Säkert har ni varit med om att se det där underbart vackra eller intressanta motivet som ni bara vill ta en bild av och så är det inte möjligt för att kameran ligger kvar hemma eller så sitter ni i en bil utan chans att stanna vid vägkanten? Just det har hänt mig…igen.
De senaste två veckorna har jag mötts av underbart vackra morgnar på vägen till mitt jobb i Norrköping. Dimhöljda ängar där rådjur går och betar, skogar där bara topparna syns ovanför dimman som slingrar sig mellan trädstammarna, dimröken över vattendragen och så den där morgonsolen som sakta stiger över horisonten och färgar landskapet i en underbar färg.
De kyliga nätterna i kombination med solens värmande strålar skapade dessa tavlor och där satt jag i min bil och kunde inget göra. Suck, bara suck!
Därför tänkte jag förra helgen, precis som jag tänkte den här. Kliv upp tidigt, ta med kameran och ge dig ut för att fånga allt det underbara du gick miste om under veckorna.
Sagt och gjort, men…. Regn eller mildare väder både den här och förra helgen förstörde allt. Inte en skymt av dimma, dis, eller vackra färger som skapats av solen. Besvikelse är ordet.
Fast, vad tusan. Det blev ganska bra ändå.
Innan solen gick upp var jag på väg till Nyköpings hamn. Nyköpingshus passerades under något som kan likna den blå timmen.
De täta och något regntunga molnen som förstörde mitt egentliga uppdrag drog förbi över stan. Ganska goda förutsättningar för spännande bilder, men det var inte det här jag ville.
Min tanke var att återvända hem, men när jag ändå var på väg så fortsatte jag mot hamnen. Lagom framme vid hamnbassängen började solen gå upp.
Så jag fortsatte vägen fram mot en plats där jag till slut brukar hamna. Kanotstadion. Lagom till jag kom fram inträffade den gyllene timmen och den gjorde trots allt min dag och mödan med att kliva upp när de flesta fortfarande sov.
Glömde: du har nog inte sett min kommentar på fjärilarna, jag tänkte på detta med namnet fjäril på andra språk.
Det blev inte de bilder du var ute efter, men väldigt bra och vackra ändå. Då har du något att se fram emot. Min chaufför vill ibland inte stanna när jag tycker att det är läge, så jag vet precis…
Ha-ha. Nej, ibland är också min chaffis lite bångstyrig. Enklast när man är ensam i bilen, men ändå lite svårt när man ligger på motorvägen och ser de där underbart vackra vyerna swisha förbi.
Skulle jag tagit den här bildserien skulle jag varit oerhört nöjd! Fantastiska bilder helt enkelt! Men jag förstår dig precis. Hur många gånger har man inte passerat det perfekta motivet i bilen, utan kamera och med noll möjlighet att stanna.
Tack. Jag är innerst inne väldigt nöjd. Tro det eller ej, men både igår morse och idag var förhållandet samma som förra veckans morgnar. Givetvis har jag suttit i bilen 😀
You can’t win them all som man säger.
Nu tycker jag som Tony, nämligen att dina bilder är hur fina som helst. Tror du kanske bör vänta till Oktober/November om du vill ha den ”dimmiga” effekten.
Kan nog stämma. Då får man dimma hela dagen, men kanske inte ljuset man får på morgnarna nu.
De bilderna skämmer ju inte för sig.
Det blev väl ändå helt okej till slut. Får ta tavlorna jag såg genom bilrutorna vid annat tillfälle.