Etikett: kumlins

Endast tomten är vaken

Stefan2 kommentarer

”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård, gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran. Snön lyser vit på taken, endast Stefan är vaken”

Nja, någon snö lyste varken på gran, fur eller tak. Dessutom var inte bara jag vaken, även om de här bilderna togs väldigt tidigt på morgonen den 1:a december.

Jag hade redan tidigare i veckan bestämt mig för att vandra ut med kamera och stativ innan frukosten. Inspirerad av den traditionella promenad jag tog på lördagsmorgonen för att inhandla frukostbröd hos Ohlsons. Väldigt folktomt och något annat var väl inte att vänta klockan 05:00 en söndagsmorgon. Inte en själ syntes till när jag tog mig genom Högbrunn, upp över viadukten och ned på Teatertorget. I parken, alldeles intill teatern, står denna mäktiga gran som jag anser vara präktigare än den som står på Stora Torget.

Storgatan låg också öde och det passade mig bra när jag ställde upp stativet och riktade kameran mot några tidigare utsedda motiv. Ni som bor i Nyköping och äger en kamera i någon form, har säkert gått i samma tankar som jag. Julskyltningen i Nyköping skiljer sig inte från andra mindre städers, men dessa två objekt tilldrar sig nog mer uppmärksamhet än övriga.

Så ankom jag torget och det låg lika öde som den gata jag just traskat på. Ni får väl själva avgöra om denna gran är pampigare än den vid teatern eller om jag har rätt i min iakttagelse.

Står man vid torget måste man så klart rikta kameran mot den belysning som hänger ovan gågatan. På Östra Storgatan är den vit och här på Västra Storgatan röd.

Gör sig bra mot himmelen oavsett vilken färg kulorna har. Nu dök morgonens första invånare upp och förstår jag saken rätt var personen i fråga ute för att reka en bra plats till söndagens julmarknad.

Ett stopp på torget och en blick nedför en öde gata. Cirka sex timmar innan de första butikerna i Nyköpings centrum öppnar sina portar. Jag föredrar denna vy framför en gata där det myllrar av stressade julklappsköpare.

En tripp över torget och vidare in på Västra Storgatan och ned förbi Nicolaiskolan med riktning slottet. Fast först en bild på denna vackra byggnad som utgör ett församlingshem och på dess balkong denna gran lyser upp fasaden.

 

Vid Alla Helgonakyrkan dök morgonens andra och tredje invånare upp. Två ynglingar som att döma av skratt och tonläge, var på väg hem från någon fest. De tilldrog inte min uppmärksamhet på samma sätt som detta upplysta fönster.

Man kan inte förneka att det ser så där Ernst Kirschsteiger-mysigt ut och visst lockas man att ge sig in i värmen där en kopp glögg och en saffranskringla väntar framför en tänd brasa. Glöggen och saffranskringlan intogs senare under dagen, men brasan uteblev av praktiska skäl. Så här tidigt på morgonen är det oftast bara lampor som lyser upp fönstren, men visst ser det väl hemtrevligt ut?

Det var en kylig morgon och fingrarna började stelna efter att ha hållit i stativet under några timmar. Sista bilden under denna promenad togs från Stadshuset och mot stans kanske mysigaste café. Ni från Nyköping ser säkert var denna ligger och besöker ni stan någon gång bör ni titta in hit för en god kopp kaffe och något att tugga på. Vad jag förstår är de möblerat med originalmöblerna och visst är det av den anledningen lite slitet, men ack så hemtrevligt.

Nu var det inte bara motiv som påminner om den stundande storhelgen som tilldrog intresse. Det blev ett antal andra bilder från en sovande stad, men till dessa återkommer jag.

 

…till torg.

StefanLämna en kommentar

Som sades i förra inlägget, fortsatte promenaden på andra sidan Hamnbron.

Vart om inte till slottet. Det hade börjat mörkna allt mer och nu var det bara att invänta den blå timmen, men vid slottet syntes fortfarande de röd/gul/orangea färgerna vid horisonten.

Siluetterna av Spelhagens högre byggnader, en flaggstång utan flagga och kala, spretiga trädgrenar som sträckte sig mot skyn.

Den blå timmen kom, men då hade jag hastat från slottet till Stora torget. Fortfarande lite blekt blå inramade himlen Rådhuset där jag för elva år sedan gifte mig.

Inte utan att kontrasten mellan det vackra Rådhuset och det modernare Stadshuset, visar att den nutida arkitekturen har mycket att lära av den gamla. Fontänen och de gamla gatlyktorna är minnen av det forna Nyköping och gör att torget åtminstone ger sken av att vara ett idylliskt sådant.

Allt var inte bättre förr, men tar man en runda i Nyköping och studerar det gamla och det nya, inser i alla fall jag att en stad som vill göra sken av att vara idyllisk och charmig, inte kan ersätta allt gammalt med nytt. Rådhuset, Sparbankshuset, Odd Fellowhuset och de andra äldre byggnaderna runt Storgatan, talar sitt tydliga språk. Det charmiga Nyköping håller sin ställning tack vare det gamla. Jag är ingen arkitekt, men varför kan inte nybyggda shoppingcenter, bostadshus och kontorskomplex gestaltas på samma vis som de gjorde förr? Varför dessa fyrkantiga och stela komplex som saknar allt vad charm heter?

Nog med gnällandet. Nja, inte riktigt. Klockan var nu strax före fyra på eftermiddagen, en vanlig tisdag i januari och torget var i det närmaste tomt. Några få förbipasserande som hastade fram från punkt a till b. Jag har sagt det förr och hävdar det fortfarande. Alla dessa tråkiga och charmlösa shoppingcenter kommer att bli citykärnans död.

Hur som helst speglade sig ljusen fint i den lite fuktiga stenbeläggningen och…

…t.o.m. Stadshuset fick en viss glans när mörkret svepte in över byggnaden och ljusen i fönstren lyste upp området.

Fast charmen hittade jag när jag stod på Stadshustrappan och tittade mot en av de äldre byggnaderna kring torget. I skenet från varma lampor syntes cafégäster inta eftermiddagsfikat på ett av stadens mysigaste fik, Kumlins.

Den sista bilden jag tog var på just den byggnad som inhyser fiket och föreställ er hur den hade rivits till förmån för en fyrkantig och odekorerad huskropp? Ingen bra känsla, eller hur?

Mycket gnäll i det här inlägget. Fast jag som är mer av en landsbygdsbo än stadsbo, skulle förmodligen trivas bättre i städer som sett till att behålla charmen som gammal arkitektur erbjuder. Hur Stora Torget såg ut innan den moderna arkitekturen slog klorna i området, kan ses på den här bilden från Nyköpings kommuns bildarkiv. Jag tror ni håller med mig i orden ”Det var bättre förr”.

Nu blev det inte sista bilden innan mötet jag hade. Återigen passerades Nyköpingshus och här fick jag en kort stund som ägnades åt lite experiment. Kommer så småningom på den blogg du just besöker.