Säkert har ni varit med om att se det där underbart vackra eller intressanta motivet som ni bara vill ta en bild av och så är det inte möjligt för att kameran ligger kvar hemma eller så sitter ni i en bil utan chans att stanna vid vägkanten? Just det har hänt mig…igen.Läs mer »
Etikett: hamnmagasinet
Rundtur
Det här inlägget är en fortsättning på det förra och är således en bildberättelse från söndagen den 1:a december.
Jag nämnde i det inlägget att det inte bara var en jakt på julstämning som fick mig att vandra ut med kamera och stativ vid 5-tiden på morgonen. Syftet var också att visa upp ett Nyköping i decemberskrud och när förnuftiga människor ligger och sover.
Det här inlägget inleds med en bild från Teatertorget och på ljusdisplayen på taket ser ni klockslaget. Då hade jag vandrat från hemmet i Högbrunn och tagit några bilder i Teaterparken. Ni ser också att Storgatan bakom skulpturerna ligger lika öde som man förväntar sig denna arla tid på dygnet.
Via denna öde gågata tog jag mig över ett likaledes öde torg och fram till Nicolaikyrkan där man tänt upp i fönstren på ett charmigt och färggrant sätt.
Det blev några bilder innan jag sneddade över vägen och ned på promenaden intill Nyköpingsån. Det är svårt att ta den promenaden utan att föreviga vyn mot Sparbankshuset och på statyn Svalorna som står där ute i vattnet. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter eller någon annan årstid. Det här är motiv som merparten av alla Nyköpingsbor med en kamera förevigat någon gång och visst är det lätt att förstå dem, förlåt….oss?
Lite längre ned vid ån passeras både Behmbron med sin dekorativa ljusuppsättning och Fiskbron som är omgiven av turistmagneter som Bryggeriet, NK-villan och Nyköpingshus.
Det är väl bara att traska vidare längs med ån och var hamnar man då? Jo, nere vid hamnen dit åtminstone merparten av alla mina promenader leder mig. Från Clarion hotell har man denna underbara utsikt mot hamnbodarna och de gamla industribyggnaderna på andra sidan Hamnvägen.
Tyvärr var trafiken gles, så de tilltänkta ljusstrimmorna från förbipasserande bilar uteblev i de närmaste. I normala fall älskar jag när trafiken är gles, eller t.o.m. obefintlig, men i fotoprojekt som det ovan är fordon ett välkommet inslag i stadsmiljön.
På andra sidan Hamnvägen placerade jag stativet och tog bilden på Hamnmagasinet under en himmel där gryningen sakta började färga himlen i det färgspektra man så gärna vill se.
Ett hamnområde, lika öde som centrala Nyköping och det är inte utan att man längtar efter sommaren då det är liv och rörelse i området. Inte ens en fiskare syntes till på kajen, inte ens en morgonpigg joggare eller hundägare som tvingats ut i kylan. Bara jag och min kamera.
Dags att vända hem till en efterlängtad frukost, men dessförinnan några bilder till. Att gå hem utan någon bild på Silohuset är inte att tänka på. I synnerhet inte när ljusförhållandet är så där att man bara inte kan motstå det.
Snart var jag åter framme vid Teatertorget som var lika öde som det var när jag begav mig ut på rundturen.
När jag var på toppen av den omdiskuterade viadukten började himlen visa sig från dess bästa sida. Vem kan ana att ett annars trist industriområde kan fånga intresset, men även värmeverket gör sig bra när bakgrunden lyser upp trista byggnader i ett trist område.
Nu fällde jag in benen på stativet för sista gången under denna arla promenad…var det tänkt.
Fast när jag med snabba steg tog mig hemåt mot värmen inomhus och den efterlängtade frukosten, råkade jag vända blicken bakåt och såg den här synen.
Då jag inte ville ta några bilder med handhållen kamera, blev det att åter fälla ut benen och så placerade jag mig på gång- och cykelvägen där jag knäppte av några bilder.
Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Sömn och sena morgnar i all ära, men någon gång bör ni ta chansen och ge er ut i staden när merparten av dess invånare sover. Upplevelsen är något helt annat än under dagen där människor trängs på trottoarer och ljuden från förbipasserande bilar överröstar de fåglar som kvittrar bland buskarna. Givetvis är sommaren att föredra då också dofterna slår emot en på ett helt annat sätt än under dagen, men dit är det tyvärr långt.
