mycket brett utbud av resor i både Sverige och övriga Europa. Om detta kan ni läsa på deras webbsida.
Go’kväll Stefan! Vilket fint avslut på en verkligen innehållsrik resa! Ishotellet ser fantastiskt ut, även om jag nog också skulle tveka inför att faktiskt sova i –5 grader. Tack för en trevlig och inspirerande reseskildring… det har varit roligt att följa med på färden!
Kram Anna
Tack för att du följde med Anna. Hoppas att du någon gång kommer upp till Ishotellet. Det skulle ändå vara ganska intressant att sova där. Jag gjorde ju lumpen och sov i dragiga tält kallare nätter än -5°
Ni fick en lyckad resa utan att själva behöva planera för boende och mat och transporter och fick på köpet guidning på intressanta ställen. Jag är inte främmande för att resa med buss, även om jag inte gjort det hittills. Min längtan till Norge stärktes ytterligare av dina fina blogginlägg…suck, bara att börja spara…Tack Stefan för reseskildringarna
Tack för kommentarerna Paula. Vi har uppskattat dessa bussresor allt mer de senaste åren – trots nackdelarna. Visst kostar det, men man får väldigt mycket för pengarna och dagens bussar är långt mer bekväma än gårdagens.
Nu har jag kollat igenom alla dina bussreseinlägg, men valt att inte kommentera varje, det skulle bli ganska tjatigt…
Men… vilken fantastisk resa… så mycket ni hann med å imponerande att du även hann att fota så mycket å så bra! Naturen är helt outstanding, man förundras att det bor folk så avsides som en del av platserna är… har sett ”Där man inte skulle tro att någon kan bo” på SVT, man blir häpen… inte minst hur logistik å samhällsservice fungerar, där har vi mycket å lära då vi ju hellre utarmar landsbygden!
Tack för dina reseskildringar med alla fantastiska foton, ska bli kul å se vad nästa resmål blir!
Må nu så gott <3
Tack så mycket. Det är både vackert och charmigt däruppe, men varken vi eller några av de vi pratade med på resan skulle vilja bo där. Lite väl långt ifrån allt.
Ni fick ett fint avslut på resan med att stanna till i Kiruna. Det lär väl ta ytterligare ett tag tills kyrkan är i bruk. Vi har besökt den innan flytt och såg den precis som ni gjorde på håll, förra året vi var uppe.
Minns att när vi kom till ishotellet första gången, fanns ingenting där. Det enda vi fick se var tillverkningen av isglas, ganska snopet. På senare år har vi också besökt 365 hotellet och sett de fantastiska isfigurerna som konstnärerna har gjort. Men nej jag skulle inte vilja övernatta, fryser för lätt.
Vill man inte åka så högt upp i landet finns en Isbar i ett av hotellen vid Stockholms central, som kan vara kul att besöka.
Tack för dina fina inlägg och berättelser.
Trevlig helg.
Isbaren i Stockholm besökte vi för några år sedan. Jag tror de japanska turisterna var mer begeistrade än vi. Något helt annat uppe i Jukkasjärvi.
Verkligen en härlig resa ni gjort…
Vi fick besöka Kiruna kyrkan också men då var den ju ännu på sin gamla plats o vi fick höra att den skulle flyttas i sin helhet o det kunde vi inte begripa hur det skulle kunna lyckas…men det fick vi ju erfara via tv:n. Jukkasjärvi kyrka fick vi inte se på insidan även om vårt resebolag hade kommit överens om det. Men guiden hade nog missat ngt där…ishotellet såg vi från utsidan. Skulle ha varit häftigt att fått se det inifrån.
Det negativa med bussresor är att man byter boende varje dag- känns som att bo i kappsäcken…och just detdär med att man inte kan o får stanna där man vill…men annars är det skönt med färdigt rutt bara luta sej bakåt och njuta och både mat o kaffe fanns färdigt med för varje dag inbakat i priset och ibland fanns det egentid över till egna uppsåt.
Nu har ni ett vackert minne att se tillbaka på när hösten gör intrång och vintern tar över och ni får drömma om nya äventyr
Vi har gjort några resor där vi tillbringat flera nätter på samma hotell, men allt som oftast byter man varje dag. Lite så där, men ska man hinna se allt som ingår i resan så är det nog nödvändigt.
Jodå, denna resa lär vi ta med oss in i hösten.
Igår kom vi att prata om Ishotellet med barnbarnen. Jag nämnde att min bror satt och fikade med kompisarna i Jukkasjärvi hembygdsgård och då tog någon av dem upp tanken: ”Om vi skulle ta och bygga ett ishotell?!” Sagt och gjort. Det är verkligen fantastiskt att det blev gjort och nu har tydligen många tagit efter på andra orter i världen. Att sova över i ishotellet som byggs på nytt varje år var en underbar upplevelse, att vakna i gryningen och gå i gångarna helt ensam med kameran och se detaljer… 2017 gjorde vi det och jag gjorde flera inlägg i april det året.
