Etikett: fotografering

Lugnet på kyrkogården

Stefan3 kommentarer

Vill man slippa asfalt och betong, ljudet från bilar, jäkt och stress, så utgör naturen en fristad.

Räcker tiden inte till för en tur ut bland träd, gräs och vatten, finns en oas att tillgå på betydligt närmare håll…kyrkogården.

Låter det absurt? Ja, det kanske det gör, men finns det något mer avkopplande än att sätta sig ned på en bänk, höra fåglarna kvittra utan störande inslag från förbipasserande bilar och se de perfekt klippta gräsmattorna som förgylls av blommor och dekorationer. Tycker ni fortfarande att det låter absurt?

Nya kyrkogården i Nyköping ligger till skillnad från övriga kyrkogårdar i stan, lite avsides från allfartsvägarna och bruset från bilmotorer. Det gäller förövrigt att passa på, för om kommunens politiker får som de vill kommer hundratals bostäder i varierande höjd att byggas i kyrkogårdens närhet.

v16_50

Nej, jag tycker inte det känns absurt att slå sig ned på en bänk och bara koppla av från vardagen, alla tråkiga nyheter man ser på tv och tankar som kanske inte alltid är så positiva. Det renar själen som man brukar säga. Det mest spännande med kyrkogårdar kanske ändå är att vandra runt bland gravstenarna och läsa inskriptionerna.

Här läser man namn man känner igen, både från personer som levt långa liv och personer som tyvärr fick chansen att leva alldeles för lite. Här kan man läsa om ”friherrar”, ”båtsmän”, ”landsfiskaler”, ”pigor” och andra avlidna personer som hade sitt levebröd i yrken som numera inte finns. Här kan man läsa inskriptioner om människor som blev hundra år, men också om barn som inte ens hann uppleva femårsdagen. Vilka livsöden formade dessa människors liv? Hur såg Sverige och Nyköping ut på den tiden när dessa ”pigor” och ”landsfiskaler” formade landet? Börjar man spåna och tänka tankar, så är det ändå ganska fascinerande att vandra runt där bland gravstenarna, om än lite absurt…

En oas i oasen är minneslunden, där det verkar vara allt mer populärt att ta farväl av sina kära. Välvårdat, tyst, dekorerat och vördnadsfullt.

v16_55

v16_54

v16_57

Fåglar älskar att vistas på Nya kyrkogården i Nyköping. Man hör deras kvitter bland träd och buskar, men det är svåra att se. Framför allt är det svårt att fånga dem på bild där de flaxar förbi i hög fart. Strax under den här lampan finns ett fågelbord där fåglar alltid håller till…

v16_53

…dock inte idag. Det var här jag satt och insöp lugnet och tystheten under en blå himmel och behaglig värme. Jag placerade mig en bra bit från fågelbordet och hade dagen till ära min ganska nyinköpta Nikon Coolpix P900 med dess fantastiska zoom-omfång. Detta för att kunna fota fåglar på behörigt avstånd för att inte störa och skrämma.

Nu hjälpte det inte, ty fåglarna höll sig på betryggande avstånd från fågelbordet. Den här gynnaren fick jag dock fast på bild och för er (särskilt riktat till en viss person) som inte vet så är det en Sädesärla.

v16_49

Nästan två timmar spenderade jag på kyrkogården. Kan kanske tyckas märkligt eftersom jag är ateist och inte besöker kyrkor annat än vid vissa särskilda tillfällen som dop, begravningar och fotorundor. Jodå, kyrkor är vackrare och mer spännande insides än utsides.

Vandringen hem påbörjades och redan då misstänkte jag att fler besök är att vänta under årets varma månader.

v16_52

Droppen Dripp och droppen Drapp

StefanLämna en kommentar

En regnig natt och en fuktig morgon innebär många möjligheter. Bilderna nedan är tagna under just dessa förhållanden och i det här fallet behövde jag bara ta ett steg utanför dörren hemma hos paret som firade sin sons ettårsdag.

