Att vandra i fäders fotspår är minst sagt en upplevelse. De flesta vandrar dock bara vidare utan någon som helst tanke på vad de vandrar förbi eller över. Kaffebacken är en sådan plats.
Kaffebacken är en plats strax utanför Nyköping som hundratals personer passerar varje dag utan att känna till dess existens, dess historia eller ens dess namn.
Kaffebacken är nämligen ett gravfält från järnåldern. Platsen som sådan ligger precis intill länsväg D800, bara kilometern från köpcentret Gumsbacken i Nyköpings södra delar. Hundratalet meter härifrån ligger de mer kända och namnkunniga områdena Svanviken, Ryssbergen och den gamla kastalen vid Kilaån.
Gravfältet har legat här, bara 10 meter från vägbanan, i många år. Få lägger dock märke till den och ännu färre känner till dess historia. Om Kaffebacken kan man läsa…
…att höjdskillnaden är mellan 3 och 5 meter. Man har rekognoserat 85 fornlämningar, varav 38 är gravhögar och 47 är stensättningar. Gravar och stenlämningar är daterade till järnåldern (500 f.Kr. till 1050 e.Kr) då Östersjön sträckte sig ända hit. Däremot har man inte hittat spår av någon bosättning, vilket kan tyda på att Kaffebacken bara var en liten ö (13 m.ö.h.) där man begravde sina döda då stora delar av området låg under vatten.
Man har inte funnit några mänskliga kvarlevor i gravarna vid de utgrävningar man gjort och forskarna tror det beror på att de döda kropparna kremerades.
Det gjordes en grundlig undersökning av området 2012, i samband med att den nuvarande gång- och cykelbanan skulle anläggas. Man hittade inga nya fynd som kunde härledas till forna tider, men däremot flaskor, skärvor och bildelar som härrör från 30-talet då detta var en populär utflyktsplats och fram till dags dato när man i dikesrenar och områden däromkring finner spår av den moderna människans olust att ta reda på skräp.
Så när jag och andra före mig gått omkring i området har vi vandrat över döda människors sista vila utan att egentligen veta om det – eller ens brytt oss. Ett spännande faktum eller ett rent sorgligt? Ja, frågan är fri…
Jag tror att vi missar mycket för att vi inte är pålästa. Hur som helst en intressant plats och roligt att känna till dess historia.
Synd att utgrävningarna inte gav något mer av värde än gammalt skräp från 1900-talet. Kanske är det högintressant om x antal år men inte just nu.
Det roliga är egentligen att springa på något intressant och därefter ägna tid framför datorn eller på biblioteket åt att hitta information om föremålet, platsen eller byggnaden.
Jag har lagt märke till att om jag har besökt fornlämningar som bara har bestått av stenar i en hög eller lite här och där så kan jag inte få någon känsla för att det är något särskilt. För mig behöver det vara ett stenmönster, ruiner, runor m.m. Lämningar kan i princip finnas överallt: i stadsparken, under ett torg eller som här i en skogsbacke. Mitt äldsta barnbarn läser arkeologi och har varit med om en del utgrävningar redan. Men intressant är det om man hittar något speciellt.
Detta med skräphögar i naturen. Jag har grävt upp massor med högar med gamla flaskor, porslin. järnskrot m.m. på vår tomt på torpet. Det var så man gjorde förr, det fanns ingen tipp utan man hade egna högar hemmavid, det minns jag från min barndom också, man gick ut med slaskhinken och tömde den på en hög som växte. Större saker kanske man inte ville ha på tomten utan hivade iväg dem längre bort.
Det var nog så det fungerade på både landsbygd och i stad. Det var enkelt, det fanns ingen ordnad upphämtning eller miljöstationer i närheten, så man kastade saker där man stod eller lämpade av under bilfärd.
Tänkte på det häromdagen av olika anledningar om hur många gravfält som egentligen är utmärkta, lokala bybor vet kanske om dessa men hur många andra.
Det är nog inte många utanför orten som känner till dem. De på orten som gör det börjar falla ifrån. Bara hoppas att det finns dokumentation för eftervärlden att ta del av.
Spännande läsning, tack för det! Jag har varit i krokarna en hel del och vi funderade även på att köpa hus utanför Nyköping för ca 15 år sedan. Har alltid gillat Nyköping och närheten till vatten och en trevlig natur! Vi ”tröttnade” lite på att veckopendla mellan föräldrarnas hus i Järna (där jag är uppväxt) och Svärföräldrarnas hus utanför Norrköping som vi tog hand om då de var utomlands på utlandsposteringar. Men det blev inte så och vi hamnade i Linköping för ca 12 år sedan. Men har aldrig hört talas om Kaffebacken. Antar att den heter kaffebacken för att det kanske var ett bra ställe att stanna till på och ta sig en kaffe? Men som du säger visste man att det var fornlämningar eller var det bara et bra ställe att rasta barnen på stora stenblocken? Hur som, fascinerande!
Området ligger väldigt fin med utsikt över ett naturreservat, gamla fornlämningar och vackert landskap. Förr passerade Riksettan här, vägen man åkte mellan Stockholm och Norrköping. Det kan vara så att detta var en utmärkt plats att rasta vid.
Få visste nog att de satt bredvid och på gamla gravar.
Ibland är det ju inte gott å veta vad man vandrar över om det inte finns ngn skyltning där eller ingår i ngn s.k vandringsled med information. Det finns annars mycket intressanta platser i vår omgivning/värld och de flesta vet vi ju om. Det är alltid intressant med historia. Ibland när vi kör förbi t.ex ngt ödehus som är helt öde och förfallit så kan jag få en känsla av hur det kanske varit där i forna dagar…ibland en obehagskänsla ibland en trygg och tillgivande känsla…ibland inget alls. Men allt gammalt som bara står där väcker känslor av ngt slag och nyfikenhet…likaså platser, som t.ex denna du berättar om.
Precis så.
Jag är född och uppvuxen i lilla Tystberga. Utanför samhället finns en gammal grusgrop som användes vid järnvägsbygget i närheten. Här gjorde man en grusplan där vi spelade fotboll på vintrarna och under några år hade man en motorcykelbana upp och ned för backarna.
Nu ska en ny järnvägssträcka dra fram här. När man började förbereda upptäckte man skärvor och andra smådetaljer. Så skickade man dit arkeologer och när de började arbeta upptäckte man boplatser och gravplatser från järnåldern.
Nu har man undersökt platsen i snart ett år och fortfarande hittas det saker, ett par tusen år gamla.
Detta där vi lirade boll och grävmaskiner drog fram utan att veta vad som fanns under marken.