Under tiden jag förbereder nästa inlägg får ni se delar av hemmet. Inte så mycket att orda om, bara någon timmes tidsfördriv.
Så vårt nya husdjur.
Ett kort och inte särskilt spännande inlägg, men det kommer mera. Nästa gång är jag på…häpp…promenad.
Etikett: igelkott
Oooppps
Det är ännu för kallt att på riktigt allvar njuta på altanen. Fast i solen och när vinden ligger på från fel håll, ger korta stunder av njutning en försmak av det vi alla väntar på, vårvärmen.
Under de korta stunderna är det lätt att blunda och bara lyssna på fåglarna i träden bredvid när de kvittrar välkomnande, eller varför inte bara öppna ögonen och se hur de tidiga vårblommorna skjuter fart.
Årets första utefika på altanen är avklarad och likaså den kalla öl jag längtat efter att få ta svepa i mig sedan månader tillbaks. Mycket att längta efter, det står klart, men så hör man det där surrande ljudet man allt annat än längtar efter.
Japp, flugorna som störtdyker ned mot de smulor som kakor och bullar lämnat efter sig. När man ser och hör dessa ovälkomna gäster, inser man att de tämligen snart får sällskap av andra bevingade varelser. Ni vet att jag talar om getingar och myggor som ibland gör tillvaron på altanen mindre angenäm.
Andra gäster dyker också upp, förutom redan nämnda fåglar som är mer än välkomna och vänner som tittar in på en fika. När jag sitter där i solstolen, blundar och lyssnar på det trevliga ljudet av öl som bubblar i glaset, hör jag också något annat jag inte kan sätta fokus på. Tänker inte mer på det, utan tar en klunk öl från glaset som står bredvid. Så ramlar mobilen ned på trädäcket när jag sträcker mig efter en kaka och i ögonvrån ser jag…
I solgasset intill träväggen ligger en igelkott och sover så sött. Det är inte samma som gästade oss förra året och som ni kan se i ett inlägg från då. Den här är mindre och mina begränsade kunskaper i zoologi säger mig att detta är en hona eller en unge. Kanske en avkomma från den större igelkott som sov i vår rabatt förra sommaren?
Hursomhelst. Jag ned på knä för att ta bilder på det sätt man helst ska fota djur. I ögonhöjd. Fast knappt hann jag ned på knä, innan den gav till en gäspning och såg en 193 centimeter lång varelse som stirrade på den genom något avlångt och konstigt. Snabbt ilade den iväg, inte från huset, utan mot det och ned i en uppgrävd grop intill huskroppen där den försvann.
Var den har sitt vinternäste vet i tusan. Våra lägenheter har källare och det är väl tveksamt om någon av dessa har så stora hål i grunden att igelkottar kan ta sig ned. Vi får se om den dyker upp igen och i det här fallet är igelkotten en mer välkommen gäst en de bevingade eländen som bara är till besvär och förb…at irriterande.
Oväntat besök
Jag satt nere i källaren och uppdaterade mitt nyvunna intresse för släktforskning, när frugan ropade från altan. ”Kom och ta med kameran”.
Wow, tänkte jag. Har det landat ett UFO på gräsmattan, hade frugan vunnit 10 miljoner på de Triss-lotter hon fick i födelsedagspresent, eller hade regnbågen uppenbarat sig trots en klarblå himmel? Nej, vi hade fått ett oväntat besök i vår lilla trädgård.
Frugan hade pysslat i rabatterna och hajade till när hon plötsligt fick se något i ögonvrån som rörde sig. Tyvärr ser man inte igelkottar så ofta nuförtiden och det kan finnas skäl till det. Nu hade vi en som sov så sött i våra rabatter, dit den hade hittat genom en fördjupning under staketet mot ena grannen. Den vilade utan någon notis om vår närvaro med mobil och kamera. Emellanåt rullade den ihop sig och ibland gäspade den i sömnen. Rofylld sömn kan man kalla det.
Det blev många bilder innan den lilla igelkotten vaknade till. Lite sömndrucken tittade den rätt i kameran och undrade säkert vad det var för märklig tingest.
Några gäspningar som sig bör…
…innan den började leta sig mot den fördjupning den hade kommit från.
Igelkotten, som förövrigt är Gotlands landskapsdjur, finns i hela landet förutom i Norrlands och norra Svealands inland där man i bästa fall kan hitta enstaka exemplar. Igelkotten är flitigt använd i folktron och sägner i hela Europa. Den har också genom åren använts som medicin i tron att igelkottens taggar kunde bota tandvärk, hur dess hjärta skänkte evig hälsa, att askan från brända igelkottar kunde bota exempelvis epilepsi och hur dess blod kunde hejda förekomsten av njursten.
På vissa håll i Europa äter man också igelkottar, inte minst i den centrala- och östra delen.
Tyvärr omkommer många igelkottar p.g.a. den omfattande trafiken.
Annars har den inte många naturliga fiender tack vare sina vassa taggar. Räv, kungsörn och grävling tillhör de få djur som klarar att döda en igelkott när den ligger hoprullad.
Annars är förstås människan ett stort hot. Förutom bilismen är det människans onda sidor som dödar åtskilliga igelkottar varje år. När den som på bilden nedan lägger huvudet på sned och ser så där oerhört god ut, är det rent ut sagt för jävligt att det finns skitstövlar som spelar fotboll med igelkottar, de som försöker döda dem med stora stenar bara för nöjes skull, de som häller tändvätska på dem och tuttar på osv.
Få djur dödar för nöjes skull. Vi människor dödar både djur och människor utan att blinka (nåja, vissa kretiner gör det) så vi får väl utropa oss själva till världens farligaste djur.
