Vårkänslor mitt i vintern

Lördagen den 23:e januari bjöd på ett fantastiskt väder i och omkring Nyköping. Det var närmast vårkänslor som mötte invånarna när de klev ut från sina bostäder. Frugan och jag passade på att ta en promenad runt en slinga vi ofta använde oss av innan vi flyttade till andra sidan av stan.

Vi tog bilen då det är ett antal kilometer mellan vårt nuvarande hem och startpunkten för vår promenad. Ekensberg är ett friluftsområde som många använder sig av och glädjande även denna dag då vi var långt från ensamma i området. Här finns också de mest närliggande skidspåren, men både denna och tidigare snöfattiga vintrar har gjort att många par skidor fått stå orörda i förråden.

Det är ett välkomnade område, men det finns många som gärna vill säga ett och annat till dessa hundägare.

Ibland tror man att vissa människor på allvar räknar med att någon annan ska ta hand om skräp och annat som vissa lämnar efter sig i moder natur. Ynkligt!

Mer välkomnade kändes det när vi passerade den uppbyggda och mycket fina grillplatsen som står i en av gläntorna. Att grilla korv är något som alla barn älskar, något de förstås delar med merparten av deras föräldrar. En dag som denna smakar det säkert extra bra.

Nu valde vi att inte gå den 5 km långa motionsslingan. Ett av skälen var att vinterns myckna regnande gjort spåret ganska blött och skitigt på sina håll. Inte minst de skuggiga sträckorna där solen har svårt att komma åt. Ett annat skäl var detta.

Den här öppna delen av stigen var gångbar, men på andra håll täcktes den av is. Nu var som sagt inte tanken att promenera på motionsslingan, utan vi hade redan innan planerat för en annan sträcka.

Därför vek vi av och ut mot den asfalterade gång- och cykelbanan. Att vandra på asfalt är varken min eller frugans favorit, men ibland tvingas man till det om man vill ta sig från punkt A till punkt B. Att bli förbipasserad av fordon känns varken naturnära eller lugnande. Däremot passerade vi själva öppna landskap som mer påminde om den kommande våren än om den pågående vintern.

Inte långt efter platsen ovan passerar man förbi en av alla de stora gårdar, herrgårdar, säterier och slott som ligger runt Nyköping. I det här fallet är det Sjösa gård. Platsen för denna har anor från 1300-talets senare del och dess kanske mest kända ägare är Bo Jonsson Grip, en av dåtidens mäktigaste män.

Mitt emot denna gård viker man av för att ta sig över järnvägen och in på en kort sträcka där man i min ungdom kunde ta sig med bil. Nu är vägen avspärrad och lämpar sig bäst för fotgängare och cyklister. Strax efter järnvägsövergången står denna rad av gamla träd. Tyvärr måste jag uppvisa min okunnighet och erkänna att jag inte är säker på deras namn. Gamla är de dock och vissa av träden har gett sin sista suck och står som stela monument över sina fornstora dagar.

En bit in på vägen ses skylten nedan. Vägen den står invid lämpar sig inte längre för trafik, men uppe i skogen ligger Sjösa gruvor med sina 22 hål i vilka man bröt järnmalm åren 1836 till 1870. Runt Nyköping finns många områden där nedlagda gruvor är omgärdade av stängsel och dessa områden är fler än gemene man har en aning om. Kanske jag återkommer till detta i något kommande inlägg.

Intill skylten ovan såg vi ett vårtecken god som något.

Inte fullt utslagna, men dessa videungskvistar brukar vara ett trevligt vårtecken.

Sedan är det så att inget framsida utan en baksida. Längs med denna promenad passeras gamla torp som stått övergivna i många år. Fast egentligen borde jag skriva f.d. torp, för de har samtliga på senare år rivits. Säkert har de inte haft någon betydelse för Nyköpings historia, men där har ändå människor levt sina liv i sekler, kanske århundrade. Dock är det förståeligt att de rivs och områdena saneras, då de inte sällan använts som skrotupplag och hem för människor som inte vill ge sig till känna. Husvagnen har tillkommit sedan jag passerade förra gången. Vem, varifrån och varför blir ofta en obesvarad fråga.

På min gamla blogg finns ett inlägg som handlar just om ett av dessa bortglömda torp. Platsen på den översta av de två sista bilderna såg ut så här för sex år sedan.

 

4 reaktioner på ”Vårkänslor mitt i vintern

  1. Det ser verkligen ut som om våren kommit till Nyköping. Grönt gräs och videungsknoppar. Tänkte även på den gamla skylten och tänkte att den nog måste ha minst 50 år på nacken.
    Vad gäller träden som du inte kan ”artbestämma” så är jag helt säker på att Anki kommer att göra det.

Lämna ett svar