Under andra förhållanden hade jag kanske använt stativ och makroobjektivet, men de låg kvar hemma i garderoben i väntan på andra tillfällen.

v16_45

v16_46

v16_47

Blomman på sista bilden är fri från regndroppar och dagg, mest beroende på att den stod skyddad under en takås, men den är vacker att titta på ändå.

v16_48

Andra delar av stan

StefanLämna en kommentar

Jo, det finns andra delar av stan än hamnen.

Jag har tidigare berättat att mina promenader med kameran gärna tas i området kring Nyköpings hamn och varför.

Nu finns det områden i stan som faktiskt är lika trevliga att vandra, både med och utan kamera. Eftersträvar man närhet till vatten kanske söndagens promenad inte var den mest lämpliga, men bilder med vatten har ni sett på bloggen och kommer att få se.

Nej helgens långpromenad tog en annan väg än den vanliga. Med start i centrala Nyköping tog jag vägen över Borgarberget för att se den grönska som börjar spira nedanför den välkända Klockstapeln. Skuggorna från träden bakom mig bildade intressanta mönster i den allt grönare gräsmattan. (Klicka på bilderna för större storlek)

v16_10

Att kombinera nytta med nöje är alltid en bra kombination. Dagens promenad var främst menad som en motionsrunda, där fotograferande var sekundärt och av den anledningen var stoppen få. Jag vet att jag får tid över till mer fotoinriktade rundor framöver och därför skedde inte nästa stopp förrän i backen upp till lasarettet. De gamla byggnaderna i området brukar tilldra sig mest uppmärksamhet. Jag har fotat dem förr och kommer att fota dem igen. De mer moderna delarna är dock underskattade, inte för dess arkitektoniska skönhet, men för detaljerna man sällan lägger märke till.

Den här gången mellan två av lasarettets byggnader bara finns där och få tänker väl på den fond den utgör i det moderna och stela landskap som utgör dagens arkitektur. Ska sägas att det blir mer spännande att fota denna övergång efter mörkrets inbrott. Något jag skulle vilja fota är de kulvertar och skrymslen som döljer sig under mark. Mörka och dolda utrymmen utgör alltid en spännande interiör och vad som skett i dessa mörka vrår har jag hört en del historier kring. Vissa av dem passar sig inte för känsliga ögon och öron och kan snarast kallas för barnförbjudna.

v16_11

I skogen bakom lasarettet slingrar sig några stigar och en av stigarna leder till denna gångtunnel under E4:an.

v16_12

Kanske ingen vacker skapelse, men ett tillhåll för många. Både de som tar bilder av själva gången, de som lägger ned lite mer tid på att skapa mer spännande verk och ungdomar som tycker att de förgyller betongväggarna med klotter.

Bortom tunneln väntar Hållets motionsspår. Med korta och kuperade stigar, är Hållet ett tillhåll för många motionärer som inte vill bege sig upp till Ekensberg. Hur länge området får vara orört återstår att se, för när politikerna fått hybris och drömmer om nya bostadsområden går inga grönområden säkra. Intill spåret ligger också Frisksportartorpet, varifrån söndagarnas tipspromenader utgår. Vid det lilla röda torpet som ligger insprängt bland lummig grönska växte denna påsklilja som stack ut bland övriga växter.

v16_13

På gångvägen mellan Frisksportartorpet och Nya kyrkogården landade denna lilla gynnare. Yrvaken efter vinterns dvala eller slö av andra skäl vet jag inte, men den ville knappt ens lyfta när jag placerade objektivet bara några centimeter från. Påfågelögat är en av de två fjärilsarter jag kan namnet på, Citronfjärilen är den andra.

v16_15

Promenaden fortsatte förbi Blommenhof och tillbaks till stan. Egentligen var det raka vägen hem till middagsbordet som gällde, men när jag kom till järnvägsbron över Brunnsgatan tittade jag upp och såg denna vy.

v16_16

Den var så stilren på något vis och den för stunden klarblå himmelen ledde blicken uppför trapporna. Den icke-fotointresserade hade förmodligen passerat utan att reflektera, men som hobbyfotograf försöker man finna det andra inte finner…

Snart var jag tillbaks till utgångspunkten, Stora torget. En av Nyköpings oaser är Solparken framför en av stans vackraste byggnader, Westerlingska gården. Det är på sommaren parken är som vackrast och än är det några veckor kvar tills rabatterna fylls med sina 60 arter av sommarblommor och Parkaralian, Ginkon, Robinian, Katsuran och Valnöten grönskar. Jo, jag har lärt mig namnen på dessa träd som gömmer sig i den lilla parken.

