Etikett: 2019

Grå grå grå

StefanLämna en kommentar

Så var 2019 års jul över. Julen må vara lite stressig, med många måsten, krav och önskan att hinna träffa alla nära anhöriga som finns utspridda både här och där. Fast samtidigt är julen en högtid man ser fram mot. Just det att träffa de anhöriga man kanske bara ser enstaka gånger per år är en viktig pusselbit i en lyckad jul. Inte minst är det ett lyft att se de minsta barnens tindrande ögon och glädje när de på nolltid sliter bort det papper man mödosamt och noggrant slagit in presenterna i . God mat och god dryck hör givetvis till och på det de dagliga promenader man tar för att gå ned de kilon man garanterat gått upp. Märkligt förresten att det bara tar ett par dagar innan vågens digitala siffror får glädjefnatt och tar några kliv uppåt, men hur det kan ta månader innan den återbördas till normaltillståndet.

Så detta med vädret. Under julen ska solen skina från en klarblå himmel, temperaturmätaren ska visa några minusgrader och marken ska vara täckt av ett par decimeter nysnö. Vädret under julen är en lika viktig ingrediens i helheten som det är under midsommarafton. Därför förtogs lite (mycket) av stämningen när man drog upp persiennerna på morgonen och stirrade in i något som närmast man betecknas som grått, grått och ännu mera grått. Lika grått, grått, grått var det när man på kvällen drog ned samma persienner och mellan morgon och kväll kan man beskriva vädret i samma färgglada ordalag. Ja, ni vet…

Av den anledningen konverterade jag några av de bilder jag tog under promenaderna till svartvitt. Det passar liksom bättre när man ska beskriva årets jul i Nyköping och då talar jag givetvis om vädret, inte om allt det övriga som hör denna tradition till.

Så, alla besökare. En sammanfattning av de vinterväder som belägrat Nyköping under julen, veckorna innan julen och som det ser ut just nu, en bra bit in i 2020.

Att vädret kan vara så förb…at genomtrist under en så lång tid är närmast ett mirakel. Fast mirakel är det inte, då detta har hänt förr och då långt innan namnet Greta dök upp i alla sammanhang. Fast vi får väl glädja oss åt att årets jul i Nyköping nästan var lika mild som den midsommarafton vi tillbringade i en carport för några år sedan, huttrandes iklädda tjocka jackor och med ett isande kallt regn som smattrade på carportens tak.

 

Mell-No

Stefan4 kommentarer

Melodifestivalen har gett några av de utslagna artisterna en ny chans och det skedde i Nyköping. Hur gör man för att undvika sådant spektakel? Det är inte enkelt, men det går.

Igår lördag, var det min tur att ta en promenad till Ohlsons bageri för att inhandla färskt bröd till frukosten. En liten tradition vi har. Det är en promenad på ett antal kilometer där halva sträckan går genom citykärnan.

Vad har den här bilden med Mello att göra? Inte ett skapandes dugg, men visar ett industriområde där solens första strålar gör sitt för att skapa ett bättre intryck.

Kring gågatan hängde ballonger i Mello-färgerna och från utplacerade högtalare strömmade musik som jag förmodar kan härledas till tidigare års tävlingar. Någon kanske jag råkat höra på på radion, andra var för mig helt okända. Det närmaste jag kom Mello var den här symbolen som stod placerade utanför Rådhuset.

På bron över Nyköpingsån stannade jag till ett tag. Kameran är som ni vet alltid en kär vän på dessa promenader och den här gryningen var värd att föreviga. Har denna med Mellon att göra? Nix, inte ett dugg, men förmedlar ett intresse som för mig är överlägset tramset om att tävla i musik.

Efter att ha inhandlat nybakat bröd tog jag samma väg hem genom stan. Nu tänker ni, vad har en kyrka med Mello att göra. I vanliga fall ingenting, men vad jag förstår så hade klockspelet i Sankt Nicolai-kyrkan ställts om så att toner av melodifestivallåtar ekade ut över Nyköping vid särskilda tidpunkter. Jag lyckades undvika detta.

Annars var det en härlig syn när solen belyste klocktornet med sina varma strålar. Fast sådant trams kanske inte Mello-fans uppskattar, eller ens lägger märke till?

