Fridfullt på altanen

När maj och första halvan av juni bjöd på rekordvärme tänkte nog många, inklusive jag själv, att resten av sommaren skulle bli kall, regnig och allmänt dyster. Det skulle m.a.o. bli en semester där man satt inne och kurade bakom osande svordomar och ilskna blickar genom fönstret.

Tji fick alla dysterkvistar, inklusive mig själv, för hittills har semestern inletts med strålande väder. Nu är det inte längre så att man stressar upp på morgonen för att vara först på plats vid närmaste badstrand där man sedan tillbringar timme efter timme, dag efter dag, för att få den där solbrännan man sedan kan skryta med.

Det var då det. Nu är nu och nu värderar man andra saker än i ungdomens glansdagar. Varför inte bara tillbringa några timmar på sin egen altan, där man kan ta en tupplur, läsa den där boken man fastnat i eller bara göra som tjuren Ferdinand. Sitta på altanen, lukta på blommorna och titta på de små varelser som funnit sin hemvist där.

Nu är det frugan som planterar och vårdar allt det vackra och goda i vår lilla täppa. Jag hänger mig åt att ta bilder på dem. Blommorna i all ära, men jag kan sitta på altanen och bara titta på de insekter och småkryp som rör sig bland dem. Bilderna nedan är några av många jag tog under en timme där jag satt i yoga-ställning med kameran framför ögonen. Ska man ta bilder som dessa bör man egentligen ställa upp ett stativ och använda sig av makroobjektivet. Det får bli en annan gång, för nu var det inte planerat, utan ett plötsligt infall.

Små små myror kilar snabbt över blommor och blad.

Flitiga bin som förhoppningsvis bidrar till den goda honung jag använder i teet och i matlagning.

Å så de där fascinerande humlorna som är för dumma för att förstå att de egentligen inte kan flyga.

Att fånga dessa varelser i flykten är inte alltid lätt. De är små, ovilliga att posera och rör sig både snabbt och plötsligt. Bilderna nedan blev i mitt tycke de mest lyckade i det hänseendet.

Det jag saknade den här dagen var någon av de fjärilar som brukar fladdra förbi. De höll sig undan, så istället fick jag avsluta bildserien med den glasfågel som hänger i en ståltråd och lyser så fint om nätterna. Svårt för många att tro att bilden nedan är tagen mitt på ljusan dag, men med rätt inställning kan man få gröna buskar att framstå som en helsvart fond.

Hur en pion blir till

Nu börjar vi se vad som planterats i vår lilla trädgård. Det har varit några spännande veckor innan detta uppdagats.

Kryddor som dill, persilja och mynta. Jordgubbar, smultron och körsbär. Blommor som rosor och pioner.

Just detta att se pioner växa lockade till ett fotoprojekt. Under tre veckors tid låg jag på vardagsrumsgolvet och tog bild på de pioner som växer i anslutning till altanen. Samma bländare (f/5,6), samma brännvidd (300 mm), fast olika mätningsmetoder (matrix eller spot) beroende på det omgivande ljuset.

7:e juni inleddes projektet och då såg pionerna ut så här….

1

12:e juni och så mycket hade väl inte hänt…

2

16:e juni och fortfarande var pionen i samma utvecklingsfas….

3

18:e juni började man skönja vad som komma skulle…

4

…och sedan gick det fort. 21:a juni hade knoppen brustit och visat det vackra som doldes…

5

…och dagen efter, den 22:a juni, stod den i full blom när jag kom hem från jobbet.

6

7

En vacker blomma som doftar gott och innehåller sånt som drar till sig småkryp av olika art. Som små myror som här ses krypa på den pion som ännu inte hade  slagit ut…

8

Ni såg dem också i ett tidigare inlägg. Även bin och humlor verkar trivas, till synes mätta och belåtna med det som pionen erbjuder…

9

Fast även vi människor kan glädjas åt omgivande växter, fast kanske inte de djur som flyger och kryper på och omkring dem. Visst luktar pionen gott och visst förgyller de trädgården.

10

 

På mage till stående

Efter flytten får man nog konstatera att hamnen, slottet och ån inte längre kommer att utgöra prioriterade motiv när jag kombinerar nytta med nöje, dvs promenader med kameran.

Nej, nu får man hitta andra vägar. De finns, givetvis inte lika intressanta och fulla av motiv som både proffs- och hobbyfotografer, men ändå värda att undersöka.

I söndags tog jag stigarna från Högbrunn upp till frisksportartorpet. Syftet var att fånga lite djur. Förhoppningen låg i att hitta lite större och lite mer sällsynta än de man hittar i de mer centrala delarna av Nyköping. Jag måste erkänna att lyckan inte stod mig bi, fast fåglarna på bilderna nedan har åtminstone inte jag sett i de trakter varifrån vi nyligen flyttat. Vad det är för arter har jag inte susning om, men någon kanske vet?

Det började på mage vid järnvägsövergången. Nässelfjärilen har väl de flesta med kameror förevigat, inte minst för att de är vanligt förekommande och ganska orädda för förbipasserande.

s16_20

s16_19

Uppe vid frisksportartorpet växer lupiner och i dessa lupiner trivdes uppenbart humlorna. Här kunde jag faktiskt sitta bekvämt på en bänk och ta kort. Lite mer bekvämt.

s16_16

s16_17

s16_18

På vägen hem stannade jag vid de gamla bodarna (kommer mer i nästa inlägg) och här kunde jag stående ta bilder på några fåglar jag inte kan namnet på, men som jag som sagt inte sett i mina gamla hemtrakter.

s16_21

s16_22

s16_23

När jag stängt av kameran och hängt den över axeln, rasslade det till i det höga gräset och upp flyger en rovfågel av icke känd art. Innan jag hinner få fram kameran seglar den högt över mitt huvud. Devisen att alltid ha kameran i beredskap gäller givetvis, men glöms bort ibland.

s16_24