Westerlingska gården har anor från 1719 och har bl.a. fungerat som apotek.

v16_17

Detta om detta. Fler promenader väntar och snart åker cykeln fram och tar mig till ställen jag bara besöker under den varma delen av året.

Before the beginning

Stefan2 kommentarer

Det är nu drygt tre år sedan jag lovade en arbetskamrat att starta en blogg, något jag hade funderat på en tid.

Orsaken var tre.

Jag drev tidigare en blogg som uteslutande handlade om min favoritmusik, hårdrock. Det var oerhört kul och inte mindre roligt var det att besöksantalet hela tiden steg och landade som mest på cirka 600 besökare/dag. Nu är det så att jag sällan gör något till 90% utan engagerar jag mig i något sker det till 100. Den bloggen tog alldeles för mycket av min fritid och till slut blev det övermäktigt och med sorg valde jag att avsluta den. Intresset för en ny blogg fanns dock där hela tiden och att fotografera på hobbynivå har varit ett intresse ända sedan lumpartiden och tack vare arbetskamraten vars blogg ni ser i högerspalten (Jimmy Steen – Kontraster) startade jag upp en blogg med inriktning på fotografering. Den bloggen kan ni också se i länklistan till höger.

Den andra orsaken var att nå ut med mina bilder till fler än mig själv och närmast sörjande. Besöksantalet är långt ifrån det som var på min musikblogg, men det är ändå betydligt fler än de som tidigare tittade i vårt fotoalbum.

Orsak nummer tre var att fotograferandet tenderade att gå i stå. Bor man i en liten stad är snart de välkända motiven förevigade i alla möjliga ljusförhållanden och vinklar. Tack vare bloggen kom motivationen tillbaks och till er som känner att nu kanske det inte känns lika motiverat och engagerande att ta bilder längre. Starta en blogg!

Bilderna nedan är tagna året innan jag drog igång min första fotoblogg och med något undantag är det bara min familj som sett dem. Nåja, de är kanske inga att skryta över, men visar ändå att det är lite roligare att kunna visa dem för fler, inte minst med förhoppningen att fler ska hitta hit, att fler ska få inspiration och att man ska lära känna fler fotointresserade Nyköpingsbor…och givetvis från andra orter…

Första bilden är tagen på väg till jobbet en sådan där magisk morgon man inte ser så ofta. Motivet är välkänt av alla Nyköpingsbor och de flesta med en kamera har förevigat byggnaden ur alla möjliga vinklar.

1

Den här svanen ståtade bland vassen vid Brannäs våtmarker i Oxelösund.

2

En vanlig humla som tillät att jag kom ganska nära med min kamera. På den tiden hade jag inget riktigt zoomobjektiv, så denna bild är tagen med standardobjektivet 18/55.

3

På en biltur runt de sörmländska småvägarna hamnade vi här. Sibrobadet i sjön Båven. Ett skönt och trevligt stopp för ett bad och en kopp kaffe. Några hundra meter därifrån kan man också besöka den berömda Spikstenen, välkänd bland Nyköpingsbor.

vs157

Jag, frugan, min syster och svåger, brukar ta in på hotell i Stockholm en hel varje sommar. Väl där brukar vi besöka de välkända attraktionerna och börjar nu närma sig att de flesta betats av…nej då, långt därifrån. Det här året besökte vi bland annat den oerhört vackra Skogskyrkogården, något jag rekommenderar alla.

4

Skavsta flygplats ligger bara en mil utanför stan. Därifrån når man Paris. I Paris var vi tillsammans med syster och svåger för att fira vår femte bröllopsdag. Bilden är tagen med min lilla fickkamera på vägen dit.