Åter på Stora torget möter jag två gamla arbetskamrater som på ideell basis hade vaktat den utrustning som placerats på området. De såg lite frusna ut och hade förmodligen hellre legat i sängen eller suttit framför köksbordet med en varm kopp te i handen. Tur ändå att det fortfarande finns ideella krafter som jobbar oavsett väder och vind. Tänk den dagen när de är borta. har någon ens tänkt tanken?

Hade jag inte mött dessa två herrar av äldre modell hade jag hastigt ilat förbi symbolerna för årets Mello. Bara så ni vet.

Med raska steg passerades butikerna på Östra Storgatan, ballongerna, musiken ur högtalarna och allt annat som förkunnade att Mello var i Nyköping.

Snart hade jag lagt citykärnan bakom mig och passerade över viadukten med riktning frukostbordet.

Vad har bilen på bilden med Mello att göra? Absolut ingenting, men den visar att hoppet om våren får leva vidare ett tag till. När detta skrivs faller ett snöblandat regn ned utanför fönstret. Fast Mello-fansen kanske inte bryr sig? De har förmodligen fullt upp med att diskutera klädval, frisyrer och om rätt låtar gick vidare.

Detta med Mello då. Inte en enda kändis såg jag till på stan, trots att de övernattade på ett hotell nära mig. Jag erkänner här och nu att jag inte tillbringade en enda minut fram spektaklet på TV, trots att tävlingen avgjordes i Nyköping. Vilka som gick vidare och hur deras låtar lät, har jag inte en susning om. I mitt liv finns det viktigare saker….som att Manchester United spöade Southampton med 3 – 2.

 

Dagen efter dagen före

StefanLämna en kommentar

2018 kommer att gå till historien, precis som alla år gör. Alla har vi våra minnen från året som gått, en del vi gärna minns, andra vi gärna glömmer. En del har varit positivt, en del mindre roligt. Ett år som alla andra m.a.o..

Nu var Nyårsafton här, med lite kyla, men med betydligt mindre snö än för en vecka sedan. I år, höll jag på att skriva, övergav vi en liten tradition. Jag menar förstås förra året och jag syftar på den arrangerade ljuspromenaden i centrala Nyköping. Ni som gick kanske undrar varför vi inte stod ute på bryggan en bit från NK-villan och intog vår glögg? Nu vet ni och tack för att ni saknade oss.

Gänget som brukar fira nyår ihop, hade bestämt att vi skulle fira av det gamla året hemma hos oss och för frugan och mig innebar det en del förberedelser. Att duka bordet stod först på listan och det gjorde vi och passade på att arrangera ett litet nyårsfoto.

Mörkret började falla utanför fönstret och vi tände både marschaller och ljuslyktor för trevnadens skull…utanför givetvis.

Därefter påbörjades matlagningen. Vi delar alltid upp det så att värden ordnar med huvudrätten och övriga delar på för- och efterrätten. I jämställdhetens tidevarv vill jag påpeka att alla hjälps åt, även om frugan ser ut att vara ensam i köket.

Gästerna dök upp och kvällens begivenheter började. Om dessa håller vi för oss själva, men det blev lika lyckat 2018 som alla andra år.

Snart började nedräkningen, skumpan öppnades, hälldes i glasen och sedan tog vi oss ut i vår lilla trädgård för att se fyrverkerierna som avfyrades….inte mot människor som verkar vara populärt numera, utan upp i luften där de ska hållas.

Det blev sent, hur sent hade jag ingen koll på, men det blev ett antal minuter in på 2019.

Nu tillhör jag den generation som har turen/oturen att äga ene inneboende klocka. Den har en förmåga att väcka mig under arla timmar, oavsett vad den riktiga klockan är när jag lägger mig.

M.a.o. blev det inte många timmars sömn, men för att piggna till tog jag en riktigt lång promenad genom ett ganska folktomt Nyköping. Kring Nyköpingsån stod fiskarna på rad och nere vid hamnområdet var ett ganska stort antal personer ute i samma ärende som jag. Förövrigt låg centrala Nyköping ganska öde.

Några bilder blev det och förmiddagens minusgrader hade nu smällt bort nästan all den snö som ändå låg kvar på sina håll. Nu har julen varit här, så nu kan snön hålla sig undan fram till nästa jul…åtminstone i mina ögon sett.