Att man inte tänkte till ordentligt när man valde platsen för Kirunas nya centrum är klart: det är ett blåshål! Det kunde mans tydligt när Antikrundan var där. När vi var där uppe fanns centrum kvar men vissa gamla hus hade börjat flyttas i sin helhet. Min väninna bodde mitt i centrum och flyttade sedan till utkanten, men som det skrivits i tidningarna så är det ett ännu större område som hotas av gruvan och de och många andra behöver flytta ytterligare en gång. Men gruvan är det som ger jobb i stan och folk är tålmodiga. Svärfar var geolog på LKAB. De bostäder vi bodde i under min barn- och ungdom finns kvar, en av dem vid foten av Luossavaara. Konfirmationskyrkans flytt besågs nog av hela världen, men min undran är: hur gjorde man med gravarna?
Fantastiska bilder från Icehotel 365! Det byggdes ju för att så många turister från långtbortifrån blev besvikna när de kom dit på sommaren.
När maken, som barn fick se altarbilden i Jukkasjärvi kyrka utbrast han: ”Vilken läskig Jesus!” I den kyrkan gifte sig min syster och jag har en kusin som bor i Jukkas.
Förstår att hela resan var en härlig och oförglömlig upplevelse, tack för reseberättelsen och alla fina bilder!
Spännande historier du berättar. Vi fick en genomgång av både Kirunas och Ishotellets historia. Både spännande, intressant och lite vemodigt när det kommer till just Kiruna.
Förstår jag saken rätt ska alla gravar flyttas, lite absurt, förutom Hjalmar Lundbomhs. Mannen som skapades Kiruna.
Nu rörde jag till det. Det är Lundbohms grav man tänker flytta – igen. Övriga blir kvar eller grävs upp för gott.
Nu är jag här och lägger till ännu ett ”Wow”. Tänk vad ni fått se!
Jag som aldrig varit i vårt vackra grannland, mer än en dagstur till Oslo på arbetsresa, inser att en bussresa nog är ett bra sätt att sammanfatta upplevelsen av landet. Men jag förstår känslan av att inte få stanna var man vill. Vi gjorde 2014 en bussresa över dagen till Bornholm, och jag kände samma sak där. Men det finns, som du nämner, både för och nackdelar med sådana resor. Man får snabbt en överblick och blir hjälpt av att resan är ordnad. Det är mycket man vinner på att bara få ”hänga med”. Jag tänker att en bussresa kan vara ett bra alternativ ”första gången”. Den bäddar för att lättare kunna göra egna resval med bil någon annan gång. Det är så vi har tänkt med Bornholm, men än har den ”egna resan” inte blivit av. Förutsättningarna finns dock 😉
Häftigt att ni varit och tittat på Kiruna kyrka, även om det bara blev på håll. Jag följde flytten med stort intresse förra året.
Faktum är att man får en bättre vy över landskapen i en buss än i en bil. Skönt också att låta någon annan göra jobbet.
Menar du att kyrkan fortfarande inte är i bruk? Det trodde jag att de skyndade på efter flytten. Det har ju ändå gått ett bra tag sen denna händelsen.
Jukkasjärvi kyrka ser fin ut. Det är intressant att besöka kyrkor tycker jag.
Ishotellet skulle jag vilja till. Bra att en del är öppet året om. Det måste vara häftigt att sova där. Kallt att gå upp på toaletten på natten bara.
Tack för att vi fått ta del av er fantastiska resa så här!
Den har inte varit i bruk på flera år. Först förberedelser, sedan flytt och nu återuppbyggnad.
Ishotellet var häftigt, men är nog ännu vassare på vintern.
Vilken fantastisk resa ni varit ute på och så mycket ni sett och upplevt. Den skulle jag utan vidare kunna tänka mig att göra. Så fin den lilla kyrkan i Jukkasjärvi är och så Ishotellet på det.
En härlig resa och skönt med flyg den sista långa etappen hem. Bror Hjorts altartavla i den lilla kyrkan har verkligen gått från hatad till älskad och vi tycker den är fantastisk. Synd att ni inte kunde besöka Kiruna kyrka och gruvan, men då finns det anledning att återvända. Förstår att ni är mer än nöjda och har massor av intryck att smälta!
Det vore kul att göra en resa till Lofoten igen, men då via den svenska ostkusten. Tror dock inte att det blir av.
Då tackar jag för denna resa, det har varit fint att se allt det vackra.
Bra sammanställning av dig med både positivt och det som kanske inte var så bra med delar av resan.
Jag tackar för intresset
Så härlig resa ni fick! Jag har alltid tyckt att bussresor verkar lite ”b”, men dina beskrivningar får mig faktiskt att fundera på om jag haft fel hela tiden! Det är ju egentligen så skönt att kunna åka med och få uppleva saker man själv kanske inte skulle besöka. Man får se mycket och slippa kanske gå på nitarna. Samtidigt, precis som du säger, du kan inte stanna hur som helst, om du hittar ett ställe du vill vara kvar på som du skulle kunna om du åker själv.
Mitt största problem skulle nog vara att jag blir extremt åksjuk i buss OCH nu vet jag inte hur illa det var vid Lofoten, men att åka buss i trånga passager på hög höjd känner jag är hemskt. Vi gjorde det i Indien för många år sedan och jag var helt säker på att vi skulle rulla ner i ett flertal bergsraviner… 😉
Vi var väl lite nitiska till bussresor för några år sedan, men efter att ha gjort några så har vi tagit till oss dem. Det finns nackdelar, men fördelarna överväger.
Vägarna på Lofoten är smala och krokiga, men chaufförerna är skickliga.