5

Ett måste i Paris är Eiffeltornet. Att se attraktionen i dag och natt, är just som dag och natt. Vi väntade länge på att solen skulle gå ned och belysningen skulle tändas och vi hade en suverän utsikt en bit ifrån. Väntan blev för lång och vi traskade därifrån. Fem minuter senare tändes belysningen och då befann vi oss här. Inte alla samma fina utsikt, men ändå…

6

En annan välbesökt plats är Place de la Concorde och den besökte vi en tidig och regnig morgon.

7

Den här lilla gynnaren satt snällt och fint på en gren intill motionsspåret i Ekensberg.

8

Ett välkänt motiv och ett av de som är känt också utanför Sveriges gränser. Vi brukade besöka Mora under flera år, på väg till vandrarhemmet i Gopshus som var vår utgångspunkt när vi gjorde utflykter i detta vackra och spännande landskap. Det är tyvärr några år sedan nu, men vi borde banne mig åka dit igen. Det finns fler saker att utforska.

9

Den här bilden togs med min fickkamera från hyttfönstret på väg till Finland. Sanning och säga mindes jag inte att jag tagit den och blev förvånad när jag senare förde över bilderna till datorn. Jag nämner inte orsaken till minnesluckan, men ni som rest över Östersjön kanske förstår? Den här och ytterligare en skymningsbild skickades in till en tävling i SN där Nyköpings mästerfotograf KGZ Fougstedt var domare. Den kom tvåa och visar att man inte alltid behöver värstingkameror med svindyra objektiv för att fånga uppmärksamhet.

10

Vid sidan av allfartsvägen

StefanLämna en kommentar

Söndag, fint väder och läge för långpromenad.

I det här fallet en promenad längs med kustvägen och runt delar av Ekensberg. Ett par timmar tog turen, inklusive en rad stopp för att använda kameran som givetvis är med på färden.

Första stoppet vid Vattenfalls anläggning vid Ekensbergs vårdcentral för en bild på taggtråden som omger byggnaden. Intressant? Vet inte, men en bild blev det.

v16_2

Längs med den lilla grusvägen intill järnvägen växer kaveldunen tätt. Än så länge är de inte utvecklade, men vad gör det. De blir nästan mer spännande i sitt lite trasiga utformande.

v16_3

Jag hade en bildidé i huvudet och inväntade något tåg som skulle passera övergången mitt emot Sjösa gård, men givetvis kom det inget. Väntan blev för lång och jag fortsatte längs med grusvägen bort mot gamla E4:an. Tanken var att fortsätta över den, bort mot Svanstabanan för att ta lite bilder på motocrossåkare som tränade inför säsongen. Ljudet av motorcyklarna brukar höras långt, men det var så tyst att jag anade att banan var tom. Därför vek jag av vid den gamla Grindstugan där man kan ta stigen upp till Ekensbergs motionsspår.

Numera är ödehuset rivet, de gamla fordonen bortforslade och skräpet på tomten bortrensat. Lite synd, för här fanns många intressanta detaljer att föreviga. Bara för ett år sedan tog jag samma promenad och då såg det lite annorlunda ut, även om mycket av skrotet hade rivits och forslats bort. Bilder från den promenaden finns på min förra bloggsida.

En gammal sopkvast, några kättingar och lite krossat glas var det som fanns kvar. Det som fångade intresset på det här besöket var annars nyvakna blommor som tittade upp i grushögarna.

v16_7

v16_4

v16_5

v16_6

Väl ute på spåret mötte jag väldigt mycket folk som njöt av den relativa värmen. Alltid lika trevligt att se folk som motionerar och till skillnad mot möten på stan, verkar alla vara glada och alla, ja nästan alla, hälsar med ett leende. Längs med spåret mötte jag också en gammal arbetskamrat jag inte sett på många år. Hon verkar inte ha åldrats ett dugg, till skillnad mot en annan. Hmmm….

Snart var jag tillbaks vid Vattenfalls lilla anläggning och nöjd med rundan tog jag en sista bild, denna gången genom taggtrådsstängslet.

v16_8