Som sades i förra inlägget, fortsatte promenaden på andra sidan Hamnbron.

Vart om inte till slottet. Det hade börjat mörkna allt mer och nu var det bara att invänta den blå timmen, men vid slottet syntes fortfarande de röd/gul/orangea färgerna vid horisonten.

Siluetterna av Spelhagens högre byggnader, en flaggstång utan flagga och kala, spretiga trädgrenar som sträckte sig mot skyn.

Den blå timmen kom, men då hade jag hastat från slottet till Stora torget. Fortfarande lite blekt blå inramade himlen Rådhuset där jag för elva år sedan gifte mig.

Inte utan att kontrasten mellan det vackra Rådhuset och det modernare Stadshuset, visar att den nutida arkitekturen har mycket att lära av den gamla. Fontänen och de gamla gatlyktorna är minnen av det forna Nyköping och gör att torget åtminstone ger sken av att vara ett idylliskt sådant.

Allt var inte bättre förr, men tar man en runda i Nyköping och studerar det gamla och det nya, inser i alla fall jag att en stad som vill göra sken av att vara idyllisk och charmig, inte kan ersätta allt gammalt med nytt. Rådhuset, Sparbankshuset, Odd Fellowhuset och de andra äldre byggnaderna runt Storgatan, talar sitt tydliga språk. Det charmiga Nyköping håller sin ställning tack vare det gamla. Jag är ingen arkitekt, men varför kan inte nybyggda shoppingcenter, bostadshus och kontorskomplex gestaltas på samma vis som de gjorde förr? Varför dessa fyrkantiga och stela komplex som saknar allt vad charm heter?

Nog med gnällandet. Nja, inte riktigt. Klockan var nu strax före fyra på eftermiddagen, en vanlig tisdag i januari och torget var i det närmaste tomt. Några få förbipasserande som hastade fram från punkt a till b. Jag har sagt det förr och hävdar det fortfarande. Alla dessa tråkiga och charmlösa shoppingcenter kommer att bli citykärnans död.

Hur som helst speglade sig ljusen fint i den lite fuktiga stenbeläggningen och…

…t.o.m. Stadshuset fick en viss glans när mörkret svepte in över byggnaden och ljusen i fönstren lyste upp området.

Fast charmen hittade jag när jag stod på Stadshustrappan och tittade mot en av de äldre byggnaderna kring torget. I skenet från varma lampor syntes cafégäster inta eftermiddagsfikat på ett av stadens mysigaste fik, Kumlins.

Den sista bilden jag tog var på just den byggnad som inhyser fiket och föreställ er hur den hade rivits till förmån för en fyrkantig och odekorerad huskropp? Ingen bra känsla, eller hur?

Mycket gnäll i det här inlägget. Fast jag som är mer av en landsbygdsbo än stadsbo, skulle förmodligen trivas bättre i städer som sett till att behålla charmen som gammal arkitektur erbjuder. Hur Stora Torget såg ut innan den moderna arkitekturen slog klorna i området, kan ses på den här bilden från Nyköpings kommuns bildarkiv. Jag tror ni håller med mig i orden ”Det var bättre förr”.

Nu blev det inte sista bilden innan mötet jag hade. Återigen passerades Nyköpingshus och här fick jag en kort stund som ägnades åt lite experiment. Kommer så småningom på den blogg du just besöker.