I utkanten av Nyköping ligger ett härligt friluftsområde men motionsspår, ett litet utegym, en bana för frisbee-golf, öppna gräsplaner för fotboll och annan aktivitet. Här döljer sig också spännande inslag i Nyköpings historia.
Läs mer »Etikett: ekensberg
Vårkänslor mitt i vintern
Lördagen den 23:e januari bjöd på ett fantastiskt väder i och omkring Nyköping. Det var närmast vårkänslor som mötte invånarna när de klev ut från sina bostäder. Frugan och jag passade på att ta en promenad runt en slinga vi ofta använde oss av innan vi flyttade till andra sidan av stan.Läs mer »
Nostalgitripp
För mig som i grunden inte är någon stadsmänniska, är en promenad i skog och mark mer välkommen och livskraftig än en promenad bland asfalt och betong.
Det finns några trevliga spår att vandra i utkanten av Nyköping och det kanske gäller att passa på innan politikernas storstadskomplex bygger bort också dessa. När vi bodde i Brandkärr hade vi nära till Ekensbergs motionsspår. Där vistades vi var och varannan dag och snart nog kändes det som att man kunde varje meter av det fem kilometer långa spåret i huvudet.
Nu är det några år vi lämnade ett Brandkärr vi borde ha lämnat mycket tidigare. Därför var det ett kärt återseende när frugan och jag tog oss runt slingan i sakta mak. Det var mycket folk ute, framför allt i åldern 40+.
Några svampplockare syntes inte till, inte heller de som hellre fyller sina kassar med blåbär. Blåbär såg vi en del i kanten av spåret, men det var mer gott om skogens röda bär.
Växtligheten var det inte mycket bevänt med. Om sommarens torka eller den senaste veckans slagregn påverkat vet jag inte.
Kanske det är höstens antågande som sätter sina spår i naturen. De här nedfallna löven som låg på spåret talar en del för det.
Det blev en runda utan spår av djur. Man brukar kunna se allt från sniglar, spindlar till ekorrar och rådjur, men inte ett liv förutom det fågelkvitter som hördes inifrån skogen. Ibland känns det som att vi människor tränger undan djuren allt mer. Vart ska de ta vägen när nya bostäder tränger allt längre in i skogen och ute på åkrarna? Nya vägar, nya köpcentrum och industriområden anläggs på mark där man tidigare kunnat se djur röra sig. Djur som på ett eller annat sätt stör utvecklingen avlivas eller skräms iväg.
En utveckling vi förmodligen får leva med. Vad djuren anser är det nog ingen som bryr sig om.
På den här öppna ytan i mitten av Ekensberg kan man se både rådjur och älg, men nu låg bara balar och väntade på att plockas upp.
Vid sidan av allfartsvägen
Söndag, fint väder och läge för långpromenad.
I det här fallet en promenad längs med kustvägen och runt delar av Ekensberg. Ett par timmar tog turen, inklusive en rad stopp för att använda kameran som givetvis är med på färden.
Första stoppet vid Vattenfalls anläggning vid Ekensbergs vårdcentral för en bild på taggtråden som omger byggnaden. Intressant? Vet inte, men en bild blev det.
Längs med den lilla grusvägen intill järnvägen växer kaveldunen tätt. Än så länge är de inte utvecklade, men vad gör det. De blir nästan mer spännande i sitt lite trasiga utformande.
Jag hade en bildidé i huvudet och inväntade något tåg som skulle passera övergången mitt emot Sjösa gård, men givetvis kom det inget. Väntan blev för lång och jag fortsatte längs med grusvägen bort mot gamla E4:an. Tanken var att fortsätta över den, bort mot Svanstabanan för att ta lite bilder på motocrossåkare som tränade inför säsongen. Ljudet av motorcyklarna brukar höras långt, men det var så tyst att jag anade att banan var tom. Därför vek jag av vid den gamla Grindstugan där man kan ta stigen upp till Ekensbergs motionsspår.
Numera är ödehuset rivet, de gamla fordonen bortforslade och skräpet på tomten bortrensat. Lite synd, för här fanns många intressanta detaljer att föreviga. Bara för ett år sedan tog jag samma promenad och då såg det lite annorlunda ut, även om mycket av skrotet hade rivits och forslats bort. Bilder från den promenaden finns på min förra bloggsida.
En gammal sopkvast, några kättingar och lite krossat glas var det som fanns kvar. Det som fångade intresset på det här besöket var annars nyvakna blommor som tittade upp i grushögarna.
Väl ute på spåret mötte jag väldigt mycket folk som njöt av den relativa värmen. Alltid lika trevligt att se folk som motionerar och till skillnad mot möten på stan, verkar alla vara glada och alla, ja nästan alla, hälsar med ett leende. Längs med spåret mötte jag också en gammal arbetskamrat jag inte sett på många år. Hon verkar inte ha åldrats ett dugg, till skillnad mot en annan. Hmmm….
Snart var jag tillbaks vid Vattenfalls lilla anläggning och nöjd med rundan tog jag en sista bild, denna gången genom taggtrådsstängslet.