Det är vackrast när det skymmer
Det är vackrast när det skymmer. Många håller nog med mig och under årstiden som nu råder behöver man inte vänta länge. Någon gång mellan 15 och 16 försvinner solen bakom horisonten och strax därefter är det dags för den Blå timmen, oerhört uppskattad av fotografer på både proffs- och amatörnivå.
Den Blå timmen för er som inte vet, är den korta perioden mellan solens nedgång och nattens inträde. Jag hade av den anledningen med mig kamera och stativ till jobbet och efter ett kort besök på stan, begav jag mig ned till området runt Nyköpingshus och Tovastugan.
Kylan hade fått isen att lägga sig på Svandammen och enstaka flingor i luften färgade marken lätt vit. Ganska lämpliga förutsättningar för att fånga himlens blå färg och det mjuka ljuset från gatlyktorna.
Här vid Svandammen använde jag bländarprioritet och en liten bländare på f/16. Detta för att få fram de stjärnliknande formationerna i gatlyktorna, men också för att fånga strålkastarljusen från de förbipasserande bilarna. Jag tog ganska många bilder på Silohuset och ångrar nu att jag inte satte ihop dem i en animerad bild. Det var ganska intressant att se bilderna när de öppnades i Photoshop och man via klick mellan den kunde se hur det tändes och släcktes i byggnadens fönster.
Från Svandammen tog jag mig över kullarna och ned till å-promenaden strax nedanför Tovastugan. När jag plockade upp utrustningen ur väskan, trodde änderna i ån att det vankades mat och plötsligt var jag omringad av tjattrande fåglar. Fåglar som besvikna dök i vattnet när de upptäckte att det inte var man jag hade med mig.
Lite längre fram på stigen ställde jag upp kameran för en tidigare planerad bildsvit på bilar som for förbi. Nu bytte jag bländarprioriteten mot en slutarprioriterad inställning på 2,5 sekunder. Jag hade givetvis kunnat ställa mig mer strategiskt för att därmed fånga strålkastarljusen på ett bättre sätt, men målet var att ha träd framför vägbanan som bröt av ljusstrimmorna. Trafiken var dock inte så livlig som jag hade hoppats och visst hade jag kunnat använda en längre slutartid, men att vara efterklok är alltid lätt. Tyckte ändå att jag fick fram det jag var ute efter.
Jag gick lite närmare bron och tog en bild över vägen och mot det upplysta Hamnmagasinet. Bara sex månader tills restaurangerna i hamnen öppnar igen, så håll ut…
Här vände jag kameran 90° och fångade ett upplyst Silohus från olika vinklar. Får väl säga att den här blev jag mest nöjd med.
Innan jag avlägsnade mig vände jag kameran 180° och tog den här bilden över ån, där ljusen från hotell Kompaniet (Clarion Collection Hotel Kompaniet som det mer korrekt heter) speglade sig fint i det mörka vattnet. Ljusen i framkant står längst ut på bryggan och upplyser fotgängare om att här tar bryggan slut.
Egentligen hade jag tänkt gå hem, då både hungern och lite stela fingrar gjorde att jag längtade in i värmen. Fast ljusen från hamnen lockade.
Nu hade den Blå timmen gått över i en svart kvällshimmel. Inte fy skam det heller, om man nu har kameran placerad på ett stativ. Än så länge har inte isen lagt sig i hamnbassängen och med en lång slutartid på 4 sekunder fångades byggnaderna sken i ett ganska silkeslent vatten.
Verkligheten är som så oftast vackrare för ögat än för kameralinsen. Jag hade kunnat stanna här nere en bra stund, bara för att njuta av synen. Fast nu var det lite väl kyligt och som sagt väntade ett mål mat den kurrande magen.
Sista bilden för kvällen blev ett välkänt motiv som ni säkert sätt åtskilliga gånger på Instagram, Facebook och andra sociala medier.
Jag misstänker att jag återkommer till bilder liknande dessa, inte minst från detta område. Fast helst då när vintern slagit klorna i Nyköping på riktigt. När snön ligger vit på marken, under en klarblå himmel och kylan gör att andedräkten på förbipasserande människor skapar former likt rök.
God morgon våren
Visst är det härligt att våren är här…för det är den väl?
Hursomhelst väntar en period vi alla längtar efter, men det får andra konsekvenser många aldrig reflekterar över. Vill man ta bilder på färggranna himlar måste man vara uppe sent, eller som i det här fallet…väldigt tidigt. Frågan är bara om man är morgon- eller kvällspigg.
Få, ytterst få, människor syntes till när dessa bilder togs i Nyköpings hamnområde.
